Svartsjuk på hans ex

Skilsmässor påverkar *alltid* barn men om man som föräldrar kan lyckas hålla en juste och bra relation med varandra efteråt så blir i allmänhet livet för kidsen så mycket bättre. Det förutsätteer förstås att det har handlat om vanliga, vettiga relationer och inte sådana där det t.ex. förekommit hot och/eller våld.

Min fd är en av mina bästa vänner. Vi pratar med varandra i telefon om inte varje dag så flera gånger i veckan, firar födelsedagar och liknande ihop och ser till att någon gång mellan varven gå och fika med sonen. I gengäld har vi ett barn som vet att det är KÖRT att försöka spela ut sina föräldrar mot varandra, som är nöjd och glad och aldrig behöver uppleva att föräldrarna sitter och smutskastar varandra. Han behöver aldrig välja sida, aldrig bli splittrad för att vi bråkar om petitesser. Det är nog det bästa vi kan ge honom för när han i framtiden kommer att träffa någon så vet han att förhållanden kan ta slut men man måste inte tycka illa om varandra för det.

Svartsjuka har med den egna osäkerheten att göra och den kan man göra något åt, fast det kräver lite jobb. Att din sambo har en bra relation med sina barn och deras mammor är bara att gratulera, om du tänker efter så hade det omvända varit så mycket, mycket värre.

Vilken sorglig uppväxt för barnen du beskriver Anonym (förstår dig). När föräldrarna absolut inte kan kommunicera brukar det, i de flesta kommuner, finnas bra hjälp. Problemet är att den hjälpen ofta ligger under socialtjänsten och människor drar sig väl generellt för att ha kontakt med just den kommunala tjänsten....tyvärr.

Jag har en vän var relation med barnens andra föräldrar låg på gränsen till det infantila. Att de skulle kunna enas om något så simpelt som större inköp vid födelsedagar och liknande var helt uteslutet men så sökte de faktiskt hjälp. Inte för att de är bra vänner i dag men det funkar i alla fall, mest för att de verkligen ansträngde sig.

Jag tänker att det var jag och inte mitt barn som valde skilsmässan. Därmed valde jag också att tappa halva hans uppväxt (gaaaah!!!!!) för de flesta barn spenderar ju hälften av tiden hos vardera föräldern. Min fd och jag tänker nog sällan eller aldrig i termer om vad som är akut eller inte, vi uppdaterar varandra på småsakerna som hänt under dagen, kul grejer i skolan, ja, alla de här detaljerna som man helt enkelt inte har lika stor möjlighet att se som de som är heltidsföräldrar. För mig är det ovärderligt. Lika viktigt är det att vi kan vara überflexibla kring dagarna. Har min fd ett jätteviktigt möte på jobbet kan väl jag lika gärna hämta, någon milimeterrättvisa måste det inte vara bara för att. Och jag tänker förstås att om mitt barn är här lite extra så är det ju bara guldkant.

Allt det måste ju din man också sakna, så av egoskäl är det bra att försöka vara vänner :). Man kan också testa att gå till familjerådgivning (alltså han och hans fd) och få bra hjälp om hur man ska hantera sin fortsatta relation för en relation har man oavsett skilsmässan. Den kan vara skit och då påverkas ungarna väldigt negativt på sikt, eller också kan man anstränga sig som bara f.....och få något som inte bara är ansträngt roligt utan riktigt roligt.

Jag reagerade på att du beskrev barnens mamma som oerhört bitter. Även om du aldrig skulle uttrycka det framför barnen så snappar barn ofta upp det ändå och det slår inte tillbaka på henne, det är du som kommer att drabbas av det och det vill man ju inte. Jag är helt säker på att hon har någon liten positiv egenskap som du kan ge järnet att fokusera på istället och om det är helt kört så har hon ju i vart fall bidragit till att ditt liv förgyllts av flera fina barn :).

Hoppas att det kommer att bli lättare för er allihop framöver!