Hur blir man lycklig?

Jag och sambon gjorde nästan samam sak, vi flyttade till en helt annan stad, 5 mil från min familj och vi kände inte en kotte. Jag blev deprimerad, men det berodde inte på flytten utan bearbetning av barndomen.

Min sambo började träna med ett innebandylag och vips kände vi 20 pers, gick ut och festade och träffades varje match. Sedan började jag på komvux och lärde känna ett antal härliga människor där. Jag var inte särskillt träningsintresserad, men vi tog lååånga promenader med sambon och sedan med min iller Tibia och folk älskade att fråga om henne och bara prata. Vi hade härliga grannar också som vi började umgås med.
Och vi utforskade stan alltmer, historian, alla kännetecken.

Efter 4 år i den staden hälsade man alltid på någon i affären eller på gatorna. Ni måste nog bara ge er ut, göra genemsamma saker, stötta honom eller börja träna ihop..det finn miljoner saker som kan förbättra tillvaron.

Sen tror jag inte på evig lycka..det är bara religiösa människor som tror att de kommer kunna uppnå en sådan "status"..nä, jag lever för att vara tillfreds med tillvaron, inte tillfreds som att nöja sig med helvetet uttan tillfreds som utan avundsjuka. Jag pallar inte bry mig om någon tjänar multum, eller bor i ett stort hus med stor jeep..vem f*n vill städa det huset och vem vil betala bensinen. Hitta er balans, skippa avundsjukan och fokusera på ert liv..hela spektrumet..