• KarMan

    Hantera sorg, mitt i all denna glädje

    Min mamma gick bort för snart fyra veckor sedan. Hon hade en lungvävnadssjukdom, som jag visste att läkarna inte kunde bota. Men de trodde ändå att mamma skulle få leva ett par år till. Hon var så positiv runt jul och nyår, så fort hon fick syrgas på tub skulle vi hitta på en massa saker tillsammans igen.
    Men så fick hon lunginflammation, efter att ha åkt upp akut till sjukhuset gick hon bort efter bara sex dagar.
    Ingen i familjen vet att jag och min sambo bestämde oss under julen 2012 att vi skulle gifta oss i år. Efter att mamma gick bort har vi bestämt oss för att bröllopet får bli nästa år istället.
    Så just nu planerar jag för bröllopet nästa år, det går för det mesta jättebra. Emellanåt slår dock saknaden till så himla hårt, jag saknar mamma så mycket så jag vet inte vad jag ska ta mig till.
    Finns det någon som har varit i en liknande sits? Hur har ni klarat att hantera sorgen samtidigt som ni planerar för ett bröllop? och hur klarar ni att hantera allt annat som hör det vardagliga till?
    Jag stod min mamma jätte nära, hon var min stöttepelare. Mina vänner retade mig jämt för att jag pratade med min mamma flera gånger per dag och nu har jag ingen.
    Självklart kan jag prata med min sambo, men det är ändå inte samma som mamma.
    Jag har alltid trott att mamma skulle vara med på mitt bröllop och vägen dit. Så nu känner jag mig så ensam när jag planerar allt inför bröllopet, min sambo vill inte bestämma något eftersom han vill att jag ska få det så som jag vill ha det. Berättade om bröllopet för min syster förra veckan, men hon sa att hon inte vill vara delaktig alls. Så nu står jag och försöker planera allt själv, och jag känner mig så ensam. Jag kan ju inget sånt här, vet inte vad jag ska ta mig till. Försöker verkligen vara stark.
    Förlåt mitt smått röriga inlägg, men jag hoppas verkligen det finns någon som vet hur man kan hantera allt det här.

  • Svar på tråden Hantera sorg, mitt i all denna glädje
  • KarMan

    Tack för ditt stöd och dina ord. Skönt med någon som förstår hur man känner.
    För det är så, gläden går just nu hand i hand med skuldkänslor emellanåt. Men samtidigt vet jag att mamma skulle vara skogstokig på mig om hon visste att jag inte nöjt av planeringstiden (som den list- och kontroll-människan jag är) . Som tur var har man både bra och tunga dagar. Låter de tunga dagarna vara ledsna om det behövs.

    Vad fint ni hade gjort med minneshörnan. Funderade på att göra något liknande med min bukett, mamma hade kallor på sin kista. En för varje familjemedlen.
    Så jag funderade på att ha en kalla för varje medlem på min sambos sida och min egna. Sen låta en kalla i avvikande färg representera mamma. Känns viktigt att på något sätt få en känsla av att mamma är "närvarande".

    Tack än gång för ditt inlägg.

  • KarMan

    Blir lite tårmild av alla snälla ord och ert engagemang. Tack alla ni som skriver så snällt : )

    MariaochDaniel - Syrran kanske börjar smällta lite ändå, hon kom med förskag på festlokal igår. Det var inte mycket, men det känns som hon kanske vill vara delaktig ändå. Så jag ska vänta lite och se om hon kanske inte ändå vill vara med i planerandet. Försöka bjuda in henne och se hur hon reagerar.
    Min sambo vill verkligen inte behöva planera till bröllopet, han hänger gärna på, men vill helst att jag bestämmer. Dock har han varit ett jättebra stöd med allt som har rört mamma, han har skött den biten så bra så jag kan inte älska honom nog.

    Chicita - Det med halsbandet hade jag inte tänkt på. Det var en jättefin idé. Mamma var aldrig så mycket för smycken. Förutom sina öronhängen, de älskade hon. Ska höra lite snällt med pappa sen när han har fått reda på att det kommer bli bröllop om jag inte kan få låna öronhängena.

    Gloriousgirlgirl - Jag beklagar din förlust med.
    Det stämmer det du skriver. Mn måste försöka hitta det som ger en energi. Men jag tycker bara att det känns så svårt att ta tag i saker. Men det kommer komma antar jag. Får försöka att inte tvinga på det.
    Känns fint att det går att få med mamma på något sätt på bröllopet.

    solklart - Vad hemskt att allt gick så fort. Jag beklagar verkligen.
    Tycker det är så jobbigt när man har de där tvära kasten. Vara jätteglad ena stunden för att sedan inte kunna gära något annat än att gråta. Min sambo fyller år idag, jag älskar allt som har med firande att göra. Göra det fin för den som fyller år, presenter och allt sånt. Min sambos familj bor inte i stan så jag min familj ska komma hit och fira honom idag. Och plötsligt insåg jag att mamma inte kommer vara med. Det blev så jobbigt så jag var bara tvungen att komma ut från lägenheten en stund. För det enda jag kunde tänka på var när mamma var här senast (det var när vi hade våffelkalas för hunden ;) Mamma hade varit och köpt kanelbullar i present till honom, hon och jag är av samma skrot och korn när det kommer till firanden).
    Har bestämt mig nu för att resten av dagen måste vara sambons. Försöka vara glad för hans skull. Men vet att han skulle förstå om jag inte klarar det.
    Tycker också du ska ha med din mamma på något sätt. Ens mamma är ju alltid ens mamma :)

    Kram :)

Svar på tråden Hantera sorg, mitt i all denna glädje