Hantera sorg, mitt i all denna glädje
Till att börja med så ska jag beklaga sorgen. Jag vet hur det känns...
Min mamma hade KOL och MS.
Jag använde i princip bröllopet som lite "muta" för att hon skulle acceptera att hon behövde mer hjälp för att orka lite längre.
Vi tidigarelade vårt bröllop ca 6 månader, men det var ju ändåå närmare 2 år bort när jag avslöjade för mamma att vi hade funderat på att gifta oss...
Tyvärr räckte det inte.
2 månader innan bröllopet så dog hon.
Första tanken då var "vi skiter i allt, nu ställer vi in".
Men nästa tanke var "jag behöver det här... jag behöver något att se fram emot och mamma skulle inte önskat att jag ställde in".
Och så blev det.
Vi begravde mamma 2 veckor efter att hon gått bort och sen var allt fokus på bröllopet för att orka med. Att ha det där positiva att fokusera på istället för den svåra sorgen.
Visst sörjde jag ändå. Men jag kunde inte sätta mig ner och tycka synd om mig själv.
Om vi hade ställt in så hade det nog funnits risk att jag hade vänt det till "mammas fel" i slutänden. Och kanske istället blivit arg på henne.
Vi gjorde en minneshörna där en miniversion av mammas kistdekoration stod tillsammans med 3 blockljus som representerade mig, brorsan och brorsdottern.
Och mammas placeringskort som ju redan var klart fick hamna där också.
På så sätt var hon "ändå med".
När det gäller att hantera sorgen så finns det ingen mall och inga större råd och tips.
Sorg tar den tid som sorgen tar hos dig...
Ta dig tid att sörja, men låt inte sorgen bygga bo i ditt hjärta.
Försök hitta positiva saker att fokusera på. Och låt dom bli ditt ljus i mörkret.
Man får återfall hela tiden ner i sorgen.
Jag kan än i dag tänka "jag måste berätta det här för mamma" (drygt 1,5 år sen hon gick bort nu) och sen kommer jag på att jag inte har någon mamma och då kommer tårarna forsande.
Men samtidigt kommer alla ljusa minnen också.
Till och med på dopfikat så blev det ett och annat skratt när vi satt och mindes tillbaka. Mamma var nämligen väldigt lättlurad och godtrogen, så vi lurade henne en hel del och dom minnena är värda mycket.
Tillåt dig att känna glädje.
Även fast du sörjer så måste du få vara glad.
Det låter enkelt för dom som inte varit med om det här. Men det är inte så enkelt...
Glädje kan vara likamed skuldkänslor.
Men det är inte fel att vara glad och att skratta.
Din mamma skulle önska att du fortfarande njöt av livet och inte fastnade i sorgen, det kan jag lova dig.
Så här fint gjorde vi det för mamma på bröllopet
