Mamma kanske inte kommer ned

Det känns som att det ligger lite mer bakom här än "bara" bröllopet...

Men, alla har inte råd att resa och betala boende. Inte ens om man är förälder. Att hon inte klarar av att resa själv, vad beror det på? Men det är ju också en bidragande faktor.

Om man enbart ska utgå från vad du skriver här, så tycker jag nog att du går lite väl hårt åt din mor och jag tycker också att det känns lite som att du hotar med att "Om du inte hälsar på mig, så tänker då inte jag hälsa på dig!".

Om du så gärna vill ha med din mor på ditt bröllop, så kanske du kan betala hennes resbiljett själv? 
Du låter inte så himla trevlig själv som säger "i helvete heller" om att din mor ska få bo hos er... Jag menar, om hon inte har råd med resan & boende och du tycker att det är så viktigt att hon är med på bröllopet, varför är det så illa om hon nu skulle bo hos er? 
Om din mamma inte har råd med resa & boende så har hon inte, det är inte så att man kan trolla fram pengar hokus pokus! 

 

Håller med föregående två talare.

Bara för att det är din mamma så betyder det inte givet ett hon kommer. Har man inte råd så har man inte. Ska hon dessutom behöva bekosta både resa och boende. Sen har du väl önskan om en "bröllopsgåva".

Tycker precis som din pappa att du "hotar" att kommer hon inte så åker du inte dit upp mer. Vill du så gärna att hon kommer så kan du väl ställa upp och betala en del av kostnaderna, speciellt erbjuda din Egen mamma sängplats i ditt hem!

Även om det är din viktigaste dag så verkar det inte som du behandlar henne som din viktigaste mamma!

Jag kunde inte sagt det bättre själv. Det var precis det jag försökte få fram i mitt inlägg.
Hur man kan neka sin mamma en sängplats i sitt eget hem, när man samtidigt uttrycker att det är SÅ viktigt att hon är med på bröllopsdagen, det förstår jag inte riktigt. 

Det jag menar här är att ingen får sova hos oss på vår bröllopsdag. Jag tycker att om man är ett uns intresserad av att komma ned på bröllopet måste man planera. Vi bor i en 2:a och just på bröllopsdagen vill vi inte ha någon här vi vill vakna upp i lugn och ro ! Sen kan jag tycka att ens mor som bara klagat sen man flyttat ned hit hur hemskt det är i Göteborg kan förstå att ens dotter vill vara i fred lite på bröllopsmorgonen . Mm

Jag förstår att ni vill vara ensamma på bröllopsdagen & morgonen, men i ditt första inlägg så tycker jag att du går lite väl hårt åt din mamma. 

Om inte hon har råd att komma ned till ditt bröllop, så kanske ni kan hjälpa henne ekonomiskt med resbiljett och hjälpa till att betala ett rum på hotell? Om det är så viktigt för dig att din mamma är med på bröllopet, så får du väl göra lite uppoffringar. Det hade jag gjort om min mamma inte hade haft råd att komma till mitt bröllop! 

Det handlar nog lite mer om vad man prioriterar tror jag. Aldrig att min mamma skulle betala en biljett till mig om jag skulle komma upp och hälsa på. Jag sa till henne i tid. Det mesta handlar om att hon inte vågar resa själv hit till Oss. Hon kan klanka ned på en massa men aldrig göra ngt åt det själv. Hon prioriterar inte att spara ihop till att åka ned på Vårt bröllop men vi ska komma upp till norr och biljetter får msn vackert betsla sj :/

Jag blir helt paff...

Visst. Jag förstår att man inte vill ha folk hemma hos sig på sin bröllopsdag, varken natten före eller natten efter.
Men då får man ju försöka hjälpa personen att fixa något annat som passar dennes budget i så fall. Kan någon kompis upplåta sin soffa kanske? Eller finns det ett vandrarhem som kan ge lite rabatt mot att man rekommenderar det till andra som reser långt för att vara med på bröllopet...
Man kan inte bara lägga ansvaret på alla andra. Man har ett ansvar själv också om man lägger bröllopet på ett ställe dit flera får resa.

Vi fixade extrapriser på hotell för de gäster som behövde boende. Vi fick superbra avtal. Det skulle kostat lika mycket på vandrarhemmet som ligger i en rätt ruffig del av stan...
Saker går att lösa om man vill.

Jag har ju läst och svarat i andra trådar om dig och din mamma. Och även om jag tycker synd om dig för att din mamma sätter sig på tvären och inte stöttar dig, så tycker jag att attityden "Om inte hon kommer till mig, så tänker jag inte komma till henne något mer" är beklaglig minst sagt.
Du har rätt att vara besviken på henne ja, men att hota och köra med utpressning... Nej. Det är inte ett vuxet sätt att hantera situationen.

Du får nog fråga dig själv varför det är så viktigt att ha din mamma där.
Är det för att du älskar henne och vill att hon ska dela din dag med dig för att ni står varandra så nära?
Eller är det "för att det ska vara så, och hennes plikt som mamma att ställa upp på dig"?
Om det är sista alternativet så kan du lika gärna låta henne stanna hemma för hennes närvaro kommer inte att tillföra dig något ändå.
Om det är första alternativet och det "bara" är pengar som står ivägen så får du försöka hitta en möjlighet att hjälpa till ekonomiskt. Antingen med reda pengar eller med alternativ som gör att utgifterna minskar för henne.
Om hon inte klarar av att resa så långt ensam så kanske hon kan få ta med en vän? Eller någon annan släkting kanske kan möta upp henne på vägen och ta sällskap...

Problem är till för att lösas.
Men inga problem löses genom att man sätter sig på tvären själv.
Lycka till och hoppas att er dag blir som ni vill ha den och att ni får ha dom nära och kära med er som förgyller er dag. 

Jag förstår din åsikt C. Jag är väl lite besviken på henne för att hon inte kommit o hälsat på Oss på 2 år utan bara sagt aldrig att jag åker till Göteborg och varför skulle jag då vilja bidra till hennes resa då det bara känns som att hon inte vill. Vi får väl se jag har pratat med pappa lite löst om att han kanske kan hjälpa henne lite. Här kommer alla pengar gå till bröllopet.

Jag förstår faktiskt inte varför du så gärna vill ha henne der på din stora dag. Det verkar ju, av det du berättar, inte som ni har den mest kärleksfulla relationen, eller ens en vänlig. Ibland får man helt enkelt vara större än den andra och visa att man själv vill.

 

Jag förstår att du är besviken på att hon inte kanske kommer och inte hälsar på. Men vänd på det. Hur mycket har du gjort för att ha en fungerande relation? Om du känner att du gjort allt och verkligen visar att du älskar henne och alltid försöker lösa allt. Ja då kanske du ska klippa banden som du säger i den andra tråden.

 

Jag har inte haft de problemen med mina föräldrar, men med andra. Och tillslut har jag sagt att nu har jag gjort allt jag kan, nu får du ta nästa steg om du vill att vi ska fortsätta ha kontakt. Då vet den andra att det ligger hos den. Jag skulle inte klara att bara gå och tänka på hur mycket fel den andra gör. It takes two to tango.