MIn bästa vän kommer inte...

Styckindelningen försvann visst, konstigt.

Jätte tråkigt att det blivigt så med din vän! Men som du skrev, det är ju tyvärr ett val som hon själv har tagit. Men kanske bör du ändå berätta för henne hur du känner, åtminstonde i efterhand. 
Hoppas att ni får ett underbart bröllop trots allt! Lycka till! 

Vilken jobbig situation! Jag kan verkligen förstå hur du känner dig, jag hade också varit otroligt besviken i din situation.

Måste ändå säga att det är en konstig reaktion av kompisen att "inte vilja gå ensam på bröllopet". Vad skulle det spela för roll? Låter som en undanflykt i mina öron.
Jag skulle nog ändå sagt till henne att jag känner mig besviken, även om du inte vill att hon ska välja erat bröllop bara av den anledningen. Men du kan inte heller låtsas som att det är helt ok att hon skiter i ert bröllop, för det är det ju inte!
Så jag hade förklarat, lugnt och utan att låta anklagande (eller åtminstone försökt...) att jag är besviken över att hon väljer någon annans släkting (hennes egen hade ju varit skillnad) framför dig och fråga henne om hon inte kommer ångra sig om hon missar det?
Jag tror annars att det kan bli svårt att ha kvar en nära relation, om du vet att hon aldrig kommer att prioritera dig framför honom. Sådant kan tära oerhört.

Lycka till, hoppas hon inser vad det är hon missar genom att välja att inte komma! 

Jag förstår att du blir besviken. Jättetråkigt att det blev som det blev. Som sagt är det ju tyvärr ett val hon själv måste göra, men jag förstår dig verkligen.

Hoppas att ni ändå får en fantastisk bröllopsdag!

Jag förstår att du är besviken.

Men det är ju inget tvång att man måste gå på någons bröllop oavsett hur nära man står varandra.

Det är ju ett val som man får där man både kan tacka ja eller nej. Ibland blir det så att de som man absolut rodde skulle komma inte gör det av en eller annan anledning.

För oss så är det min m2b:s lillasyster som endast kommer att komma på vigseln men inte på festen. Detta då för att hon precis kommer att ha blivit mamma. (Barnet är beräknat att komma till världen exakt en månad innan vi gifter oss). Hon saa att det blir lite för stojjigt på kvällen då middagen och festen är, och att hon häldre är hemma då med sin nya lilla bebis, men att hon gärna kommer på vigseln. Tråkigt att hon inte är med på festen men jag förstår att hon hälldre är hemma på kvällen när hon har en liten nykläckt bebis att ta hand om.

Det är hennes val, och hon har lika stor rätt att tacka nej som alla andra gäster. Men det är ju klart att man tycker att det är lite extra tråkigt  när det är en person som står en lite extra nära och som man hade önskat skulle vara med.

Jag förstår verkligen att du är besviken!!!
Låt dig själv känna så, för skulle min bästa kompis inte komma, pga en usel (enligt mig) anledning skulle vi nog inte vara vänner efteråt ens. Skillnad vore om hon var höggravid, mycket sjuk, precis fått barn eller liknande.

Självklart är det hennes val, men nog skulle hon tex ångra sig, om det skulle ta slut med sin kille?
Och tro mig, när hon är på det andra bröllopet kommer hon att ångra sig och tänka på dig. Men låt det vara hennes bekymmer. En bästa vän ställer upp i vått och torrt, så är det i alla fall i min värld.

Mitt råd är nog att säg vad du känner, men försök sedan släpp det och ha en underbar bröllopsdag!!! =)

Jätte trist! Förstår att du är ledsen :( Men det behöver inte betyda att din vän skäms över dig eller inte är mån om er relation. Kan det vara så att de redan tackat ja till det andra bröllopet eftersom hon inte visste att det datumet var spikat till 100 % för er? Dvs berättade du för henne att kyrka och lokal var bokat det datumet (om ni nu gifter er i kyrka)? Sedan kanske det beror på att hon tycker sig ha funnit mannen i sitt liv och genom det bröllopet så blir hon introducerad i den "nya familjen"?. Det är verkligen ingen lätt situation. Har själv tackat nej till min barndomsväns bröllop (som jag längtade efter!) eftersom vi muntligen hunnit tacka ja till min mans nära väns bröllop samma datum. Min väninna pratade om att gifta sig en annan månad så när hennes inbjudning dök upp och det visade sig vara samma tid som det första så kändes det jättetrist. Vi funderade på att splitta oss men det kändes fel iom att vi hade sagt att vi båda skulle komma på första bröllopet och vi tyckte det kändes fel att dela upp oss då vi är i en seriös relation med varandra. Tycker du ska prata med henne och vara öppen med dina känslor men även låta henne förklara sin sitation för det är säkert jobbigt för henne med. Lycka till!

Jättetråkigt att det blev som det blev. Men om hon nu är din bästa vän, borde hon inte ha prioriterat att gå på ditt bröllop då?

Hade min bästa vän valt bort mitt bröllop för att gå på sin nya killes släktingsbröllop hade jag nog inte betraktat henne som min bästa vän längre. Plus att jag förmodligen hade börjat ifrågasätta vår vännskap överlag.
Lite konstigt beteende från någon som ska vara ens bästa vän. Jag hade inte ens velat gå på min nya killes släktings bröllop om det föll samtidigt som min bästa väns. Jag hade ringt och bett om ursäkt för att jag måste dra tillbaka mitt svar men att det har råkat krocka med något annat och sen hade jag gått på min bästa väns bröllop.

När man blir besviken över andras val tror jag att det kan vara bra att påminna sig om att den här grejen som är så jättestor i mitt liv inte har lika stor betydelse i andras.

Att sambon och jag ska gifta oss är förstås görkul för oss, för våra familjer och vänner är det också skoj men inte på samma sätt. När min son föddes tyckte jag att hela världen bara stannade upp och i mitt enorma lyckorus var ju det här att jämställa med hurrarop var än man kom. I verkligheten var väl de som delade lyckoruset i just den omsträckningen ganska få *s*. Och resten hurrade faktiskt inte så himla mycket alls.

Visst är det tråkigt att hon inte kommer men det du ser som jätteviktigt är nog inte samma sak för henne. Nu gissar jag bara men kanske är det så att hennes kärlek är prio ett just nu och då väljer man ju efter det. De flesta som kommer på vårt bröllop tycker åh vad roligt, kul anledning att ses på annat än femtioårskalas och begravningar men så mycket mer än så är det nog inte.

Just den känslan hade jag när jag fått mitt första barn. Kommer så väl ihåg en tidig morgon när hon var nyfödd och jag stod i fönstret med henne och tittade ut. Jag såg folk röra sig och såg att det lös i människors fönster. Och jag tänkte, på riktigt, men herregud vart ska de? Jag har ju fått barn, har inte jorden slutat snurra? Livet fortsätter väl inte som vanligt för alla andra?

Och så tror jag det är med bröllop också. Jag förstår absolut att du är besviken TS. Men att hon väljer att inte komma behöver inte betyda att hon skäms för dig eller något. Ditt bröllop är inte det största som hänt i hennes liv. Även om man vill det. Det var säkert jättesvåt för henne att välja, men just nu kanske kärleken är viktigast för henne. Sedan kan man tycka vad man vill om att de hade kunnat dela på sig o.s.v. Jag hade absolut gått på min väns bröllop, om jag så fick gå själv. Men hon är inte jag