Vi skjuter kanske på bröllopet

Det är väl sunt att tänka efter före tycker jag som inser att jag just låter som värsta tråkmånsen.

Jag har ett jobb där man måste vara blixtsnabb och impulsiv, fatta beslut utan att blinka och tänka på a-b-c-d-e lösningar samtidigt. Så emellanåt måste jag ta dagar där jag bara går hemma, flummar, funderar, spånar på lite långsiktiga lösningar och gör världens bästa plus och minuslistor för olika beslut. Som i dag. Om jag inte gör det snurrar det bara till slut så mitt absolut bästa råd är FLUMMA MER.

Kanske kommer du fram till att det bara är nerver som spökar, kanske kommer du fram till att ni gifter er nästa sommar eller nu - eller fortsätter som lyckliga särbos utan papper resten av livet. En lägenhet är förgänglig, ni kanske ändå kommer fram till att ni vill bo någon helt annanstans och köper en husbåt. Man vet aldrig :). Min sambo bodde mitt i centrala Stockholm och trodde aldrig att han skulle flytta därifrån för gud så bra han trivdes. Mitt i smeten, massor med vänner, ute jämt, nya intryck, nya människor. Och nu bor han med mig och min son i en skånsk by, ägnar kvällarna åt att tvätta, äta soppa å pankis på torsdagar och spela uno på kvällarna. Han säger ofta att han aldrig varit lyckligare än nu.

Vad jag menar är att man vet liksom inte hur saker utvecklas men det är verkligen väldigt bra att ta lite tid och fundera. Jag tror att det blir bra hur det än blir, så länge ni är överens :).

Tja, varför egentligen? För vår del var det så att i år är det tjugo år sedan vi träffades första gången. Nu har vi ju inte hängt ihop så länge, sammanlagt är det väl elva (?). Kanske. Och det är verkligen så att det är femtioårskalas och begravningar numer så varför inte ha en annan anledning att ses och fira att vi känt varandra så hiiiiiiimla länge :).

Jag har ingen överjordiskt romantisk syn på bröllop och äktenskap som sådant, sambo, särbo, gifta spelar mig mindre roll så länge man älskar varandra men det blir ett fint tillfälle och något väldigt roligt minne vi har tillsammans. När vi var unga och hängde ihop ett par år var vi rörande överens om att aldrig gifta oss eftersom vi hade (och fortfarande har) rätt olika uppfattningar om bröllop. Numer är vi nog bättre på att kompromissa och resultatet är något helt annat än vad vi båda hade i åtanke som tjugofemåringar. Dessutom har ju min son tänkt sig att vara pepparkaksgubbe och hans kusin vill att jag ska sy någon helt galen lila prinsessklänning med paljetter så det blir väl en ganska brokig kompromiss av allas önskningar.......:)

Ah, men då får ni ju så mycket mer tid att planera på också. Och fundera på husbåten :).