känns som all glädje försvann...

I någon tidigare tråd skrev jag att det som är JÄTTESTORT för en själv kanske egentligen inte alls är mer än "jaha, vad roligt" för omgivningen.Det betyder ju inte att de inte tycker att det är trevligt men alla dessa detaljer som man kanske själv ähum snöar in på lite väääääääl mycket - behöver omgivningen veta det alls?

Jag hade en väninna som pratade non stop om sitt bröllop varenda gång vi sågs under det år hon planerade tillställningen och helt ärligt, det blir rätt tjatigt. Jag tror som flera skribenter ovan att du ska snöa in på den/de som verkligen är görintresserade av alla små detaljer och sen kanske skippa att prata om det med resten. Själv skulle jag kunna prata om mitt barn jämt, så fantastisk och underbar tycker jag att han är. I verkligheten delas väl denna enorma fascination möjligtvis av hans andra förälder och mormor och för resten av världen är han inte Livets Största Mirakel utan helt enkelt en ganska vanlig liten unge :).

Och skriv här, för på bröllopssajter är ju verkligen folk intresserade av att diskutera färgnyanser på stolsrosetter och hur skorna ska se ut så då kan du ösa av bara den :)