Varför skilsmässa och hur undviker man det?
Jag tror snarare att det är så att folk inte direkt vet vad de ger sig in på. Jag tror inte att folk tänker framåt! Många par jag känt som är skilda idag har inte direkt funderat på hur ens partner skulle vara som eventuellt mamma/pappa, eller hur ens partners historik ser ut, hur personen fungerar i andra relationer, GRUNDvärderingar etc.
Gemensamma värderingar. Alla människor är olika. Men har man inte samma grundsyn på värderingar, moral, principer, uppfostran av barn (om man vill ha de), syn på religion (man kan ha ingen, eller två olika eller gemensam, men grundtanken kring de bör nog vara så att man har genuin förståelse och acceptans för varandras) så klashar man nog till slut. Det kan man så klart göra ändå.
Dessutom har väl folks syn på äktenskap förändrats också... Det är inte många som verkligen förstår innebörden av en sådan förbindelse mellan två människor. Dessutom tror jag folk idag är mer individualistiskt inriktade än vad man varit i tidigare generationer. Vi ger oss inte, någonsin. Vi ska alltid ha rätt. I konflikter. Kollar jag på mina föräldrars eller ännu längre bakåt, så hade man så stor respekt för varandra som livspartners att man verkligen valde sin konflikter, att man på gott och ont ställde upp för varandra. Man var enade som ett team. Man lät inte sin partner stå ensam i situationer, man backade upp varandra även när man inte hade "lust". Idag känns de som att folk kan skapa konflikter för att "jag är trött och orkar inte gå på din idiotiska kompis fest. du får gå själv"... ett par såna respektlösa konflikter räcker för att skapa obalans i ett förhållande, tror jag! Man "svalde" mer förr i tiden tror jag. För man visste att man måste GE OCH TA.
Men ja, det finns ju inget rätt svar här. Visste någon konceptet för lyckat äktenskap så skulle de ju inte finnas skilsmässor. Men det är intressant ämne att diskutera. Svårt bara att förmedla poängen korrekt i text 