Inlägg från: stormhelen |Visa alla inlägg
  • stormhelen

    Varför skilsmässa och hur undviker man det?

    jeanettejohansson skrev 2013-04-05 17:36:13 följande:

    Jag tror att många gifter sig när dom är för unga eller för tidigt i relationen.( Annanrs så kan man kolla på statestiken om när äktenskapen ingicks)


    ALLA tror att dom har hittat det rätte när dom blir kära i "snyggeRonny" när dom är 19år. Innan man är 25 år så är inte hjärnan färdig, man kan inte se konsekvenser och tror att man "kan allt". Det är inget fel i det, det är bara en del av utvecklingen. Men när inte hjärnan är färdig så är inte heller personligheten helt klar. Kärleken man känner är säkert äkta, men man har svårt att se förbi den. Om man gifter sig innan man är färdigutvecklad så tror jag att man riskerar att göra ett felaktigt val. Som vuxen så vet man oftast vem man är och vet vilka krav man har på en partner. (Jag är sååå glad att jag inte gifte mig med den fattiga musikern som jag bodde med när jag var 22)


    Det kan säkert funka även om man är ung, och många klarar det säkert. Men hjärnforskning och statestik tyder på motsatsen.


    Samma tror jag det blir om man gifter sig innan man haft en tråkig vardag ihop i några år, med räkningar och motgångar. Det är lätt att vara kär när man dejtar, det är svårare när pengarna är slut och det är stopp i avloppet ;)


     


    Anonym (LoveIS) skrev 2013-04-05 14:43:58 följande:
    Jag tror snarare att det är så att folk inte direkt vet vad de ger sig in på. Jag tror inte att folk tänker framåt! Många par jag känt som är skilda idag har inte direkt funderat på hur ens partner skulle vara som eventuellt mamma/pappa, eller hur ens partners historik ser ut, hur personen fungerar i andra relationer, GRUNDvärderingar etc.

    Gemensamma värderingar. Alla människor är olika. Men har man inte samma grundsyn på värderingar, moral, principer, uppfostran av barn (om man vill ha de), syn på religion (man kan ha ingen, eller två olika eller gemensam, men grundtanken kring de bör nog vara så att man har genuin förståelse och acceptans för varandras) så klashar man nog till slut. Det kan man så klart göra ändå.

    Dessutom har väl folks syn på äktenskap förändrats också... Det är inte många som verkligen förstår innebörden av en sådan förbindelse mellan två människor. Dessutom tror jag folk idag är mer individualistiskt inriktade än vad man varit i tidigare generationer. Vi ger oss inte, någonsin. Vi ska alltid ha rätt. I konflikter. Kollar jag på mina föräldrars eller ännu längre bakåt, så hade man så stor respekt för varandra som livspartners att man verkligen valde sin konflikter, att man på gott och ont ställde upp för varandra. Man var enade som ett team. Man lät inte sin partner stå ensam i situationer, man backade upp varandra även när man inte hade "lust". Idag känns de som att folk kan skapa konflikter för att "jag är trött och orkar inte gå på din idiotiska kompis fest. du får gå själv"... ett par såna respektlösa konflikter räcker för att skapa obalans i ett förhållande, tror jag! Man "svalde" mer förr i tiden tror jag. För man visste att man måste GE OCH TA.

    Men ja, det finns ju inget rätt svar här. Visste någon konceptet för lyckat äktenskap så skulle de ju inte finnas skilsmässor. 

    Dessa två inlägg kan jag inte göra något annat än skriva under på.


     


    För att sumera:


    Gifta sig för ung då man inte är en färdigutvecklad individ Man flyttar direkt hemifrån till sin kille som man senare gifter sig med (man hinner inte bli en egen individ och stå på egna ben) Gifter sig för tidigt i ett förhållande, då knapt nyförälskelsen har hunnit lägga sig. I bottnen inte ha samma värderingar, moral, principer etc. Synen på äktenskap har kommit att förändras - idag är man inte nödvändigtvis bunden för livet. Folk är mer induvidalister än tidigare (behöver inte vara dåligt Flört

     


    Sedan så är det som PiaB skrev också att det antagligen finns lika många orsaker till en skillsmässa som det finns skilda par.


    Givetvis så är inte alltid en skillsmässa av ondo så att säga. Ibland är det bättre att skilja sig än att fortsätta vara tillsammans. Om förhållandet verkligen är osunt så att man mår dåligt eller om man kanske blir misshandlat (verbal och/eller fysiskt) så är det ju super bra att man idag kan skiljas utan att det är något skamligt. Man kan ju inte vara kvar i ett förhållande (oavsett om man är gift eller inte) om det är osunt eller utgör en fara för ens hälsa.


    Tänk hur många kvinnor förr i världen som var tvugna att stanna kvar i ett dåligt äktenskap bara för att det ansågs skamilgt att skilja sig och det var något som man absolut inte skulle göra.


     


    Sedan kan jag tycka att det tenderar att vara så att en del inte kämpar för sitt äktenskap (detta gäller självklart inte alla) bara för att det kom en nedförsbacke. Kanske har det att göra med att man gift sig för ung och/eller för fort. =P

Svar på tråden Varför skilsmässa och hur undviker man det?