Varför skilsmässa och hur undviker man det?

För att undvika att skiljas är det bästa att inte gifta sig alls.
Men separationer förekommer oavsett om folk är gifta eller inte.

Man behöver fortsätta att upptäcka fina saker hos varandra genom åren och förälska sig många gånger i samma person. Som människor förändras vi och det ger ju möjligheter att upptäcka nya fina egenskaper hos varandra.

Att hitta sig själv är en väldigt bra grund för att må bra tillsammans med någon annan.

:)
kanske är det så

Men då är de väl bäst att hitta sig själv innan man gifter sig :)

En annan tanke som inte är ett svar på ts fråga...

Varför denna press på människor?
Livet förändras, människor färändras.
Även om man verkligen försökt allt man kan och vill hålla sina vigsellöften så kan de många gånger vara mer rätt att gå skilda vägar, för att båda ska få må bättre.

Men varför ska man behöva känna att det är ett misslyckande,
bara för att det inte höll hela livet?

Livet är väl till för att levas och för att vara lycklig och må bra?
Det är säkert många som ine går skilda vägar för att "det inte skulle se bra ut" och för att det skulle vara ett misslyckande.

Om man är sambos och inte gifta, då tar "folk" inte lika hårt på att man bryter upp.
Finns väl ingen anleding att lägga mer press på de som gift sig?
Saker händer som man inte kan förutse och bara för att man skilt sig (oavsett ve so tog beslutet eller varför det blev taget) så ska man väl inte behöva känna sig dålig och misslyckad?

Det är moget och modigt att våga ta steget lämna någon och det är inte säkert att det alltid är ett lättare beslut än att stanna kvar.

Men om det är en person som förlovar sig snabbt, gifter sig efter bara ngt år och redan gjort det mer än 2 ggr, då kanske den personen behöver stanna upp och fundera på vad som händer och sker och varför.

Även om man varit tillsammans i 7 år då man gifter sig, kanske det först något år senare händer saker som verkligen testar paret till det yttersta och som gör att man inte orkar hålla ihop.

De som gifter sig innan de bott ihop och haft ansvar för hem och familj, kan få se nya sidor hos varandra efter bröllopet som dom inte hade en tanke på då dom sa "ja!".

En del säger att dom har hund och därför vet dom att dom klarar av att ta ansvar båda två och kommer att klara det bra då dom får barn.
Men en hund har sällan kolik i 6 månader och håller en sömnlös om nätterna tex

Om man redan bor ihop och har fått barn tillsammans innan bröllopet så har man nog lite mer att gå på,
man har sett mer av varandras sämre sidor som gärna kommer fram under press/ stress/ trötthet.
Och vet man att man klarat av sånt, då kan man nog känna sig mer trygg att man även klarar av hinder i framtiden.
Men det är självklart inga garantier.

Därför tycker jag att man ska följa livet och göra det som känns bäst och vettigast där man befinner sig och inte ångra de val man gjort,
men försöka att lära sig ngt av det man är med om i livet.
Det man kallar för "misslyckande" är egentligen bara ett tillfälle att lära sig något av och som gör att man kan fortsätta att utvecklas.

Om det alltid blåste medvind och man alltid hade det så himla bra, då skulle man inte utvecklas så mycket som människa.
Ibland kan man utvecklas och lära tillsammans när något händer,
andra gånger kanske det inte är möjligt.

svammel svammel.....
:D

Jag tror att många omkring mig och mitt ex visste att vi hade det, jag är ine ngn som lotsas eller hålle upp en fasad utan är bara mig själv.
Mitt ex hade det hur bra som helst och han var den som blev mest chockad och förvånad då det tog slut.
Han hade en fin familj och allt han kunde önska sig och trodde verkligen inte att jag skulle klara mig utan honom.

Det som föll för oss var att jag inte kan ta att tjejen i förhållandet ska ta allt ansvar, typ old stile.
Det är verkligen inte jag.
Ska bara en ta alla vaknätter då barnet är sjuk, se till att maten står på bordet så mannen kommer hem, är den som håller ordning i hemmet och ser till att räkningarna betalas osv....då får det vara faktiskt.
Och de hjälper inte alltid att prata om saken, då man tänker så väldigt olika och då varje dag känns som en uppförsbacke så är det inte värt det längre.

Då vi träffades var mit ex utan jobb, bostad och var polare med krono.
Inte långt efter att vi skilde oss var han tillbaka i gamla hjulspår.
Vår dotter tar han heller inte hand om mer nu än då vi var tillsammans, vilket innebär att han inte träffat henne mer än 1 gång sen februari 2011....

Då man måste välja mellan att vara olycklig och inte skiljas eller ha en chans att bli lycklig igen,
då tycker inte jag att man ska behöva fundera så länge och ingen ska då säga att man gav upp för lätt eller inte försökt tillräckligt länge.