• Mmmaria

    Varför skilsmässa och hur undviker man det?

    Min svägerska är mitt i en skilsmässa. De har 3 barn på 4-8 år, så tråkigt. MEN de borde aldrig varit tillsammans om man ska vara krass och de kommer bli lyckligare utan varandra. Det är värst för barnen (och att de själva inte får träffa sina barn varje vecka).


    Mitt recept för ett bra förhållande/äktenskap (individuellt, men detta funkar för oss)


    - Att träffas relativt sent (runt 25-30 år) så att man ev hunnit hittat sig själv, haft andra relationer, vet vad man vill ha, strulat runt lite, festat och rest (om man vill). Sedan ska man självklart göra allt det där med sin partner också, men det är skönt att ha testat runt lite vad man gillar/inte gillar innan man bestämmer sig. Håller dock med andra som skrivit att det kan bli en stress om man är över 30 och att beslutet går lite väl fort ibland.


    - Vara ihop minst 2 år innan man skaffar barn så att man hinner göra saker tillsammans som man och kvinna, inte som föräldrar. Det är värdefullt att ha dessa minnen att tänka tillbaka på när passionen inte är på topp.


    - Ha mycket sex (om båda vill). Pussa och ta på varandra varje dag!!


    - Båda ska vilja göra allt för att hålla sams och ha det bra. Visst kan man tjafsa om något, men viljan att reparera ska finnas.


    - Gemensam syn på förhållandet, fritid och barnuppfostran. Man behöver egen tid och inte göra allt ihop, men det underlättar om man värdesätter samma saker.


    - Acceptera korta perioder av tristress och trötthet (graviditet, mycket på jobbet etc), men bara man vet att passionen och kärleken finns runt hördet så spelar det ingen roll. Och nu menar jag korta perioder, annars blir det för trist.


    - Prata, lyssna och sätta sig in i den andras situation.


    - Förstå att gräset inte är grönare på andra sidan. Det förekommer för mycket otrohet tycker jag. Kunna se vad otrohet får för konsekvenser.


    - Utvecklas ihop. Hitta på nya saker och överraska varandra. Ha projekt ihop (kurser, heminredning, båt, fritidshus, planera resor)


    Sedan tycker jag att många väntar för länge med att skilja sig. Man ska inte behöva var olycklig och behöva kämpa sig genom livet. På sikt mår barnen bättre om föräldrarna är lyckliga. Jag tycker inte heller att det är konstigt med par som växer ifrån varandra efter långa äktenskap. Man får tacka för de bra (förhoppningsvis) åren som varit och gå vidare.

  • Mmmaria
    daniiel skrev 2013-04-08 10:41:34 följande:
    Då är det rätt kört för mig och maken då, som träffades när vi var 18 respektive 20år gamla och bara hade varit ett par drygt 1år när vår dotter föddes ;)

    Nä det är inte kört ; ) Mina föräldrar träffades när de var 16 och de har fortfarande ett både spännande och stabilt äktenskap. När jag fick barn berättade mamma att för henne var alltid pappa nummer ett (inte vi 3 barn) för om deras förhållande funkade så mådde hela familjen bra. De satsar på varandra och på att ha ett spännande liv ihop utan att fastna i tristess. I stället för att byta ut varandra (som många gör) så byter de ut saker tex flyttar, köper båt, säljer båt, reser etc. De tröttnar inte på varandra trots så många år ihop.


     


    När det gäller mina tankar så tror jag bara att vissa förutsättningar gör det lättare för förhållandet. Ingen regel utan många undantag.

  • Mmmaria

    Det här har du så rätt i! Det känns som en klassisk fälla när man hör om bekanta som är otrogna eller skiljer sig.


    PoL skrev 2013-04-09 09:28:22 följande:
    När en människa inte känner sig uppskattad och älskad i en relation, så lockar det fram sämre sidor av en, man vissnar, i stället för att blomma ut. Man blir sur, lättretad och stelnar till. Precis tvärtom hur det borde vara i en kärleksfull relation.
  • Mmmaria
    FruForsmark skrev 2013-04-09 13:57:54 följande:
    Intresant tråd, jag har inte läst alla kommentarer men jag tror att a och o är att vara på samma plan i livet och ha samma grundvärderingar. Det verkar vara så många som accepterar vissa egenskaper hos sin parner som de egentligen inte tål, de tror att partnern kommer ändra sig med tiden och när detta aldrig sker, inte ens efter villa, vovve och hus så bryter man upp. Ofta man hört "han är som han är och jag har insett nu att det aldrig kommer bli förändring". Jag tycker att om man går in i ett äktenskap eller skaffar barn så måste man köpa hela paketet hos sin partner, även de dålig sidorna. Min man har några sidor jag inte tycker om, men de är en del av honom och jag accepterar dem fullt ot och ser dem inte som något som skulle kunna knäcka vår relation på lång sikt.

    Absolut! Det är nog jättevanligt med tankar om att kunna förändra sin partner. Jag har lyckats förändra (förbättra, hihi) min mans frisyr och klädstil lite genom att uppmuntra honom när han ser som bäst ut, men på den nivån har jag stannat.


    Min man är toppen, men självklart har vi situationer där vi tänker olika och agerar olika. Däremot kan vi båda prata om varför det blir som det blir och inte ta det personligt. Tex är jag pratsjuk efter jobbet medan min man är inåtvänd och disträ när han kommer från sitt jobb. Men det betyder inte att han är ointresserad av familjen etc utan bara att det tar längre tid för honom att landa hemma eftersom han har ett företag med 30 anställda och massor av ansvar och stress. Jag jobbar hemifrån och bara längtar efter lite mänsklig kontakt. Vi kan se att vi är olika och vi pratar en del om det. Jag har lärt mig att ge honom lite tid och att inte säga viktiga saker direkt när han kommer innanför dörren ; )

Svar på tråden Varför skilsmässa och hur undviker man det?