Här sitter man dag ut o dag in och inspireras o planerar o beställer kläder, saker, bokar o har sig. För EN dag. Som man hoppas ska gå som planerat, men lika väl kan gå fel. Och vad ska man göra sen, när det hela är över? Är ju så att man får lite ångest...eller är det bara nerver? Jag ägnar flera timmar varje dag åt bröllopsplaner och vi ska ändå bara ha ett litet bröllop... Hoppas att gästerna fattar hur mkt tid man lagt ner iaf... Hur tänker ni andra kring detta?
Jag tänker som så att man planerar för sin egen skull, för att man själv och eventuella gäster ska få en trevlig dag. Man planerar för att man vill planera och att det någonstans ändå känns värt det. För att man ska ha en grund för bröllopsdagen, en plan, något att utgå ifrån och sedan måste man ha i åtanke att det inte alltid blir som man planerat. Det behöver dock inte alltid vara negativt.
Räkna dock inte med att gästerna ska förstå hur mkt tid och planering man lagt ner, det kan man inte och bör man inte kräva av gästerna tycker jag. Det man dock kan förvänta sig är att gästerna ska vara i tid och göra sitt bästa för att bidra till en bra stämning för alla under dagen! Det tror jag också dom flesta gästerna gör.
När det är över, då är det över. Då får man försöka gå vidare, njuta av att vara gift, njuta av livet, planera andra saker. Sitta kvar på BT och drömma sig bort ;)
Livet går vidare, hur bröllopsdagen än blir :)
Ja ibland undrar man vad det är man sysslar med egentligen. 
Men jag älskar att planera och efter bröllopet är det alltid något annat som ska planeras. Dessutom gifter vi oss mitt i min föräldraledighet så jag kommer att fortsätta ha fullt upp med barnen efter bröllopet.
Jag tror att det är mycket nerver som spökar när man får sånna här tankar inför bröllopet.
Är oxå föräldraledig, så därför jag har mkt tid kanske. Älskar oxå att planera...men ngt i denna storlek blir det ett tag till man får göra igen.
Vi planerade dagen för vår egen skull i första hand. Men vi ville ju också att det skulle bli ett minne / en upplevelse för gästerna.
Vi tänkte nämligen som så att om vi inte planerar ordentligt för gästerna så kommer ju inte vi att kunna njuta så mycket av dagen heller.
Och det bästa är när man har planerat så bra och fxat så mycket så att planeringen inte märks när man väl sitter där på bröllopsdagen 
Precis vad jag hoppas på chicita!
jag är ju lite av ett planerings- och projektfreak överlag och brukar göra så eller stora planer beroende på vad det är. Tex barnen namngivningar var ju en tillställning att fixa inför. Julaftnar och barnkalas som jag klurar runt mat, dekroationer, lekar osv. fester eller middagstillställningar hemma även om de inte är stora utan max 10 - 15 pers kanske. Afterwork eller Afternoon tea med jobbarkompisarna hemma hos oss.
Så att då planera och klura på bröllopet varje dag i ett halvår kändes inte alls så konstigt. Nu är jag gift och är bara glad och lycklig över dagen. Det känns inte alls tomt utan tvärtom är jag superglad över att det blev så bra. Att det sen blev så himla fint i lokalen och med musiken och allt, ja det är ju hur kul som helst.
Nu väntar jag istället på våra foton så jag kan börja kolla efter "tackkort". Vi hade ju inte många närvarande alls, men skickar bild på oss till alla i släkten och vännerna.
Jag kommer nog aldrig sluta planera, det är bara inför vad som skiljer sig ;)
Så tänker nog alla. Jag var jätteskraj.. tänk om allt går åt skogen så länge som vi planerat för den dagen och alla pengar man lagt ut.. Men det blev super bra, och jag tror inte det egentligen vara alla detaljer vi tänkt på utan det faktum att vi hade roligt och var omgivna av glada vänenr och bekanta :)
Hehe jag håller med! Kan knappt hålla mig från att kolla bröllopsgrejer på jobbet, antigen frisyr, klänningar, ringar, har hållt på så i över ett års tid nu. haha.
Så länge du har kul när du planerar och vågar släppa loss på den stora dagen, och inte bry er om detaljer eller att allt ska vara perfekt, utan inte glömma vad egentliga syftet är, och njuta av dagen!
