Jag är världens värsta brud!!

Jag tycker du ska sätta ner foten. Tacka för att hon anstränger sig men säga att du och dina blivande har andra idéer och att det faktiskt är ni som bestämmer. Att du gärna lyssnar till hennes idéer men du och din blivande har sista ordet.
Vem som lagar maten, fixar hår, smink, dekorationer osv osv är upp till er att bestämma. Linda inte in det. Säg det rakt ut i klartext, men säg det trevligt.

Säg rakt ut att hon INTE får ha vitt på sig, det ska bara bruden ha. Sen säger du även att ni hade tänkt att brudföljet skulle ha grönt då det är erat färg tema och att ni i samråd kan komma fram till en klänning som hon ska ha som ni båda tycker om.

Om hon inte vill lyssna till det du har att säga tycker jag att du kort och gott säger att jag tror nog inte att du kommer passa som tärna eftersom du inte lyssnar till vad vi har för tankar om VÅR stora dag. Det här är vårt bröllop och jag vill jätte gärna ha dig delaktig, men det är vi som bestämmer och detta måste du ha respekt för.

Du kan inte strunta i hur du vill att ert bröllop ska vara för att du inte vill såra henne, för det kommer bara sluta med att det blir hennes bröllop där du står brud. Man ska inte vara elak eller såra andra, men någonstans måste man se till säg själv och sina egna känslor. Det är ett år kvar till bröllopet och du har redan negativa känslor kring det på grund av det här. Sätt P för det på en gång! Vänta inte!

Träffa henne och prata om det så ni får ordning på vem som håller i trådarna och sen tar ni det där ifrån. Om hon blir ledsen låt det rinna av dig.Det är inte du som gör fel för att du vill bestämma över hur saker ska vara och gå till på din egen bröllopsdag. Det är i så fall hennes känslor att bearbeta att hon måste backa och låta dig bestämma.

Det är väldigt snällt av henne att hon var en vän när du behövde det, men det ger henne inte frisedel att domdera över er stora dag.

Stå på dig!

Förresten, vad det gäller det andra. Att hon som vän använder emot dig en tid då du mådde dåligt gör henne till en väldigt omogen och dålig vän i mina ögon!

Hon måste lära sig att komma över det som har hänt. Du skriver att hon bara är 17 år. Ge henne tid att mogna så kommer hon nog se på det annorlunda, men du skulle behöva säga åt henne att sluta.

-"Jag älskar dig och jag vet att jag sårade dig. Vi har pratat om det här tusen gånger och lika många gånger har jag bett om ursäkt. Men nu räcker det! Antingen så går vi vidare och släpper det, eller så går vi vidare var försig!"

Man kan inte för alltid hållas ansvarig för alla misstag man gjort, hur skulle världen se ut då? Alla behandlar vi varandra illa då och då, framför allt dom vi älskar mest tyvärr. Men vad man gör sen är det viktiga. Ni kan inte älta det där i all evighet. Ni måste förbi det och jag tror inte ni kommer förbi det om inte du visar tydligt att det inte är okej för dig att hon alltid drar upp det.

Du sårade henne, du bad om ursäkt om hon nu valde att förlåta, vilket jag antar eftersom ni är vänner måste hon verkligen mena det. Förlåta innebär att man har kommit tillfreds med situationen och väljer att gå vidare.

Oj, det blev anonymt, inte meningen. Det var jag som skrev det ovanför.

Det är skillnad på att vara ung och vara tonåring! Saker jag gjorde när jag var 19-20 det skulle jag inte skylla på att jag var ung. Däremot mitt beteende som ovetande tonåring är en helt annan sak. En tonåring är ett barn, en tonåring vet ingenting om livet, även om man gärna vill tro det. En tonåring tror sig vara störst och bäst, när det flesta tonåringar egentligen behöver någon som pekar med hela handen åt rätt håll.

Om du skulle få reda på att din fjortonåriga dotter mobbar någon annan, skulle du aldrig förlåta henne då? Skulle du tycka att hennes betende enbart är baserat på att hon är en douchebag och inte det faktum att hon är tonåring? Och säg snälla inte att "mina barn skulle aldrig" för faktum är att mobbning existerar och jag tvivlar på att det finns föräldrar som med avsikt uppfostrar sina barn till mobbning eller rycker på axlarna och säger "ja det låter som min unge det"

Ja, det är ju makalöst att du är en av kanske flera hundra tonåringar som vänder ryggen mot den populära tjejen och stod upp för det svaga. Men sen att du skriver att du försökte ta självmord och att du fortfarande i vuxen ålder inte kan förlåta folk som behandlade dig illa det visar att du inte valde din egen väg. Om du hade valt din egen väg och varit stolt över det hade du väl inte försökt ta livet av dig för att det var så illa? Då hade du väl klarat av att filtrera bort allt det elaka och gå din egen väg? Ta det på rätt sätt, för jag skriver det inte med intention att det är påhopp, utan mer en frågeställning.

Jag valde att förlåta dom personerna som var värst mot mig, jag valde att inte längre älta gamla saker. Även om det ibland gör mig ledsen då och då att jag faktiskt fick stå ut med det, så är jag glad att jag valde att förlåta och gå vidare. Jag orkar inte bära hat och ilska mot personer för saker dom gjorde när dom inte visste bättre.

Bygger inte vårt samhälle på förlåtande? Viljan att gå vidare? Är det inte därför vi har låga fängelsetraff med möjlighet till utbildning? Är det inte därför vi har situation stockholm för att ge föredetta narkomaner en andra chans?

Att dom jag behandlade illa förlät mig visar också att det jag gjorde var inte okej, men jag gjorde det utan bättre vetande och personerna som var utsatta valde att förlåta mig och gå vidare. Att vilja släppa, att vilja se att jag har förändrats.

Jag håller helt med dig om det du skrev nedan. Som sagt, ta det jag skrev på rätt sätt, det var inte menat att kritisera, det var en frågestälning. Jag tycker också att det är beundransvärt att vara en person som klarar av det.
Jag som sagt fick själv ta slagen och när jag fick möjlighet att slippa slagen men det innebar att jag själv behövde dela ut ett par så gjorde jag det. Jag mådde pyton av att behandla andra illa, jag gillade de inte alls, men efter flera år av mobbning var jag bara så glad att jag själv fick slippa det.

Dom valen jag gjorde som tonåring skulle jag aldrig göra idag. Idag vet jag vem jag är, är tillräckligt stark i mig själv för att stå upp för både mig själv och dom svaga utan att för den delen må dåligt av de sen.
Hade jag med den kunskapen jag har idag fått gå tillbaka till mitt 14 åriga jag, hade jag aldrig blivit vän med den populära tjejen, jag hade tröstat henne den dagen jag såg henne sitta och gråta men jag hade inte blivit vän med henne och jag hade tagit mig igenom högstadiet med ett leende på läpparna för mig själv. Jag är 25, jag kan inte förvänta mig att jag skulle ha tänkt annorlunda då eller gjort annorlunda, för jag var ett barn!
Men, jag har tagit ansvar för mina handlingar, jag skäms för saker jag gjorde som tonåring men jag vill för den delen inte bli klandrad för dom resten av mitt liv.

Jag ville som sagt absolut inte hoppa på dig på något sätt. Jag tycker att det är beundransvärt att du stod emot. Och avundsjuk är jag också, jag önskar att jag hade klarat det!

Det var bara en frågeställning och jag vill självklart inte på något sätt förmildra det du varit med om eller säger att ditt självmordförsök vara obefogat. Snarare gör det ont i hjärtat på mig att folk behöver vara med om så pass avskyvärda saker att det känns som sista utvägen!

Jag blev våldtagen som 14 åring och det kommer jag aldrig någonsin kunna förlåta. Jag har förlåtit mig själv för omständigheterna och det som hände, men aldrig honom. Så jag förstår vad du menar att det finns vissa saker som är oförlåtligt!

Jag tycker inte att  var pajkastning heller. Ibland misstolkas saker man skriver, men det jag skrivit var i alla fall i vänlig ton. Vi tyckte olika, vi dikuterade. Jag tog inte illa vid mig på något sätt och jag hoppas att Stormhelen inte gjorde det heller. I många andra trådar har hon och jag haft lika inställning, den här gången hade vi det inte. 

Ber om ursäkt att det spårade iväg från grundtråden det  var inte avsikten. Jag tycker själv att det är intressant när andra ifrågasätter mitt sätt att tänka. Det får mig att öppna ögonen för nya synsätt och infallsvinklar. Många gånger har även trådar här på bröllopstorget fått mig att ändra uppfattning om saker ibland får att man får en bra inblick i andras sätt att se på saker, ofta har andra människor klokare idéer än vad jag har. 

Sorry TS, var inte meningen att ta fokus från din egentliga fråga.