Jag är världens värsta brud!!

Varför frågade du henne om hon vill vara tärna? Ni tycks inte vara så nära vänner då ni tycks såra varandra och dra ner varandra. INgen sund rellation precis.

Anonym (Bridezilla) skrev 2013-04-09 12:05:13 följande:

Hej!
Jag och min m2b ska gifta oss våren 2014 och vi är självklart jättelyckliga för det. Planeringen är i full gång. Men, jag var klantig och frågade en väninna om hon vill vara tärna lite väl tidigt.. Hon blev jätteglad och pratar bara om detta nu. Problemet är att hon har tagit över totalt! Hon har redan planerat vart vi ska köpa alkohol, hon har pratar med en släkting som är kock om att hon borde laga maten och hon har pratat med sin syster om att fixa dekorationer.. Hon har dessutom en egen anteckningsbok där hon skriver upp idéer till brölopet och hon har kollat ut tärnklänningar som hon ville visa mig.. Det hon visade mig var extremt och inte alls i den stilen vi tänkt så jag trodde givetvis att hon skojade med mig, så jag skrattade bara åt henne och sa att det kan hon glömma! Hon blev sur över att hon inte får ha en rosa eller helvit klänning (Helvitt ska väl bara bruden ha enligt ettikett?), vårat tema är grönt.. Hon vill inte ha liknande de klänningar vi tänkt och blir sur.. Hon blev dessutom sur över att jag vill gå till en proffesionell sminkös/frisör eftersom att det vill hon fixa!!
För övrigt är vi båda unga. Jag är 21 och hon är 17.

Vet inte hur du ska lösa den här soppan som du ställt till med.

Du borde ha tänkt igenom ditt val av tärna lite mer noggrant och valt någon som faktiskt du är en bra vän med eller en släkting/ familjemedlem som står dig nära.

Förhoppningsvis så sköter du det bättre då du talar om för henne att du inte vill ha henne som tärna än vad du gjort hittills.

Lycka till.

Allting handlar ju om hur DU precenterar informatione. Och i det du har skrivit så tycks det inte som att ni är några bra vänner där ni båda drar ner varandra. Du skrev aldrig i ditt första inlägg (eller något annat) hur gamla ni var när du svek din vän. Och jag kan tala om för dig att ett sådant svek som du gjorde mot henne (även om det var för många år sedan) sitter kvar länge. Jag blev också mobbad i den åldern och det är än idag jobbigt att tänka på. Det gick så långt att jag försökte göra självmord.

Men jag hade stöd från de kompisar jag hade. Men fy fan om någon av dem skulle vända sig mot mig.

För mig är det en gåta att hon ens vill vara vän med dig efterd et. Jag hade aldrig förlåtit ett sådant svek. Men det är ju jag det.

Man kan ifrågasätta att du bad henne vara din tärna då ni som sagt inte tycks vara bra vänner, eftersom att du ligger och gråetr i flera dagar efter att du träffat henne. Tycker du själv att det är en bra grund för en vänskap?

Det hade väll i så fall räckt med din svägerska som tärna om du nu anser att hon är bättre och att du litar mer på henne om du nu inte har några andra vänner, släktingar och/eller syskon.

Så nej, jag tycker inte att jag dömmer dig för hårt.

Jag viste redan då att jag ALDRIG skulle göra något sådant mot en annan människa, tack vare att jag vet vilket helvete det är. Jag blev också kompis med en tjej som var poppis när jag började 7:an, men när jag märkte att hon var riktigt elak mot en ennan tjej så tog jaghennes parti och stöttade henne trotts att inte vi var vänner. Poppistjejen dumpade mig då hon inte tyckte att det var roligt att jag sa åt henne att det inte var rätt att vara så elak och att jag stod på den mobbade tjejens sida. Det hela slutade med att JAG också blev mobbad. Men jag blev vän med tjejen som jag stöttade. Så redan som tonåring stod jag mot grupptryck och gör det än idag. Jag är inte rädd för att gå min egen väg.

Att de som du var elak mot kunde förlåta dig är mig en gåta, för som sagt jag skulle aldrig göra det.

Skönt att höra att du växte upp. Men jag tycker inte att man kan skylla ifrån sina handlingar man gjort pga av att man var ung.

Nu är du bara larvig. Det är väll skillnad om det är ens barn. Väldigt dum komentar!

Jag tänker inte förklara mig mer.

Vi tycker olika helt enkelt.

Om du känner dig träffad eller nått så är det upp till dig. Men kom inte och hacka på mig för att jag inte tycker som du varken nu som vuxen eller då jag var tonåring.

Tack! =)

Det är faktist en sak jag är stolt över. Jag har fel och brister som alla andra, men just det är en styrka tycker jag iaf.

Det är sant att de flesta behöver lite mer tid på sig att utveckla en medkänsla för andra människor och orka stå emot grupptryck.

För mig är det svårt att förstå helt eftersom jag aldrig upplevt det som ett problem eller en svårighet. 

Att våga gå sin egen väg och att må så dåligt att man vill ta självmord är två olika saker.

Jag vågade/ orkade stå på den tjejen som poppistjejen (och alla hennes vänner) var elaka mot. Men när de gick på mig så är det ju klart att det var jobbigt. Jag mådde rent ut sagt piss och jag är inte gjord av stål. Jag tänker inte berätta vad de gjorde mot mig, det är inget jag vill dela med mig av.

Men nej, de människorna kommer jag aldrig att förlåta. Ett par stycken har försökt men jag har då bara sagt att "Nej, jag fölåter dig inte. Det du gjorde mig gjorde att jag mådde så dåligt att du inte kan föreställa dig. Förväntar du dig att du kan komma `tex`7 år senare och be om ursäkt och tro att det ska bli bra igen? Jag tänker inte lätta ditt samvete för att göra dig lyckligare då du fått mig att må så dåligt. Ha ett bra liv, men jag vill aldrig höra av dig igen. Tack och hej."

Jag tycker att det är beundransvärt av dem som förlåtit dig och du i din tur har förlåtit dem som var dumma mot dig.

Så, nu har jag inget mer att säga (om mig i detta ämne). =P

Skönt att höra att det inte var ett påhopp. 

Vi är olika allihop (tur är väll det), och ma kan ju bara utgå från sig själv, även om man kan sätta sig in i andras situationer (eller iaf till viss del).

Jag tyckte inte heller att det var pajkastning. Det var en diskution och vi tyckte olika. Jag förklarade varför jag tyckte som jag tyckte och jimmyojennifer förklarade vad hon tyckte och tänkte.

Det är tråkigt att det inte är tillått att diskutera/ argumentera för sin sak och tycka olika utan att det ska sefineras som pajkastning."

Man måste inte alltid hålla med varandra, man ska kunna föra fram sina åsikter och kunna motivera dem.