Jag är världens värsta brud!!

Det är skillnad på att vara ung och vara tonåring! Saker jag gjorde när jag var 19-20 det skulle jag inte skylla på att jag var ung. Däremot mitt beteende som ovetande tonåring är en helt annan sak. En tonåring är ett barn, en tonåring vet ingenting om livet, även om man gärna vill tro det. En tonåring tror sig vara störst och bäst, när det flesta tonåringar egentligen behöver någon som pekar med hela handen åt rätt håll.

 

Om du skulle få reda på att din fjortonåriga dotter mobbar någon annan, skulle du aldrig förlåta henne då? Skulle du tycka att hennes betende enbart är baserat på att hon är en douchebag och inte det faktum att hon är tonåring? Och säg snälla inte att "mina barn skulle aldrig" för faktum är att mobbning existerar och jag tvivlar på att det finns föräldrar som med avsikt uppfostrar sina barn till mobbning eller rycker på axlarna och säger "ja det låter som min unge det"

 

 

Ja, det är ju makalöst att du är en av kanske flera hundra tonåringar som vänder ryggen mot den populära tjejen och stod upp för det svaga. Men sen att du skriver att du försökte ta självmord och att du fortfarande i vuxen ålder inte kan förlåta folk som behandlade dig illa det visar att du inte valde din egen väg. Om du hade valt din egen väg och varit stolt över det hade du väl inte försökt ta livet av dig för att det var så illa? Då hade du väl klarat av att filtrera bort allt det elaka och gå din egen väg? Ta det på rätt sätt, för jag skriver det inte med intention att det är påhopp, utan mer en frågeställning.

 

Jag valde att förlåta dom personerna som var värst mot mig, jag valde att inte längre älta gamla saker. Även om det ibland gör mig ledsen då och då att jag faktiskt fick stå ut med det, så är jag glad att jag valde att förlåta och gå vidare. Jag orkar inte bära hat och ilska mot personer för saker dom gjorde när dom inte visste bättre.

Bygger inte vårt samhälle på förlåtande? Viljan att gå vidare? Är det inte därför vi har låga fängelsetraff med möjlighet till utbildning? Är det inte därför vi har situation stockholm för att ge föredetta narkomaner en andra chans?

Att dom jag behandlade illa förlät mig visar också att det jag gjorde var inte okej, men jag gjorde det utan bättre vetande och personerna som var utsatta valde att förlåta mig och gå vidare. Att vilja släppa, att vilja se att jag har förändrats.

 

Man kan inte skylla men man kan förklara. I mitt sinne är det stor skillnad på att skylla ifrån sig, dvs. inte stå för sina handlingar, och att förklara, vilket innebär att man ser sitt handlingsmönster och tar ansvar för det.

Om jag under en blöt natt krossar en glasruta på stan så är det stor skillnad på om jag säger "äh, jag var ju full..." och rycker på axlarna eller om jag säger "ja, jag var full och tappade omdömet. jag ber så hemskt mycket om ursäkt" och sedan erbjuder sig att betala rutan.

Så att kunna säga till de personer man har varit elak mot att "jag är ledsen för att jag gjorde dig illa när vi var yngre. jag var ung och föll för grupptrycket, men jag ångrar mina handlingar och ber dig om förlåtelse". Sen kan den som man har varit elak mot välja att förlåta eller inte, men har i alla fall fått en förklaring och en ursäkt.

Stormhelen, jag tycker du är grym som har en sån moral och som har haft det så länge! Att orka, att våga, stå upp på det viset som du gjorde är beundransvärt! Och jag är ledsen för det som hände dig, något sådant borde inte få hända någon människa.
Men för de flesta av oss krävs det en hel uppväxt för att nå den punkten i livet då vi inte längre bryr oss om grypptryck eller att vilja "höra till". Vissa kommer aldrig dit.

Till TS, jag har tyvärr inga andra råd att ge dig än att prata med henne. Du får helt enkelt vara helt öppen med vad du känner och hoppas att hon kan förstå vad du menar och lyssna på vad du har att säga. Fråga om hon verkligen har förlåtit dig eftersom hon drar upp det förgångna hela tiden. För om hon inte har gjort det och aldrig kommer att göra det så är det nog kört för er relation.  Hoppas att det går bra, för ligga och gråta ska du ju inte behöva göra!

Jag håller helt med dig om det du skrev nedan. Som sagt, ta det jag skrev på rätt sätt, det var inte menat att kritisera, det var en frågestälning. Jag tycker också att det är beundransvärt att vara en person som klarar av det.
Jag som sagt fick själv ta slagen och när jag fick möjlighet att slippa slagen men det innebar att jag själv behövde dela ut ett par så gjorde jag det. Jag mådde pyton av att behandla andra illa, jag gillade de inte alls, men efter flera år av mobbning var jag bara så glad att jag själv fick slippa det.

Dom valen jag gjorde som tonåring skulle jag aldrig göra idag. Idag vet jag vem jag är, är tillräckligt stark i mig själv för att stå upp för både mig själv och dom svaga utan att för den delen må dåligt av de sen.
Hade jag med den kunskapen jag har idag fått gå tillbaka till mitt 14 åriga jag, hade jag aldrig blivit vän med den populära tjejen, jag hade tröstat henne den dagen jag såg henne sitta och gråta men jag hade inte blivit vän med henne och jag hade tagit mig igenom högstadiet med ett leende på läpparna för mig själv. Jag är 25, jag kan inte förvänta mig att jag skulle ha tänkt annorlunda då eller gjort annorlunda, för jag var ett barn!
Men, jag har tagit ansvar för mina handlingar, jag skäms för saker jag gjorde som tonåring men jag vill för den delen inte bli klandrad för dom resten av mitt liv.

Hej TS,

Om du mår så dåligt av att träffa din vän så borde du inte utsätta dig för det. Det låter jättejobbigt att säga upp bekantskapen eller i alla fall säga att hon inte ska vara tärna (vilket kanske medför att hon säger upp kontakten med dig), men jag tror som Chicita skrev att du kommer må så mycket bättre sedan. Jag har ingen erfarenhet av något liknande, men att umgås med henne och bli påmind om allt negativt låter inte bra. Lycka till !

...och du är inte världens värsta brud. Ta inte på dig skulden för att det blev så här. Du trodde att det var en bra idé att fråga din vän, men det funkade inte som du tänkt. Du visste inte hur hon skulle reagera på sitt uppdrag eller hur du skulle känna inför ert förflutna.

Nu är du bara larvig. Det är väll skillnad om det är ens barn. Väldigt dum komentar!

Jag tänker inte förklara mig mer.

Vi tycker olika helt enkelt.

Om du känner dig träffad eller nått så är det upp till dig. Men kom inte och hacka på mig för att jag inte tycker som du varken nu som vuxen eller då jag var tonåring.

Tack! =)

Det är faktist en sak jag är stolt över. Jag har fel och brister som alla andra, men just det är en styrka tycker jag iaf.

Det är sant att de flesta behöver lite mer tid på sig att utveckla en medkänsla för andra människor och orka stå emot grupptryck.

För mig är det svårt att förstå helt eftersom jag aldrig upplevt det som ett problem eller en svårighet. 

Måste bara tillägga en sak här...

Att våga gå sin egen väg och att må så dåligt att man vill ta självmord är två olika saker.

Jag vågade/ orkade stå på den tjejen som poppistjejen (och alla hennes vänner) var elaka mot. Men när de gick på mig så är det ju klart att det var jobbigt. Jag mådde rent ut sagt piss och jag är inte gjord av stål. Jag tänker inte berätta vad de gjorde mot mig, det är inget jag vill dela med mig av.

Men nej, de människorna kommer jag aldrig att förlåta. Ett par stycken har försökt men jag har då bara sagt att "Nej, jag fölåter dig inte. Det du gjorde mig gjorde att jag mådde så dåligt att du inte kan föreställa dig. Förväntar du dig att du kan komma `tex`7 år senare och be om ursäkt och tro att det ska bli bra igen? Jag tänker inte lätta ditt samvete för att göra dig lyckligare då du fått mig att må så dåligt. Ha ett bra liv, men jag vill aldrig höra av dig igen. Tack och hej."

 

Jag tycker att det är beundransvärt av dem som förlåtit dig och du i din tur har förlåtit dem som var dumma mot dig.

 

Så, nu har jag inget mer att säga (om mig i detta ämne). =P

Jag ville som sagt absolut inte hoppa på dig på något sätt. Jag tycker att det är beundransvärt att du stod emot. Och avundsjuk är jag också, jag önskar att jag hade klarat det!

Det var bara en frågeställning och jag vill självklart inte på något sätt förmildra det du varit med om eller säger att ditt självmordförsök vara obefogat. Snarare gör det ont i hjärtat på mig att folk behöver vara med om så pass avskyvärda saker att det känns som sista utvägen!

Jag blev våldtagen som 14 åring och det kommer jag aldrig någonsin kunna förlåta. Jag har förlåtit mig själv för omständigheterna och det som hände, men aldrig honom. Så jag förstår vad du menar att det finns vissa saker som är oförlåtligt!

Skönt att höra att det inte var ett påhopp. 

 

Vi är olika allihop (tur är väll det), och ma kan ju bara utgå från sig själv, även om man kan sätta sig in i andras situationer (eller iaf till viss del).

 

Jag orkar inte disskutera huruvida det är mitt fel eller ej att jag var en sån elak tonåring på den tiden, det är irrelevant för tråden. Jag har bestämt mig för att prata med min tärna och säga att jag tyvärr inte tror att hon kommer kunna ge mig det stöd och support jag behöver innan bröllopet pga vår olika smak och mognadsnivå. Mer vet jag inte ännu.
Men jag har fått hjälp här i tråden och nu tackar jag för mig!

Om du vill undvika att såra henne mer än nödvändigt, nämn bara att ni har olika smak. Det där med olika mognadsnivå kommer hon att förstå som att du tycker hon är omogen (och i det här fallet är hon väl det, men det måste inte pekas ut för henne), vilket kommer göra henne jätteledsen.

Men usch vilket dilemma... Försök att inte prata bröllop ALLS när hon är med och vill hon prata så säg bara att du inte vill prata bröllop just då, 
Eller... fasen så svårt.. Jag vill komma med något klämkäckt svar, men jag blir bara ledsen för din skull. Hoppas verkligen att det löser sig.  

Men fy vilken taskig ton ni har emot varandra! Vilken uppvisning det blivit!

Vi är vuxna! Skärpning nu!

Fokus på tjejen som skapade tråden från början.

Har du pratat med tärnan än? Har du någon plan på hur du ska lägga upp detta? Tror på vad några av de föregående talarna skrivit, säg det rakt ut. Inga smidiga meningar eller "runt-omkring-prat". Rakt på bara.
Du kommer känna dig sååå lättad efteråt!

det är ditt bröllop, inte hennes!

kram till dig!

 

Oj vilkenpajkastning det var här inne. Tror inte det var detta TS ville med den denna tråden..

Hoppas det löser sig för dig Bridezilla

Har en helt annan uppfattning om diskussionen här inne.
Newsflash, det här är ett diskussionsforum. Folk diskuterar. Och håller inte med varandra. Och det är helt ok. Att kalla en diskussion där två människor har olika åsikter är väl ändå inte pajkastning?

Sen att det blev till viss del OT kan jag hålla med om (även om diskussionen i sig var intressant). Men pajkastning? Nej, det håller jag inte med om. 

Jag tycker inte att  var pajkastning heller. Ibland misstolkas saker man skriver, men det jag skrivit var i alla fall i vänlig ton. Vi tyckte olika, vi dikuterade. Jag tog inte illa vid mig på något sätt och jag hoppas att Stormhelen inte gjorde det heller. I många andra trådar har hon och jag haft lika inställning, den här gången hade vi det inte. 

Ber om ursäkt att det spårade iväg från grundtråden det  var inte avsikten. Jag tycker själv att det är intressant när andra ifrågasätter mitt sätt att tänka. Det får mig att öppna ögonen för nya synsätt och infallsvinklar. Många gånger har även trådar här på bröllopstorget fått mig att ändra uppfattning om saker ibland får att man får en bra inblick i andras sätt att se på saker, ofta har andra människor klokare idéer än vad jag har. 

Sorry TS, var inte meningen att ta fokus från din egentliga fråga.

Jag tyckte inte heller att det var pajkastning. Det var en diskution och vi tyckte olika. Jag förklarade varför jag tyckte som jag tyckte och jimmyojennifer förklarade vad hon tyckte och tänkte.

Det är tråkigt att det inte är tillått att diskutera/ argumentera för sin sak och tycka olika utan att det ska sefineras som pajkastning."

Man måste inte alltid hålla med varandra, man ska kunna föra fram sina åsikter och kunna motivera dem.

Då missuppfattade jag det som skrevs.. ber om ursäkt för detta :-/

Förlåt men... Vad är det för fel på henne?
Vill hon ha allt det där så får hon fixa eget bröllop! Du är bruden, du och din m2b ska bestämma hur ERT bröllop ska se ut. Blir hon sur så säg helt enkelt att det är just ERAT bröllop och ska hon fortsätta sura för att hon inte får sitt igenom så kanske hon inte passar som tärna till DITT bröllop!