Jag är världens värsta brud!!

OM du nu känner att du inte orkar ta tag i det utan bara vill bort  från "problemet" just nu så du får lugn o ro kan du alltid säga åt henne att ni har beslutat att bara EN tärna ska vara med och då får det bli din svägerska eftersom ni är släkt.

Elakt  kanske men ibland får man ta till en vit lögn....på gott o på ont...tyvärr :(

Är inte meningen att du ska bli sjuk av det hela...då försvinner ju glädjen både för dig och dina nära och kära.

Jag vet att det är såååå enkelt att skriva allt sånt här hur man kan göra men jag vet också vilken ångest man kan få (som Chicita skrev om att det kändes som hon tappade massa kilo).

Jag kommer antagligen själv i en situation där jag kommer att få min beskärda del snart. Än så länge har vi lyckats hålla bröllopet hemligt så väldigt få vet om det hela.
Men det lär komma fram o då blir det sura miner....o sånt tar på en. :(

Varför frågade du henne om hon vill vara tärna? Ni tycks inte vara så nära vänner då ni tycks såra varandra och dra ner varandra. INgen sund rellation precis.

Anonym (Bridezilla) skrev 2013-04-09 12:05:13 följande:

Hej!
Jag och min m2b ska gifta oss våren 2014 och vi är självklart jättelyckliga för det. Planeringen är i full gång. Men, jag var klantig och frågade en väninna om hon vill vara tärna lite väl tidigt.. Hon blev jätteglad och pratar bara om detta nu. Problemet är att hon har tagit över totalt! Hon har redan planerat vart vi ska köpa alkohol, hon har pratar med en släkting som är kock om att hon borde laga maten och hon har pratat med sin syster om att fixa dekorationer.. Hon har dessutom en egen anteckningsbok där hon skriver upp idéer till brölopet och hon har kollat ut tärnklänningar som hon ville visa mig.. Det hon visade mig var extremt och inte alls i den stilen vi tänkt så jag trodde givetvis att hon skojade med mig, så jag skrattade bara åt henne och sa att det kan hon glömma! Hon blev sur över att hon inte får ha en rosa eller helvit klänning (Helvitt ska väl bara bruden ha enligt ettikett?), vårat tema är grönt.. Hon vill inte ha liknande de klänningar vi tänkt och blir sur.. Hon blev dessutom sur över att jag vill gå till en proffesionell sminkös/frisör eftersom att det vill hon fixa!!
För övrigt är vi båda unga. Jag är 21 och hon är 17.

Vet inte hur du ska lösa den här soppan som du ställt till med.

Du borde ha tänkt igenom ditt val av tärna lite mer noggrant och valt någon som faktiskt du är en bra vän med eller en släkting/ familjemedlem som står dig nära.

Förhoppningsvis så sköter du det bättre då du talar om för henne att du inte vill ha henne som tärna än vad du gjort hittills.

Lycka till.

Allting handlar ju om hur DU precenterar informatione. Och i det du har skrivit så tycks det inte som att ni är några bra vänner där ni båda drar ner varandra. Du skrev aldrig i ditt första inlägg (eller något annat) hur gamla ni var när du svek din vän. Och jag kan tala om för dig att ett sådant svek som du gjorde mot henne (även om det var för många år sedan) sitter kvar länge. Jag blev också mobbad i den åldern och det är än idag jobbigt att tänka på. Det gick så långt att jag försökte göra självmord.

Men jag hade stöd från de kompisar jag hade. Men fy fan om någon av dem skulle vända sig mot mig.

För mig är det en gåta att hon ens vill vara vän med dig efterd et. Jag hade aldrig förlåtit ett sådant svek. Men det är ju jag det.

Man kan ifrågasätta att du bad henne vara din tärna då ni som sagt inte tycks vara bra vänner, eftersom att du ligger och gråetr i flera dagar efter att du träffat henne. Tycker du själv att det är en bra grund för en vänskap?

Det hade väll i så fall räckt med din svägerska som tärna om du nu anser att hon är bättre och att du litar mer på henne om du nu inte har några andra vänner, släktingar och/eller syskon.

Så nej, jag tycker inte att jag dömmer dig för hårt.

Man kan inte lasta vuxna människor för val dom gjorde som tonåringar. Mitt tonårsliv var hejdlöst stökigt. Började med att jag var mobbad första åren i grundskolan, sen i högstadiet blev jag av en slump vän med skolan "ballaste tjej" och vips så hängde jag med det tuffa gänget. Jag hakade på deras spydigheter och hyss med rädsla för att själv vara den som man hackade på igen.

Dom som behandlade mig illa när jag var utsatt gjorde fel, men jag gjorde också massor av fel. Dom människorna som mobbade mig som värst när vi var barn är jag inte alls arg på längre, vi var barn, några av dom är dessutom mina vänner idag. Och det var illa, allt från kasta sten på mig, till rycka upp toalett dörrar och sno mina läxor, skriva av dom och anklaga mig för att fuska.
Dom jag betedde mig värst mot har jag bett om ursäkt till och samma sak där, några av dom är mina vänner idag.

När jag var tonåring rymde jag hemifrån, jag rökte i tunnelbanan och satt med fötterna på sätet, jag skrek vad glor du på åt vuxna som tittade på mig vilket dom gjorde eftersom jag betedde mig illa. Jag slogs i skolan, söp och spydde i trappuppgångar. Med andra ord var jag ingen kul människa alls.

Men jag var bara tonåring!! Det är ingen som lastar mig idag i vuxen ålder för vad jag gjorde som tonåring. För idag vet jag bättre. Jag får skämas för mitt agerande och att jag inte visste bättre. Ta lärdom av det och veta vilken människa jag hellre vill vara.

Idag är jag en mogen vuxen kvinna som beteer mig, betalar mina räkningar, har inga skulder, är snäll mot främmande människor på stan. Stereo typen av "normal vuxen kvinna" med andra ord. Jag hade blivit super ledsen om jag fortfarande skulle bli klandrad för något jag gjorde som tonåring! Det är ju inte den jag är längre!

Så nej, jag tycker inte att TS alls ska behöva kännas ångst över det hon gjorde i tonåren. Hon skriver att det hade med grupptryck att göra, ja det förstår jag. Stormhelen om du kunde gå tillbaka i tiden, sitta där 13-14 år gammal och du fick möjlighet att inte vara den som var mobbad, utan en i gänget som mobbade. Hur mycket moral du än tror att du har innanför rocken idag hade du inte valt att bli hackad på! Det är ytterst få tonåring som klarar av att stå på sig och ha den inre styrkan att man inte väljer grupptryck vägen.
Det kan vara rent utsagt vidrigt att vara tonåring och i mellanåt känns de som man utkämpar ett krig och tyvärr väljar man den vinnande, starka sidan även om dom spelar fult och kastar napalm på bönder. (Ursäkta min dåliga metafor)

Men du TS, bryt kontakten med henne. Er relation verkar mest skada snarare än något annat. Sen är du 21 hon är 17. Du är vuxen, hon är tonåring. Jag tycker du ska lägga er vänskap på hyllan helt ärligt. Umgås med folk som är lite äldre, för hennes beteende visar att hon inte är mogen alls.

Oj, det blev anonymt, inte meningen. Det var jag som skrev det ovanför.

Jag viste redan då att jag ALDRIG skulle göra något sådant mot en annan människa, tack vare att jag vet vilket helvete det är. Jag blev också kompis med en tjej som var poppis när jag började 7:an, men när jag märkte att hon var riktigt elak mot en ennan tjej så tog jaghennes parti och stöttade henne trotts att inte vi var vänner. Poppistjejen dumpade mig då hon inte tyckte att det var roligt att jag sa åt henne att det inte var rätt att vara så elak och att jag stod på den mobbade tjejens sida. Det hela slutade med att JAG också blev mobbad. Men jag blev vän med tjejen som jag stöttade. Så redan som tonåring stod jag mot grupptryck och gör det än idag. Jag är inte rädd för att gå min egen väg.

Att de som du var elak mot kunde förlåta dig är mig en gåta, för som sagt jag skulle aldrig göra det.

Skönt att höra att du växte upp. Men jag tycker inte att man kan skylla ifrån sina handlingar man gjort pga av att man var ung.