Hjälp! Begravningstext i ringen...

Det där är ju Alf Henrikssons välformulerade strof. Inte tror jag han nödvändigtvis satt och tänkte enbart på döden-även om jag förstår att det är ord som även passar när man vill uttrycka känslan inför att någon lämnat.

Någon kommer och någon går-det som båda delarna har gemensamt är ju faktiskt precis det-världen för de som älskar denna någon, blir aldrig densamma mer. Det är sant hela vägen från vaggan till graven ju!