Nöja sig och kompromissa vs. drömmannen

Jag tror att en relation där man är överrens om de stora sakerna i livet är mer hållbar i längden. 
Jag skulle nog inte vilja kompromissa med mina livsmål (skaffa familj, ett fint hus och egen häst), men andra saker som olika sexdrift kan man ändå jobba runt tycker jag. Just sexdrift är ju också en sådan sak som kan ändras titt som tätt beroende på hormoner, medicin, hur livet ser ut osv. 

Det ska självklart inte vara konstant jobbigt att vara i ett förhållande, men kompromisser är givetvis en del av livet. Frågan är bara, som sagt, vad man kan tänka sig att kompromissa med i långa loppet.