Nöja sig och kompromissa vs. drömmannen
Att kompromissa och nöja sig är inte samma sak så jag tycker nog att du blandar ihop begreppen. Hittar du något par som säger vi kompromissar aldrig, vi tycker alltid likadant så kan du räkna med att en av dem viker sig utan att den andra greppar det - eller också är de blixtförälskade och då ser man allt i ett skimmer.Klart alla kompromissar, om precis allt. Om helgstädningen, vem som ska vabba denna gång, fördelning av semestern, vilka ska vi bjuda hem på lördag, vad vi ska äta i kväll. Om man aldrig tror att par kompromissar så kan man ju fundera på om avsaknaden av män på detta forum innebär att de per automatik hyser lika stort - och givetvis med sambon överensstämmande :) - åsikter om caketoppers, stolsrosetter, bordsplaceringar osv. Klart man är olika.Att nöja sig är något helt annat. Då har man stannat vid nästbäst eller kanske inte ens det och visst tror jag att de paren finns, fast det låter ju inte så roligt.Vad är det som gör att man funkar bra tillsammans? Måste man vara väldigt lika, tycka lika, drivas av samma mål och önskningar? Mina föräldrar har hängt ihop i mer än femtio år och man kan fortfarande se dem gå hand i hand. De är både lika och olika och att de inte skulle ha kompromissat sig genom livet skulle vara en direkt lögn. De har olika intressen, olika driv, delvis olika ideologier och trivs jättebra tillsammans. Min mamma blev svårt sjuk för ett par år sedan och då tror jag pappas liv bara stannade av. Han kunde som inte fungera ordentligt utan henne så även om de är väldigt olika så har de smält in i varandras tillvaro.Min pappa är glad i små korta råd. "Leta efter ett jobb som du på måndagen tycker att det ska bli kul att gå till", "man ska kunna prata med varandra", "man ska vilja prata med varandra" osv. Hur blev det då för hans barn? Min sambo tycker att Fredrik Reinfeldt är det bästa som har hänt Sverige. Jag är aktiv medlem i Vänsterpartiet. Vi har valt helt olika karriärer, har sällan samma smak och tycke men har samtidigt stort överseende med varandras nycker. Livet är roligt, utvecklande och jag känner aldrig att jag sitter och pratar med min egen spegelbild för vill jag bara ha någon som alltid tycker som jag kan jag ju ringa min mamma... Han älskar mig och ungen till vansinne och har aldrig tvekat att vabba, hitta på grejer med honom och sparar givetvis till honom. Om jag skulle ändra något alls i vårt liv hade jag önskat fler barn men det kommer aldrig att kunna hända så den som har kompromissat mest hos oss är ju sambon som tycker att jag och ungen är ett bättre val än möjligheten att kunna få biologiska barn. Det är kärlek det :).