Nöja sig och kompromissa vs. drömmannen

Skriver du från en telefon eller surfplatta så kan det bli så där.
Även vissa browsers verkar kunna krångla (eller om det är OS, vi har inte riktigt fått kläm på vad som gör det i diskussionerna här inne  )

Du kan prova att använda HTML-koder för att få fram samma saker
<br> betyder radbrytning
<b>ordet<br/> betyder fetstil (man sätter en / i koden efter det som ska vara fetstil för det betyder "slut")
(om du byter ut b mot u så är det understrykning, och om du byter ut b mot i så är det kursiv stil)
-----------------------------------------------------------------

Tillbaka till topic igen då.

Vi har helt skilda politiska åsikter här också, precis som några andra som skrivit.
Maken är höginkomsttagare och alltså högutbildad.
Jag gick ut gymnasiet med medelmåttiga betyg (om man ska se det snällt  ) och har hankat mig fram på vikariat, och jobb som inte kräver någon direkt utbildning utan mer går på personlig lämplighet.
Vi är helt olika, men ändå väldigt lika.
Våra grundvärderingar är samma men annars skiljer vi oss åt rätt mycket och ändå är han helt perfekt för mig.

Kompromissar gör vi massor.
Han är extremt kinkig och jag får alltså kompromissa med maten i princip varje dag. Jag lever med smärtor och skador och han får alltså kompromissa lite när det gäller fritidsaktiviteter (gemensamma) då jag inte kan hänga med på allt han gillar.

I tidigare förhållanden har jag väl känt lite sådär "jaja vi kommer inte överens om det här men man kan inte tycka lika om allt" och så har det gått och varit en irritations-grej man stört sig på.
Här går jag inte och irriterar mig för vi har respekt för varandras skillnader och olikheter. Jag känner aldrig att jag försakar något för att få något annat. Det är inte så att jag "förlorar" på att kompromissa och det är nog den stora grejen som gör att det funkar...