Nöja sig och kompromissa vs. drömmannen

Hej.

Jag hör ofta kommentarer som "han vill inte bo i villa som jag men han är bra annars"

"Han vill inte ha lika många barn som mig men han är bra iallafall"

"Han vill inte gifta sig men jag kompomissar"

"Han är inte så snygg men han är snäll"

"Vi har inte samma sexlust men jag anpassar mig"

Innan jag träffade min nuvarande så tänkte jag att man inte kunde få allt. Jag trodde att man skulle behöva kompromissa sina krav och nöja sig. Mina vänninor säger samma sak, att man inte kan få allt utan man måste ständigt "jobba på sin relation".

En relation framstår som något jobbigt som kräver saker och där man inte kan få allt.

Jag tycker nu att jag verkligen har allt i denna relationen. Idag så blir jag nästa irriterad på dom som kompromissar massor och tappar sina drömmar i förmån för en partner. Ska det verkligen vara jobbigt? Ska man behöva välja bort önskade egenskaper och kompromissa om sina drömmar och sin framtid? Är det verkligen så mycket bättre än att vara singel? Ska man behöva "nöja sig"?

Hur tänker ni? Skulle ni kunna gifta er med en man som inte passar in på alla krav ? Skulle ni kompromissa om boende, familjestorlek, sexliv och drömmar för att slippa vara ensam?

Är det fler som jag som har en relation där kompromisser inte behövs och där alla drömmar uppfylls?

Hej!

Kul att så många kommenterat. :) Självklart så kompromissar vi om småsaker, som vilken ras vi skulle ha på hönsen och om vilken tv-kanal vi ska se på. Säkert kommer det mer saker senare, men vi är på samma plan om alla framtidsplaner.

Jag menar att behöva nöja sig med mindre än sina drömmar. Jag tror att man får ett lyckligare äktenskap och en lyckligare familj om inte en behöver "gå med på" äktenskap, flytt och barn osv. Självklart ska man kunna diskutera saker och ibland tycka olika men om man ska hålla ihop i 50 år så är det nog bäst att båda är påväg åt samma håll, att båda har samma värderingar och mål.

Jag fick höra en tjej säga " Det är nog bara att bestämma sig för en kille och sedan stanna med honom, ingen är perfekt" Det gjorde mig ledsen, ingen ska väl behöva ha det så i sitt kärleksliv?

Jag tycker att min blivande är perfekt. Jag skulle aldrig lova evig kärlek åt någon som inte gjorde mig lycklig 100% av tiden.

Det är sorligt att människor stannar med en partner som dom grälar med varje vecka, behöver gå med på saker som inte känns ok och inte kan uppfylla sina högsta drömmar med! Jag tror att den perfekta partnern finns för alla :)

Hör ofta uttrycket "man måste jobba på sitt förhållande" Jovisst jobba om det betyder romantik och uppskattning.. Men inte ska det väl betyda att man ska gå i terapi hela tiden, gräla 50% av tiden och försöka lösa problem efter problem? Att jobba på sitt förhållande låter jobbigt ;) Borde man inte istället se till att NJUTA av sitt förhållande 100% istället ;)

Människor glömmer nog ofta bort att bara njuta och tänka på hur bra man har det :D

Nöja sig och kompromissa vs. drömmannen

INNEHÅLL