Nöja sig och kompromissa vs. drömmannen

Att behöva kompromissa i livet tror jag inte man kommer ifrån. Man kommer ju aldrig hitta någon som är exakt som man själv är.
Men jag har verkligen inte kompromissat i valet av livspartner. Min kille är mina drömmars man. Han har sidor jag är mindre glad i, precis som jag har. Vi tycker inte lika i allt men vad gör det?

Ett exempel för oss. Båda älskar att resa, vi är väldigt överrens om att vi ska resa mycket och ofta. Däremot är jag riktig sol och bad människa. Min kille är otroligt kultur och arkitektur intresserad. Han avskyr charter, jag älskar det! Där har vi fått kompromissa. Vi väljer ställen som bjuder både på sol och bad och kultur och stad. Vi reser inte med charterbolag utan bokar flyg och hotell separat. Vi väljer ett billigare hotell för att kunna vara borta längre för att båda ska få ut så mycket som möjligt av sina respktive intressen. Så det gemensamma intresset är att resa men hur vi gör det har vi fått hitta en kompromiss. Han ger mig alltså det jag vill ha i en kille, viljan och intresset för att resa, så jag kompromissar inte i valet av partner bara hur vi utför det vi båda vill ha. Jag hoppas ni förstår hur jag tänker. =)

Jag tycker att man ska vara med någon som gör en lycklig. Sen om man kanske får välja bort något ur livet som man velat ha, men han är värd mer än saken i sig. Men att ha någon bara för att ha någon är för mig idioti. Jag skulle hellre leva ensam än med någon som jag inte är lycklig med.