Bordsplacering, honnörsbordet
När det gäller runda - respektive långbord så föredrar jag långbord alla gånger.
Vid runda bord så är det extremt viktigt att man får till bordsplaceringen.
Jag har mer än en gång hamnat mellan två "grupper" som bara pratar med varandra oavsett hur mycket jag försöker komma in i konversationen. Och den enda jag känner vid bordet sitter på andra sidan. Typ 2 meter bort eller nåt (om det är bord för 8-10 personer). Då kan man inte prata med den personen om man inte skriker. Och dom typ en plats eller två bort från där man sitter är ju inte så lätta att få kontakt med heller.
Vid långbord kan jag inte bara prata med dom som sitter direkt bredvid mig, utan även den som sitter mittemot och dom som sitter diagonalt emot mig så jag får alltså 5 alternativ mot 2 vid runda bord.
Men även vid långbord så måste man ha en bra bordsplacering.
Att låta alla sätta sig där dom vill kan bli katastrof.
Den (speciellt) svenska mentaliteten säger att man inte fyller på direkt bredvid folk man inte känner, Så en grupp sätter sig i ena änden av bordet, en annan ungefär mitt på och en tredje grupp i slutet av bordet, vilket innebär att flera andra grupper med människor måste splittra sig och fördela sig på ströplatserna mellan dessa grupper och då blir man rätt isolerad.
När det gäller honnörsbordet så behöver det inte vara så stort.
Enligt gammal tradition så är det 6 platser.
Om man står framför bordet och tittar från vänster till höger så sitter man så här: (B = brud, BG = Brudgummen)
BG's mamma, B's pappa, Bruden, Brudgummen, B's mamma, BG's pappa
Sen sätter man nära släktingar nära honnörsbordet på tungorna som utgår från honnören om man har långbord.
Om man behöver göra ett långt honnörsbord så kan man fylla på med hedersgäster utanför dessa 6. Och det kan vara vilka man vill...