Så fruktansvärt! Känner starkt med dig.
Förstår din känsla av att själv vilja dö för att vara tillsammans med din älskade, det är som andra skrivit en vanlig reaktion. Men du kommer med allra största säkerhet att känna annorlunda så småningom. Tänk på att du nu är i akut chock och att man då inte tänker riktigt klart. Ta stöd och hjälp av människor i din närhet!
Om du orkar, skriv och berätta hur det går för dig.
Tänker på dig.
Så obegripligt livet är ibland, och inte minst döden... Som du skriver: "Ena stunden levde han och nästa dog han". Så omöjligt att förstå och greppa en sådan sak. Det kan ta tid innan man fullt ut förstår att en nära, kär person är borta och aldrig kommer tillbaka.
Samtidigt så tänker jag att det är viktigt att du låter honom finnas där med dig, i tanken och känslan.
Skönt att höra att både din och hans familj finns där och stöttar dig i din sorg.
Skickar kramar till dig.
