Min blivande man dog idag

Jag har en minnestatuering, och först och främst vill jag meddela att det gör precis lika ont som man föreställt sig i början, sedan blir det värre. 

Precis som många andra sagt så tror jag att det kan vara en bra idé att tatuera något som betydde mycket för honom eller för er istället för hans ansikte. Hans ansikte kommer finnas kvar på bilder, så de kommer du alltid att ha, men hur han påverkade dig och den känsla han gav dig kommer inte att finnas på bild. Det kan du förmedla genom en tatuering. En strof ur en sång som betydde mycket, ett smeknamn han gav dig eller som du gav honom. 

Jag velade en månad innan jag gjorde min, och nu vet jag att även om minnet bleknat lite så kommer tatueringen alltid att finnas där och den kommer alltid att betyda samma sak som den gjorde från början. Fråga tatueraren om råd om du är osäker. De är proffs och kan ge dig tips och råd om vad som fungerar. 
Låt tanken sjunka in, en tatuering är permanent och kommer sitta där hela livet. Missförstå mig inte, men om du går vidare med ditt liv så kommer tatueringen inte att göra det. Skapa ett minne, men gör inte din hud till ett altare. Det kanske känns som en bra idé idag, men kommer det att göra det om ett år, om fem år, om tio år? 

Nu inser jag att jag lät ganska hård, men jag har läst tråden tidigare och inte vetat vad jag ska skriva eftersom alla ord känns så futtiga och tomma. Tänk bara på att du inte är ensam, och att du har någon att vända dig till som kan hjälpa dig att dela din sorg. En vän, ett syskon, en förälder, en granne... Du är inte ensam.