Hej på er!
Eftersom jag blivit BT-frälst på sistone så stod jag och tänkte medan jag borstade tänderna i morse. Och kom fram till att jag knappast kan vara ensam om att ha kysst en och annan groda innan jag träffade min prins.
Så, vad är era grod-berättelser?
Tänk på att när ni skriver om ett ex, skriv inga namn eller så. De är inte här och kan försvara sig, och även om man kan vara lite bitter i efterhand så går livet vidare.
De erfarenheter man får med sig när man går ur en relation gör att man växer lite. Även om det gör ont just då, för man planerar ju åtminstone en del av sin framtid tillsammans.
När jag var 16 träffade jag en kille som tog mig med storm. Han var min flykt från vardagen som just då var ganska rörig. Att åka till honom blev en chans att komma bort.
Efter ett tag blev min relation till honom ganska komplicerad också, men vi förlovade oss och flyttade ihop när jag var 20. Jag pluggade, han var arbetslös. Jag fick försörja oss på mitt studiemedel, och det är det tuffaste jag gjort i hela mitt liv. Jag slet och kämpade medan han satt hemma vid datorn hela dagarna och nätterna. Istället för att känna mig som hans flickvän/sambo/fästmö kände jag mig som en hushållerska.
Vi började bråka en del, eller mest var det jag som bråkade på honom och stängde ute honom eftersom han inte släppte in mig i sitt liv. Efter ett tag bad jag honom åka till hans föräldrar för att jag skulle få lite tid för mig själv att tänka. När han kom tillbaka dagen efter frågade jag vad han sagt till sina föräldrar om varför han kommit hem.
"Jag sa att du hade mens och behövde vara i fred."
Pang bom, han blev utslängd. Jag var fri och behövde aldrig mer tänka på honom. Efter vi gjort slut betedde han sig helkonstigt och jag minns hur han skrev på MSN eller något och frågade vad jag tyckte om att han hade ny flickvän. "Kul för dig, mindre kul för henne" tror jag att jag tänkte. Sedan dess har vi inte haft kontakt. Men jag tycker fortfarande synd om hans tjej.
Ett tag efter det började jag umgås med en kille som jag träffat genom mitt ex, och det kändes som att han la all sin vakna tid på mig, massor av energi och verkligen lyfte mig till skyarna och gav mig komplimanger hela tiden. Jag njöt av att få känna mig älskad och att jag betydde något. Fyra år senare har inget förändrats. Han får mig fortfarande att bli knäsvag, fnittra som en tonårsflicka och han får mig att känna mig som att jag betyder mest av allt i världen för honom.
Jag är så fantastiskt tacksam över att jag har träffat den person jag alltid längtat efter, han är min önskelista personifierad. Nästa sommar blir jag hans och han blir min. Och det är alldeles för länge kvar
För min egen del är det bra att tänka på det som varit som en groda, något jag gjort men som inte fungerade och som gjort mig många erfarenheter rikare. Mitt ex var nog inte så mycket groda som en slemmig padda, men det finns så klart alla varianter. Egentligen är jag mest bara tacksam över att det tog slut så jag kunde förstå att jag också förtjänade att vara lycklig. Att min sambo erbjuder sig att laga middag eller bara sitter och myser med mig i soffan och låter mig somna i hans knä där jag känner mig trygg - det hade jag inte uppskattat på samma sätt om jag inte träffat mitt ex.
Jag vill bara att det ska bli vår tur!
