De fanns en enda dag, och hon förstörde den...

Tråkigt att det ska finnas folk som aldrig kan respektera andras tid eller komma i tid. Mina barns pappa är likadan och kommer troligen aldrig förändra sig heller. Vi har gjort så att för att jag ska slippa bli galen på honom och reta upp mig på just det här med att inte komma i tid, så har vi hämtning o lämning på dagis. Alltid.

Om jag vill undvika att vara på standby halva dagen, så lämnar jag barnen hos honom, istället för att vänta och se när han behagar att dyka upp. Och jag vet ju med mig att han hade gjort mig galen om detta hade hänt på vår bröllopsdag så vi ordnade med en annan barnvakt. Vet inte var ni bor men har man inte någon släkting/vän som kan ställa upp så finns det ju ofta barnvaktsföretag. Vi har själva anlitat via dem ett par gånger och det har fungerat jättebra!

Till ts: ja det förstår jag ju såklart. Men det stoppar ju inte att man ser möjligheterna framåt genom att man även jobbar på det. Att släkt eller nära vänner kan umgås med er, hos er, och kanske någon gång vara barnvakt hemma hos er så slipper barnen sova borta. Det är alltid bra med fler vuxna förebilder, speciellt om de ha inte har båda föräldrar som en trygghet. Jag menar inte på något sätt klanka ner, eller kritisera, så att du förstår mig rätt. Utan det är menat i all välmening.

Men om hon inte har en diagnos så kan ju inte ni sätta en diagnos själva. Och precis som ovanstående säger kan det vara till er nackdel att ni gör det när det kommer till myndigheter och familjerätt mm. Oavsett hur det ligger till så är det knappast ovanligt allt dolk börjar påstå att exet är psykiskt sjukt. För att det troligen känns så när man inte känner igen varandra knappt efter separationen och kan helt plötsligt inte kommunicera alls.

det är viktigt att komma ihåg att det är vi vuxna som bär ansvaret för relationen med barnen, och det man kan göra är att arbeta på sin egen del, inte försöka förändra någon annan. Man kan inte heller skylla en person för att ha förstört relationen med övriga släktingar. Din man är vuxen och har ett eget ansvar, släktingarna likaså. Och det är ju inte försent att börja nu. Bjud hem släkt och vänner, umgås med dem och skapa förutsättningar för att barnen lär känna dem.