Inlägg från: Anonym (tåren) |Visa alla inlägg
  • Anonym (tåren)

    De fanns en enda dag, och hon förstörde den...

    Ska göra en lång historia kort, jag är sk bonusförälder till 2 barn deras mamma har psykiskohälsa samt missbruksproblem, detta har hon själv ingen insikt i och därför blir situationen svår att hantera. Min man kämpar med näbbar och klor men det är en tuff och låååång väg!


     


    Hur som, det fanns en dag för ca 5månader sen som var planerad in i minsta lilla detalj, alla som medverkade denna dag var redo att rycka in fall någonting skulle uppstå så att vi två skulle få slappna av hela dagen!


    Bonus barnen fick vara med fram till 21 på kvällen, det var då bestämt att deras mamma skulle komma och hämta dom, inte ens ett telefonsamtal skulle behöva göras utan, 21.00 skulle hon stå på parkeringen utanför lokalen vi höll till i, vår värd för kvällen skulle se till att barnen hade klätt på sig ytterkläder och sagt hejdå till oss, sen följa med dom ut, så att vi för en gångs skull kunde slappna av utan att behöva se hennes falska leende.


     


    MEN när klockan var 21.30 och "värden" hade ringt på mamman ca 10gånger utan svar, barnen var uppstessade min make var uppstressad och jag var uppstressad, en släkting till barnen skulle precis sätta sig i bilen och skjutsa dom till deras morföräldrar (klockan är nu 22.00) så ringer mamman och säger att hon glömt av tiden! 22.30 hämtade hon dom. Och ja hon lyckades med detta att förstöra denna dag....VÅRAN bröllopsdag!


     


    Under hela dagen fanns tanken/känslan tänk om hon inte dyker upp i tid, hon kanske inte dyker upp alls, det syns till och med på bröllopsfilmen att vi inte slappnar av och njuter! får ångest av att "vår" dag styrdes av någon annan!


     


    Om ni efter att ha läst detta tycker att jag är fjantig så tänk er själva att leva 365dagar per år i oro och stress om vad som ska hända här näst, sen under bröllopsplaneringen lägga till ett schema för vem, hur, när och vad man ska göra om det händer nått så att inte hon kan påverka våran dag, leva med en liten strimma hopp om att kanske ja kanske kan vi få 1 dag till bara våran men sen spricker bubblan och verkligheten kommer ikapp!


     


    OBS! Vet om att detta vart ett rörigt meddelande men jag behövde bara skriva ut min besvikelse!

  • Svar på tråden De fanns en enda dag, och hon förstörde den...
  • Anonym (tåren)
    Anonym (Jodå) skrev 2013-05-16 14:58:36 följande:
    Jag lever med ett vedervärdigt ex och vet exakt hur stressande och pressande det är. DOCK förstår jag inte hur detta kan förstöra er dag? Att barnen blev kvar extra tid borde faktiskt inte få förstöra precis hela dagen. Ni behöver kanske få hjälp att sätta hennes elakheter/terror/whatever i ett perspektiv där ni orkar hantera det, annars går ni under.

    Jag har med hjälp av samtalsstöd förlikat mig med att mitt barn inte behandlas optimalt hos den andre föräldern. Det är rättsligt prövat och fastslaget att denne ska ha umgänge. I det läget kan man inte förändra situationen utan får anpassa sig. Jag ser det som att vissa barn drabbas av vidrigt orättvisa allvarliga sjukdomar och deras föräldrar får stötta dem i det för det går inte att ändra hur mkt man än vill. MITT barn har drabbats av en dålig förälder och jag få stötta honom i det för jag har uttömt möjligheten att göra nåt åt det. Mitt stackars barn får leva med detta och jag med. OCH NI MED.

    Sök hjälp för att landa i detta, jag lovar att livet blir lite ljusare.

    Att man hela tiden va på helspänn under dagen pga henne gjorde att man inte kunde slappna av!


     


    Är på väg upp i domstol med boende delen just nu, men tyvärr är det fortfarande inte så lätt att "vinna" som pappa, synd att inte rätten ser de från barnens perspektiv hur de påverkar ett barn att växa upp med en förälder som har en psykisksjukdom som denne inte behandlar och ett missbruk som inte någon insikt finns i =/


     


    Vi har varit iväg på många samtal med famrådgivning och liknande, men på nått mysko sätt lyckas hon hela tiden krypa in och göra sig delaktig av vårat liv och våra "val"! Då barnen inte har någon släkting på min makes sida som dom kan vara hos och när dom är hos mamman har vi jour så kan vi aldrig planera saker för vår egen del =( Visst jag har valt de till viss del själv så jag ska väl inte klaga, visste ju vad jag gav mig in på!

  • Anonym (tåren)
    majjja skrev 2013-05-19 10:03:23 följande:
    Tråkigt att det ska finnas folk som aldrig kan respektera andras tid eller komma i tid. Mina barns pappa är likadan och kommer troligen aldrig förändra sig heller. Vi har gjort så att för att jag ska slippa bli galen på honom och reta upp mig på just det här med att inte komma i tid, så har vi hämtning o lämning på dagis. Alltid.

    Om jag vill undvika att vara på standby halva dagen, så lämnar jag barnen hos honom, istället för att vänta och se när han behagar att dyka upp. Och jag vet ju med mig att han hade gjort mig galen om detta hade hänt på vår bröllopsdag så vi ordnade med en annan barnvakt. Vet inte var ni bor men har man inte någon släkting/vän som kan ställa upp så finns det ju ofta barnvaktsföretag. Vi har själva anlitat via dem ett par gånger och det har fungerat jättebra!
    Barn om växer upp i ett hem där någon av föräldrarna har psykisk ohälsa och missbruk blir ofta otrygga, som i detta fall, och dom vågar inte sova borta hos någon! När min man var sambo med barnens mamma "förbjöd" hon honom att ta med barnen till hans släktingar vilket har resulterat till att dom inte har någon bra relation till hans syskon eller föräldrar! Barnen är 11 och 9 år gamla och kan inte ens vara hemma själva i 1timma =(
  • Anonym (tåren)
    Allis skrev 2013-05-18 14:05:24 följande:
    Får jag fråga, när du skriver vi, inte menar du väl att du, din man och hans fd ska till familjerådgivningen för gemensamt samtal? Eller menar du familjerätten? I vilket fall så undrar jag om det inte är bättre om det är något för din man och hans fd att sökta själva, jag tror faktiskt att det kan få lite motsatt effekt om man tar med nya partners.

    Har hon diagnos och ett konstaterat missbruk? Om ja, har han i så fall varit i kontakt med socialtjänsten?

    Fel formulering av mig, menar dom (min man och hans X)


    Hon vägrar få en diagnos samt vägrar sitt missbruk trots att det under samtal där en kurator och en socionom från socialtjänsten sagt rakt till henne att hon är missbrukare!


    Socialtjänsten är inkopplad från 3 håll, min man, skolan och hennes jobb..MEN dom gör inte så mycket för att hjälpa!

  • Anonym (tåren)
    Anonym (inget illa ment) skrev 2013-05-20 10:53:29 följande:
    Jag tycker nästan att ni får skylla er lite själva. Vet man om hur besvärlig denna mamma är förstår jag inte hur man kan lämna ett sånt ansvar till henne. Att inte ha en back-up plan för "vad gör vi om hon inte dyker upp kl 21" är ju trouble bound to happen liksom. Hade i ert fall sett till att någon annan kunde skjutsa barnen till mamman, eller åkt och hämtat mamman etc.

    För övrigt tycker jag förstås att det är tråkigt att ni inte fick den upplevelse som ni hoppats av ert bröllop.
    När det inte fanns någon annan än hon eller så vi, och vi ville gärna tillbringa bröllopsnatten själva så är läget ganska komplicerat!
Svar på tråden De fanns en enda dag, och hon förstörde den...