Så himla ledsen

Njae, spontant måste jag säga att det där inte låter riktigt bra.

Hett temperament och låg frustrationströskel, ok det är en sak. Temperament är medfött och inte så mycket att göra åt. Däremot har man som vuxen människa ansvar för HUR man beter sig när man blir irriterad/arg. Jag har ett hett temperament och kan bli väldigt arg väldigt fort, det löser jag och sambon på så sätt att jag går ut när jag känner att jag närmar mig kokpunkten. Visst grälar vi ibland, men på ett "moget" sätt, dvs. vi går inte över gränsen för vad som är acceptabelt att säga till den andra, utan mest om småtjafs som "du tar aldrig ut soporna/det är jämt jag som dammsuger" osv. Jag tycker man går över gränsen när man hotar med självmord/börjar kasta saker eller beter sig på ett skrämmande sätt.

Om han är stressad och har ett krävande jobb så är det ju ännu större anledning till att gå i terapi/stresshanteringsterapi och lära sig hantera dels stressen och dels sina egna känslor. Stress berättigar INTE till att behandla sina närstående dåligt! Är man så förbaskat stressad att man inte kan bete sig som folk så borde man faktiskt ta ett steg tillbaka och fråga sig om jobbet är värt att man förstör relationerna med sina nära och kära.

STRUNTA I VAD ANDRA ANSER OM ER RELATION. Det är inte de andra som lever med honom och ser alla hans sidor. Klart att de tycker killen är perfekt -- han är sannolikt trevlig och charmig när ni träffar vänner. Det är få som ställer till med gräl när man har gäster...

Jag tycker du kan kräva att han tar ansvar för sina känslor och inte använder dig som avstjälpningsplats. Om han "hotar" med att begå självmord ska du inte backa tillbaka/ömka honom, för då är hans strategi framgångsrik. Säg istället: "om du säger att du vill begå självmord, då måste jag kontakta sjukvården, för hot om självmord ska man alltid ta på allvar".
Säg till honom att han måste utveckla strategier för att hantera sin ilska och aggression. Du har inget ansvar för vad en vuxen man känner. Han har sina känslor och måste lära sig hantera dem på ett sätt som är okej både för honom själv OCH för omgivningen.

Var inte så förstående, personer som han "lever" på att folk/tjejer är förstående och accepterar/förlåter deras barnsliga beteende.