Chicita skrev 2013-05-23 23:54:21 följande:
Till er som säger att "nästan alla kan lägga 1000:- på en möhippa" så kan jag ju bara säga att jag hade aldrig kunnat göra det innan jag träffade maken. Och då hade jag ändå inga lån eller annat.
Efter att räkningarna var betalda så kunde jag ha 300:- över som jag skulle försöka överleva på en månad.
Hade jag inte jobbat på ett ställe där jag kunde äta på jobbet så hade jag ju aldrig klarat mig.
Dom få hundralappar jag hade över behövde jag själv och skulle aldrig lagt på en hippa, hur nära vän jag än var med bruden.
Om man inte jobbar heltid och tjänar för mycket (på pappret) för att kvalificeras för socialbidrag, men ändå ligger under normen så hamnar man i den sitsen...
Men mina vänner hade aldrig trott det. Jag blev fenomenal på att pussla med pengar (för att inte tala om alla ursäkter man hade för att inte hänga med på saker. Jag kunde lova bort mig som hundvakt eller barnvakt eller något annat bara för att slippa följa med på något som skulle kosta pengar som jag inte hade).
En vän fyllde 30 under den tiden.
Vi fixade en heldag för honom med mat, och fest och aktiviteter. Vi la 150:- per person på det och det var verkligen aktiviteter från morgon till kväll. Vi väckte honom kl 05,30 med "champagne-frukost" (Asti och renklämma
) och sen var det full rulle till långt in på natten. Men vi kunde exempelvis låna bastun på ett ställe så killarna kunde ha lite öl och bastu-stund efter att vi hade varit ute flera timmar och haft utomhusaktiviteter (i December).
Vi hade spetsad glögg i termosar med oss och pepparkakor. Och medan killarna bastade sen så fixade vi tjejer mat hemma hos honom där festen sen fortsatte på kvällen...
En av de roligaste fester jag varit på någonsin
Maken hade heller inte haft sådana pengar att lägga på en svensexa när han pluggade på högskolan. Han bodde 16 mil hemifrån och valde att inte ta CSN-lån utan bara vanligt studiemedel. Så han levde på matlådor hemifrån, sommarjobbspengar och gröt (i princip).
Jag är jätteglad över vår svenhippa, men jag har lite dåligt samvete över att dom nog betalade rätt mycket för våra aktiviteter
Det kan nog ha dragit iväg upp mot 1000-lappen per person.
Men det hoppas jag kunna ge igen när dom någon gång kommer gifta sig - eller fyller jämt eller nåt
Det där med att inte berätta för sina vänner har jag aldrig förstått. Är det inte bättre att säga som det är? Mina vänner har jag haft i många år och vi har haft upp och nedgångar ekonomiskt allihopa, men vi har alltid varit öppna med hur situationen har varit och gått efter dealen att den som har pengar betalar. Är man bra vänner så får man tillbaka det förr eller senare ändå. Ingen av vännerna har behövt stå över en festlighet pga dålg ekonomi, då har vi andra gått in och betalat.