Vill ha barnförfritt och ändå anmäler de att barnen kommer

Nä, du skulle inte ha skrivit den där raden om att "men vi ordnar det ändå..." när det är så här du käner. Du får lära dig att inte öppna dörrar på glänt som andra med stor sannolikhet kommer att drämma upp vidöppna. Krångla inte till ditt lvi på det här sättet framöver, utan lär dig av den här saken att styra upp det du vill så som du verkligen vill ah det-utan att ge anra så mycket chans att påverka det.

Det jag tycker du har att göra nu, är faktiskt att ringa upp den här personen och säga rakt ut som det är: vi vill inte ha barn på vår bröllopsfest och jag vill att du gör vad du kan för att ornda med barnvakt-jag förstår om det kanske gått att misstolka förut, men jag hoppas det går att lösa. Allt annat riskerar att bara bli mer och mer fel.

Annars får du nog faktiskt stå ditt kast och inse att din egen otydlighet lett till att du nu får göra ett undantag du själv bäddat för-och ta det med jämnmod.

Ljug inte för folk-vad ia lalsindar ska det göra saken bättre på för vis tänker du?

Vad är det som är så svårt med att helt enkelt säga vad du menar och mena det du säger?
Gör du så här i stport i livet, så förstår jag om du hamnar i lägen där du jkänner att andra styr ditt liv-du kan inte vara så här mesig och tro att det ska gå att tolka dig rätt. eller att andra inte ska ta alla de olika budskap du förmedlar på alla upptänkliga vis-antagligen på sådana som passar dem själva.

Säg till kvinnan att du varit för mesigt otydlig ännu en gång-och gör det på telefon! Erkänn för henne att du är rädd att verka otrevlig (eller vad det nu är du är rädd för) och att det uppenbart lett till att du blivit missförstådd. Tala om att er avsikt är att ha bröllopsfest helt utan barn och att du hoppas hon kommer att kunna ordna barnavakt. Och sedan är det punkt! Om hon tänker komma eller ej är sedan upp till henne. Du behöver inte hitta lösningar, dra förklaringar eller något annat. "Vi hoppas att alla ordnar med barnvakt just den här kvällen. Punkt." Inga sura miner, inget känslosvall. Bara fakta.
Men lägg inget av detta på henne-för du är faktiskt inte rättmätigt förbannad på henne, du borde vara irriterad på dig själv, som målat in dig själv i ett hörn på det här sättet. Ta dig nu ur det utan att trampa i mer färg än du behöver!

TS, har du ringt upp kvinnan än?

Sa hon verkligen det?  Att du är dum i huvudet?
För isåfall har hon ju bevisat sig vara en ganska liten och otrevlig person, som nu står i ett läge där hon borde be om ursäkt för sitt uppförande.

Det absolut enda du ska säga framöver om vidare samtal förs, är att du är ledsen att den kunnat missförstås och att du och din man valt en fest under former ni tror skulle passa er och era gäster. Om man inte vill komma så är det tråkigt, men ingenting att göra något åt.

Jag måste ännu en gång reflektera över hur konstigt jag tycker det är att vissa föräldrar tar det som en personlig förolämpning att deras barn inte är inkuderade. Och då är jag ändå både en av dem som absolut skulle ha med massor av barn på vår fest, och mamma själv. Jag fattar helt enkelt inte hur det kan sätta igång sådana känslostormar. Vare sig hos de som går i taket över barn eller de som har barn de tycker ska få komma.
Jo, om brudparet kräver barnfritt och man inte kan komma för att man av olika skäl inte har barnvakt/kan/vill lämna bort sitt barn och brudparet "starffar " en genom att bli förbannad över att man tackar nej, som om det gällde en order, inte en inbjudan, då förstår jag om man blir arg. Jag ska kunna tacka nej utan att få onda ögat-och jag behöver inte ange skäl överhuvudtaget.