Hur berättar man?

Först och främst, grattis till er! :)

Vi bara sa det "Vi har förlovat oss!" med ett leende på läpparna :) Givetvis blev våra familjer glada och sa "Grattis, vad roligt!", också med ett leende på läpparna. Mer än så var det dock inte.

Att förlova sig kan absolut vara, och är, en stor sak (tycker jag). Störst är det ju dock för en själv. Och inte för att vara "sån", men med tanke på hur snabbt folk förlovar sig idag till höger och vänster (nu menar jag inte att ni gör det, utan rent generellt) och många gånger utan ens ens en tanke på bröllop och äktenskap, så tycker jag förlovningen har förlorat lite av sin "storhet" och mening. Eller hur man nu säga säga.

Ett stort grattis till er återigen!, men försök att inte göra någon väldigt stor sak av det och förvänta er inte mer än tex ett grattis och ett leende. Huvudsaken är ju egentligen er, din och din blivandes, lycka och glädje :)

Man kan säga det precis hur man vill.

Vi ville fråga marskalkerna först (makens bröder) så vi involverade den ena broderns sambo som också skulle bli tärna och berättade för henne och bad henne bjuda över oss och makens yngsta bror på middag (för det är något vi gör ibland, så blev det inte så konstigt) och sen frågade vi bara helt enkelt....
Svärföräldrarna berättade vi för genom att säga att vi hade frågat om killarna ville vara våra marskalker när vi var på middag. Och det tog ett tag innan femkronan trillade ner och dom förstod att vi ju måste gifta oss i så fall 

Min mamma fick veta på ett annat sätt. Hon var väldigt sjuk så jag använde det lite som påtryckning för att hon skulle acceptera att skriva in sig på ett vårdhem då det skulle ge henne störst chans att hålla sig vid liv fram till bröllopet...

Pappa och hans sambo sa vi bara till att dom skulle få en anledning att åka hit och hälsa på det datum vigseln var, och när dom frågade varför så sa vi att dom väl säkert inte ville missa vigseln...

Det finns inga dåliga sätt, det är helt ok att vara nervös...
Kör på bara  

Om jag vore du så skulle jag hinta om det innan.

Det låter på ditt inlägg som att det finns stor risk att era familjer inte kommer att dela glädjen och för att minska risken att det blir ett fiasko kan det vara bra att tänka på några saker:

Om era familjer inte är glada så är det antagligen för att de är oroliga. Om du tror att de är mot en förlovning på grund av er ålder så fundera lite på varför de känner så. Kanske de själva inte var så mogna vid 21, kanske de är rädda att ni skall binda er till varandra på ett sådant sätt att ni går miste om en massa annat i livet, att ni genast skall skaffa barn utan att ha utbildning och jobb, att ni rusar in i något utan att ha tänkt er för och att ni fortfarande är så unga att ni inte vet om det kommer att hålla eller inte (man förändras trots allt väldigt mycket mellan ca 15-25).

Bara ni vet att detta är rätt för er, men för att er familj inte skall behöva oroa sig och för att det inte skall bli ett dåligt minne av allting så kan det vara bra att försöka se det ur deras synvinkel. Fundera på deras argument och om det kan ligga något i dem och hur ni gör för att inte hamna i någon av de fällorna.

Jag tror också det är en väldigt bra idé att hinta om det innan. Det är farligt att ha en stor och romantisk dröm om att man skall tillkännage sin förlovning och alla skall bli jätteglada och hämta champagnen och allt skall vara helt fantastiskt, för så funkar det sällan i verkligheten, det blir mer ett "Oj, jaha, grattis då", oavsett ålder och annat. Var beredd på det. Det är jättestort för er, men kanske inte så stort för någon annan.

Kanske det är bättre att berätta det lite enklare, lite i förbigående och sedan istället bjuda in till en förlovningsmiddag eller något liknande där man firar ordentligt?

Av det du skriver tror jag att du riskerar att det blir ett tråkigt minne istället för ett glatt minne om du bara överraskar familjerna, men det är förstås bara så jag tolkar det du har skrivit och det kanske inte alls är så det är.

Eller tja det var väl mest när vi skulle gifta oss kom jag på nu 
Förlovningen tror jag inte att vi sa så mycket om. Vi satte på oss ringarna och så fick alla upptäcka det på egen hand 

Tack så hemskt mycket för alla fina svar och tips! Nu ska jag bara komma på hur jag ska hinta lite för mina föräldrar så de är lite mer redo för när det väl händer  
Vi gör ju det här för vår skull och ingen annans (såklart) men självklart vill jag att "avslöjandet" blir glatt (i alla fall lite grann) och inte en massa frågor och liknande.
Men jag hoppas på glädje, och därför blir det en del hintar de kommande veckorna innan midsommar! Ska bara komma på hur...

Haha nej då jag förstår hur du menar, det är ju många som tar lätt på det! 

Men det känns skönt att vara lite mer förberedd, och som ni säger, det är stort för oss men inte för alla andra ;)