Hur berättar man?

Om jag vore du så skulle jag hinta om det innan.

Det låter på ditt inlägg som att det finns stor risk att era familjer inte kommer att dela glädjen och för att minska risken att det blir ett fiasko kan det vara bra att tänka på några saker:

Om era familjer inte är glada så är det antagligen för att de är oroliga. Om du tror att de är mot en förlovning på grund av er ålder så fundera lite på varför de känner så. Kanske de själva inte var så mogna vid 21, kanske de är rädda att ni skall binda er till varandra på ett sådant sätt att ni går miste om en massa annat i livet, att ni genast skall skaffa barn utan att ha utbildning och jobb, att ni rusar in i något utan att ha tänkt er för och att ni fortfarande är så unga att ni inte vet om det kommer att hålla eller inte (man förändras trots allt väldigt mycket mellan ca 15-25).

Bara ni vet att detta är rätt för er, men för att er familj inte skall behöva oroa sig och för att det inte skall bli ett dåligt minne av allting så kan det vara bra att försöka se det ur deras synvinkel. Fundera på deras argument och om det kan ligga något i dem och hur ni gör för att inte hamna i någon av de fällorna.

Jag tror också det är en väldigt bra idé att hinta om det innan. Det är farligt att ha en stor och romantisk dröm om att man skall tillkännage sin förlovning och alla skall bli jätteglada och hämta champagnen och allt skall vara helt fantastiskt, för så funkar det sällan i verkligheten, det blir mer ett "Oj, jaha, grattis då", oavsett ålder och annat. Var beredd på det. Det är jättestort för er, men kanske inte så stort för någon annan.

Kanske det är bättre att berätta det lite enklare, lite i förbigående och sedan istället bjuda in till en förlovningsmiddag eller något liknande där man firar ordentligt?

Av det du skriver tror jag att du riskerar att det blir ett tråkigt minne istället för ett glatt minne om du bara överraskar familjerna, men det är förstås bara så jag tolkar det du har skrivit och det kanske inte alls är så det är.

Det låter väldigt smart!

Det är ju inte jättelång tid, men kanske du kan fråga din mamma om var/när/hur de gifte sig? Det är ju prinsessbröllop snart, kanske du kan använda det som en ingång och liksom "ja, vi funderar också på att förlova oss..."  eller också kommentera något om hur snabbt det vänt, det är ju bara några år sedan som Madeleine blev dumpad och styra in diskussionen på hur länge man bör ha varit tillsammans innan man förlovar sig och att förlovningar faktiskt betyder något etc etc. (Jag skulle också försöka få föräldrarna att förstå att förlovning inte är detsamma som alltför tidig graviditet och att ni kommer strunta i utbildning/jobb/framtidsplaner, för det är nog många föräldrars skräck - alla vill ju att det skall gå bra för deras barn.).

Då märker du ju hur landet ligger och om dina föräldrar reagerar väldigt negativt så är det kanske bättre att vänta lite med tillkännagivandet för att ge dem lite chans att vänja sig vid tanken.

Tyvärr biter sig ju dåliga minnen fast, så det är värt att göra vad man kan för att förhindra det.Precis så!

Om ni inte redan gjort så planera in något sätt som ni firar själva också. Antingen helt själva på en fin restaurang eller så, eller också genom att bjuda in era föräldrar. Vi hade en liten förlovningsmiddag, inte något väldigt, men vi bjöd hem respektive föräldrar på middag och hade det trevligt.