För mig kom vår förlovning som en överraskning. Min blivande har inte varit så speciellt intresserad av det där med giftermål tidigare. Jag lät saken bero eftersom han sa att han inte var redo riktigt än. Efter något år (efter att vi senast pratat om förlovning och sånt) så kom den stora frågan.
På vår fem års dag så hade vi bokat bord på resturangen vi träffades på (vilket vi alltid gör just det datumet). Under middagen plockar han fram ett paket (vi brukar växla en prisent med varandra). Jah öppnar omslagspappret och hittar en ask (som liksom är för stor för att innehålla en ring), jag var helt säker på att det skulle ligga ett armband, halsband eller örhängen i asken.
Men i asken låg det en svart samets påse. Jag öppnade påsen och såg att en ring låg i den.
Det tog min några sekunder att fatta VAD det var och VAD det antydde. Jag frågar då bara ".. är det så?...."
Han kom då helt av sig och svarar "....ehhh... JA!... Vad säger du, vill du gifta dig med mig?"
Svaret blev naturligtvis JAAAAAA!
Jag trodde vi var diskreta, men en vecka senare så var min svärmor på dejt på resturangen och berättade för sitt sällskap att hennes son hade friat på just den resturangen de var på. Servetrise som serverade dem hörde vad de sa, och berättade då att de satt vid exakt samma bord som vi satt på.
Haha, ibland är livet all bra roligt.
Min blivande behöver vänja sig vid tanken över stora livshändelser som förändrar livet då man tar ett nytt steg i livet/relationen osv. Han säger aldrig något som han verkligen inte menar till 100% och som han inte har tänkt igenom. Jag tror att han fick lite hjälp på traven när många av hans och våra vänner började gifta sig och skaffa barn. Det var nog det som fick igång tankegångarna på honom att det kanske började bli dags för barn och bröllop. (Barn har vi inte än men vi hade tänkt att försöka få barn efter bröllopet).