Hur går en förlovning till?

Åh va många mysiga förlovningar/frierier!!

Vi hade varit tillsammans i ca tre år när jag skämtade i början av förra året om att " i år är det skottår så nu får du allt skynda dig om inte jag ska hinna före".

Nån dag innan den 29 feb så var vi bara hemma en vardagkväll och då smyger han upp bakom mig när jag sitter vid datorn och kramar om mig bakifrån och viskar i mitt öra: - Vill du förlova dig med mig?

Vi letade ringar tillsammans sedan, och när vi sen hittade de tog vi bara en lördag 2veckor framåt i tiden som datum.

Vi har inte haft nåt "frieri" på det utan förlovningen betyder ju att vi skulle gifta oss, men strax efter förlovnigen blev jag gravid så då är inte förrän nu vi bestämt datum för bröllopet.

Med förlovning, hus och barn är det nog ingen som blir förvånad när inbjudan kommer

Min m2b gick ner på knä och frågade om jag ville förlova mig med honom. Han hade fixat ringar, så han valde dom själv :)

Jag och min sambo visste första gången vi såg varandra att det var vi resten av livet. Andra gången vi sågs blev vi ihop, och sen dess har vi vetat att vi kommer förlova oss och gifta oss någon gång. Efter sju år fick vi ändan ur vagnen och bestämde oss för att förlova oss i alla fall. Båda har ett extremt aktivt liv med mycket klippklättring, gymträning och andra saker som sliter på ringen, så största hindret för förlovningen har alltid varit att man måste ha en ring på sig. Men vi beställde i alla fall släta titanringar från nätet och när vi åkte utomlands så bytte vi ringar med varandra i en slottspark. Det var 35 grader varmt, så vi var oroliga för att ringarna inte skulle gå på, men med lite våld gick det. Vi sa helt enkelt att nu sätter vi på varandra ringarna. Inga kärleksord, inga krusiduller.
Men ärligt talat, vad är en förlovning? En ring på fingret, inget annat. Ett löfte om att gifta sig och dela livet. Men det visste vi ju redan innan, så inte gör den lilla ringen någon skillnad. Den sitter mest där för andras skull, för att de kanske, kanske ska förstå hur stort det vi har ihop faktiskt är.

Jag och min fästman förlovade oss för ca 2 veckor sedan. Vi hade precis gått av tåget och checkat in på hotellet där vi skulle bo under helgen medan vi hälsade på vänner. Utan att jag visste om det hade han uppgraderat oss till ett superfint rum nästan högst upp i hotellet med en fantastiskt havsutsikt. På rummet väntade choklad och champagne. Han tog med mig till fönstret där vi blickade ut över havet. Jag fattade fortfarande ingenting. Sedan började han svamla, bli nervös och fumlade fram en ask ur sin resväska. Därefter gick han ner på knä (han hade till och med googlat vilket knä som skulle vara böjt). Självklart svarade jag ja! Han reste sig upp och vi båda kramade varandra och skakade från topp till tå. Ringen var en attrapp, men vi har nu fått våra riktiga ringar. Jag fick välja om jag hellre ville ha en annan modell än den han valt, men den han valt är ju den finaste ringen någonsin! Trots att vi snart varit tillsammans i elva år så kom frieriet som en chock för mig. Vi har inte pratat särskilt mycket om det, så det var verkligen en överraskning. Vi vill båda ha ett sommarbröllop och eftersom att vi (eller framförallt jag) inte gått i dessa tankar, så känner jag att jag inte hinner planera ett bröllop till nästa år. Men inom 3 år är det sagt att jag ska stå brud

Min sambo och jag förlovade oss på juldagen eftersom det var då vi gick på vår första "dejt" eller vad man ska kalla det, och min sambo räknar det som datumet vi blev tillsammans, medan jag räknar med att vi blev tillsammans när jag frågade om han ville vara min och han sa ja.
Hur som helst, vi hade beställt ringar och bestämt datum, och när sedan dagen kom sa jag till honom att jag var för nervös för att göra något. Om det skulle göras fick han göra det. Så han tog min hand, vi gick till rummet där vi lämnat väskan med ringarna och så satte han ringen på min hand och jag satte ringen på hans. Inga ord yttrades, och i efterhand har jag förstått att det berodde på att han var rädd att jag skulle säga nej. Om ringen satt där så fanns det inget jag kunde göra  
Kvällen innan hade jag berättat för min mormor och visat henne ringarna, och sedan åkte vi runt den dagen för att träffa våra familjer och berätta nyheten. Vi lärde oss då att min familj är väldigt gråtmild medan min sambos familj är mycket tuffare och inte gråter vid goda nyheter. Eller alls, typ   

Vi bestämde att förlova oss gemensamt. Förlovade oss sedan i Thailand på vår 1-års dag. Vi beställde ringar innan resan men vi hann inte få dem innan vi åkte så vi köpte flätade namn-armband som vi gav varandra som förlovningssymbol så länge :) Vi skippade dock frieriet med att gå ner på knä osv, hade känts lite konstigt.

Jag och min m2b hade varit tillsammans i 2 år när vi förlovade oss. Vi hade pratat om det tillsammans i över 1 år innan, men bestämde oss för att vänta tills vi hade varit tillsammans i minst 2 år innan vi gjorde nåt åt saken. Vi kom fram till att vi skulle förlova oss på julafton 2009 framför hela min familj under middagen så vi åkte och köpte ringar tillsammans och graverade in datum och namn.

När dagen äntligen kom så var det bara mina föräldrar och min syster som visste om nåt så hela julaftonsdag gick min sambo runt och var supernervös inför att hålla sitt tal han hade förberätt inför min släkt. När middagen kom så reste han sig och höll ett jättefint tal och sedan gick han ner på knä framför mig och frågade "vill du förlova dig med mig?" och jag svarade naturligtvis ja! 

Min syster kom med blommor som hon hade förberätt och två utav mina systerdöttrar började gråta. 
Allt som allt så blev det en fantastisk dag med kärlek och mys och nu planerar vi att gifta oss i Skåne 2014! ^_^ 

Vi bestämde oss tillsammans. Vi hade pratat en del om det under ett par månaders tid och så när vi skulle fira vår årsdag så visade sig att (numera) maken skulle arbeta och då ville vi hitta på något nära inpå istället, så då frågade han om vi skulle förlova oss. Sedan valde vi datum, ringar och satte in en annons i dagstidningen samma dag. Vi firade det hemma med god mat, varandras sällskap och med ett antal blomsterbud från vänner och familj som läst tidningen den morgonen. :)

Det finns så många olika sätt men jag gjorde så här.

Jag hade pratat med ett par goda vänner så de visste om att jag skulle fria. Jag gjorde en trerätters middag och han märkte inget för det händer att jag gör lite festligare middag. Jag hade varit iväg och handlat en vacker bukett som jag hade gömt i köket. Vi hade ätit bara de två första rätterna så kom våra vänner som skulle komma och äta efterrätt och dricka kaffe  med oss. Grannen hade skumpa med sig som han gömde för  min sambo.
Vi satt och prata i vardagsrummet försvann jag ut till köket och tog fram buketten. Jag gick fram till honom och satte mig på knä och hade ett litet tal och friade.
Han blev alldeles  tårögd och visste ej vad han skulle säga men det blev ett ja :)
Sedan fick våran släkt och vänner veta sedan via fb. 

Min m2b och jag hade inte pratat om förlovning eller giftemål. Vi har varit tillsammans i 7 år. För 3 månader sedan på vår New York semester friade han till mig på toppen av empire state building med en otroligt vacker diamant solotair ring. En väldigt stor chock och fin överraskning blev det. Han gick ner på ett knä och sa (han är engelsk) will you marry me? Jag sa ja genom att nicka och gråta hahahahah Så nu planerar vi bröllopet som ska ta plats nästa år :)

Vi är också lite traditionella (eller för den delen gammeldags) av oss, så min sambo friade till mig genom att fråga "vill du gifta dig med mig" eftersom vi anser att tiden mellan frieriet och bröllopet är förlovningen och inget man frågar om. Men sen är alla olika och det finns inget rätt och fel Sambon hade dessutom pratat med mina föräldrar innan Sen friade han, på knä, på exakt samma ställe vi träffades första gången (vi träffades på nätet och det var på den platsen vi först träffades på riktigt). Jag fattade inte först vad han pysslade med, vi var på en ljusfestival och det var kallt ute. Han höll ett superfint litet tal och såklart tackade jag ja!

Blivande maken och jag hade varit ihop i närmare 7 år när frågan kom. Efter en barnfri kväll med efterlängtat biobesök och efterföljande trerätters middag på restaurang överlämnade sambon en ask (burk med lock från köket) med en ring (en pappersring med en blomma på) i. I ringen hade han skrivit "Vill du gifta dig med mig? Svaret blev JAAA! Ringarna bestämde vi ihop. Frieriet kom som en överraskning och nästa år gifter vi oss!!

Jag hade "tjatat" ett tag om att jag ville ha en ring utav honom (förlovningsring) hände ingenting då.. sedan en dag när båda var i skolan (detta är snart 3 år sedan) skickade vi sms till varandra. Jag hade hittat en jättefin ring i katalog och sa detta till honom. (Då var detta på skämt för den kostade ca 10.000) Får till svar att ja varför inte liksom. Jag blev så förvånad så jag skickade och frågade vad han menade med det, då sa han det att det var det jag trodde han menade. Sedan var leendet upp till öronen hela dagen. 

Åkte sedan till Spaninen på semester och där hittade vi en ring till mig, vi var ute och åt gott sedan hittade vi ett fint ställe och där satte jag på mig ringen.  

Nu börjar vi prata om bröllop men det blir inte förens nästa år i så fall,  

Vi bestämde ihop när vi hade beställt resa utomlands den inföll under en vecka när vi hade känt varandra i tre år, vi träffades första gången 16 november 2007 så tanken var 16 november 2010 men när jag skulle säga datumet till guldsmeden så kom jsg på att datumet som vi åkte var den 12 nov och siffrorna i våra ribgar blev 101112 vilket jag tyckte var lite magiskt. Han frågade mig sedan på alla hjärtans dag 2012 om jg ville gifta mug eller skaffa barn först så förra året kom vår prins till världen och den 7/6 blur jag hans fru äntlugen :)

Vi bestämde efter ca 7 mån tillsammans att vi skulle förlova oss på ettårsdagen för att allt kändes så rätt med oss :) Vi visste också att vi skulle gifta oss någon gång, men vi visste inte när. Vi blev sambo efter 5 månader så förlovning kändes som ett naturligt nästa steg. 

Vi valde ringar tillsammans, inte alltför dyra silverringar graverade med vårt tilltänkta förlovningsdatum, beställde hem någon månad innan och dessa bytte vi med varandra på en romantisk middag på en restaurang i hans hemstad på ettårsdagen. Sedan firade vi med skumpa :)

Sen har jag väl knorrat lite om att vi kanske ska gifta oss snart, men han ville fria när det var rätt tillfälle.

Så på vår 5 årsdag i somras så gav han mig en stor bukett rosor och sa han åt mig att packa en övernattningsväska, och så körde han mig till Öland där vi skulle bo på hotell. Vi myste lite på hotellet med lite cider och gjorde oss i ordning, och sedan tog vi en taxi till stranden där han förberett en liten skumpa-picknick. Så satt vi och skålade i skumpa och tittade på solnedgången, jag hade inte en tanke på att det var nåt annat speciellt än just vår 5-årsdag (efter tidigare årsdagar då jag trott han skulle fria men blivit besviken så hade jag som sagt släppt tankarna på det). Så helt plötsligt säger han (han satt på båda knän eftersom vi satt ner) "Kära älskling.. vill du gifta dig med mig?" och jag blev paff och förvirrad, trodde han skojade så bad honom lägga av. Då fick han tårar i ögonen och sa "men.. vill du det??" Så jag fick tårar i ögonen och sa att det är klart att jag vill! Vi har graverade halsband för denna dag :) 

Så brölloppet blir i sommar på vår 6-årsdag, och vi kommer att köpa "riktiga" ringar nu graverade med det tilltänkta bröllopsdatumet :)
 

Både jag och min fästman visste att vi ville gifta oss, och vi pratade om det rätt mycket under en period. Senare åkte vi till Spanien, och på Balcon de Europa gick han ner på knä och friade. Den känslan går inte att beskriva! Han hade låneringar, men den han hade valt var min drömring, så det blev den vi beställde när vi kom hem :)

Herregud vad mysiga historier ni delar med er av! TACK :D

min (numera) man friade till mig på en jättemysig restaurang. Vi var i Göteborg på en hotellweekend och barnlediga. Hade hittat världens mysigaste italienska restaurang och lagom till desserten så ställde han sig plötsligt på ett knä, tog fram en ring och friade. Blev så glad och betagen att jag glömde svara ja. Hehe, så han frågade lite uppgivet "men vill du gifta dig med mig då?" varpå jag kom på den här ja-biten som jag glömt och självklart svarade ja  

Hade ingen aning om att han skulle fria. däremot visste han att jag gärna nån gång ville gifta mig, det hade vi pratat om tidigare.