Endometrios och graviditet

Hej!Jag har själv endometrios och vill därför tipsa dig om att det finns en förening som heter Endometriosföreningen. Det är en förening där alla är mer eller mindre drabbade och vi försöker alla att hjälpa och stötta varandra.Endometriosföreningen finns på nätet men även som lokala föreningar med fysiska träffar. Deras hemsida är: www.endometriosforeningen.com Om du blir medlem kan du komma åt forumet för att ställa frågor. Du kan som icke medlem dock kolla upp var/om det finns träffar nära dig.Det är ingen lätt sjukdom och man behöver all hjälp och stöttning man kan få. Man behöver även en läkare som man litar på. Hoppas du har fått någon hjälp av läkarna så här långt så du kan klara av ditt bröllop utan större besvär.Lycka till med bröllopet. Ta vara på dagen, den försvinner alldeles för fort. Försök att få så många foton som möjligt, det hjälper till att behålla lyckokänslan och bubblet i magen.              

Jag har också endometrios och har läst väldigt mycket just om barnlöshet och endometrios. Det finns vad jag har förstått inte några riktiga studier som visar på ett samband eller hur stor risken faktiskt är att man har svårare att bli gravid just om man har endometrios. Det är vanligt att endometrios upptäcks hos kvinnor som söker för ofrivillig barnlöshet. Men det finns väldigt många som har endometrios och inte vet om det, så hur många som har det och inte har några som helst problem att bli gravida finns ingen statistik på.

 

Jag vill precis som du bli mamma nångång och har stundvis varit helt förtvivlad över risken att jag inte kan bli det pga endometriosen, speciellt i början när jag först fick min diagnos. Men mitt råd är att inte ta ut oron i förskott. Allt du hör kan lika bra vara rykten eftersom studier som sagt saknas. Det behöver inte heller ha drabbat dig på det sättet. Ifall du är drabbad på det sättet har du alltid möjlighet till IVF (kolla upp reglerna för det i din kommun). Är du ändå orolig kan du ev få undersökt om du har några fysiska hinder i äggledarna (det är ju vad jag har förstått anledningen till att folk har svårt att bli gravida).

 

Får man fråga hur det är i övrig? Vad har du för symptom och hur illa är det? Kommer du att bli behandlad på nått sätt nu? Själv har jag blivit opererad ett par gånger och är nu nästan helt symptomfri

Jag fick diagnosen endometrios för några år sedan och precis som ni andra har jag funderat över det här med barn och ifall vi skulle kunna få några.  Min partner och jag har slutligen bestämt oss för att det var dags och nu är jag gravid, bara tre månader efter att jag slutat med p-piller! Det kan uppenbart gå hur bra som helst. Jag är själv lite chockerad för jag hade ställt in mig på att det skulle ta jättelång tid och att vi ev skulle behöva IVF. Så oroa dig inte för mycket. Det finns god chans att du kan få barn lika lätt som vem som helst.   

Hej! Lite undrande bara, exakt vad är endometrios och vad är symptomen? Har läst att det tydligen är ganska svårdiagnostiserat...

Endometrios är en kronisk sjukdom där livmodersceller sitter på fel ställen i kroppen, dvs inte livmodern. Då livmoderslemhinnan sväller för att kunna ta emot ett befruktat ägg sväller också dessa celler, med resultatet att de inte får plats och detta leder till att man får kraftiga menssmärtor. Svällandet innebär att man får ärrbildning och efterhand kan det uppstå cystor av endometriosceller och ärrvävnad. Det här är ett förvånantsvärt vanligt problem, mellan 10-20% av alla kvinnor i Sverige har det. Men det är väldigt okänt och därför är det många som inte vet om att de är drabbade. Det vanligaste symptomet är att man får starka menssmärtor, även andra sympom är vanliga som att man har ont vid samlag eller när man går på toaletten. Diagnoseringen görs ofta via titthålsoperationer eller biopsi, då kan man "se" cystorna. Jag vet inte om det egentligen är så svårt när väl misstanken finns, det svåra är nog att hitta fram till misstanken då symptomen kan vara olika och okunskapen om endometrios är stor även hos sjukvårdspersonal. Här finns mer info: www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Endometrios/ Själv hade jag som tonåring väldigt klassiska symptom, med kraftiga menssmärtor som gjorde att jag fick gå hem från skolan var månad. Sen försvann det, i efterhand har jag förstått att det var för att jag började med p-piller, vilket är en av de vanligaste medicinerna mot endometrios. Som vuxen fick jag sen ont i ljumsken, vilket jag länge trodde var en muskelbristning. Då det aldrig gick över gick jag till läkaren och det tog ett års utredning innan han insåg att det var endometrios och att anledningen till smärtan var en cysta. Ifall du har ovanligt starka menssmärtor så prata med din gynekolog om endometrios. Det är faktiskt jättevanligt och det finns hjälp. Ingen ide att gå runt och ha ont i onödan.     

Hej! Oroa dig inte i onödan! Jag fick diagnosen för ca 20 år sedan och har nu två fina barn (eller ungdomar, 15 & 19 år). Det tog bara 3-4 månader för mig att bli gravid så inget onormalt alltså. Se till att du får behandling för din endometrios i ett tidigt skede så minimerar du risken för sammanväxtningar. Själv fick jag Synarela-en nässpray som försatte mig i klimakteriet vilket var mindre kul både för mig och för omgivningen, men cystorna försvann iallafall. Fick sedan tillbaka dom något år senare och vägrade då nässprayen igen och fick då p-piller som jag bara pausade var 3dje månad. Iom att jag hade så få och minimala blödningar försvann cystorna även med denna metoden. Trixet är att inte få någon mens  Gissar att en hormonspiral oxå kan vara en idé då många kvinnor slipper mensen helt när dom har en sådan.
Jag lider inte speciellt av min sjukdom, någongång då och då känner jag av något som kan misstänkas vara en cysta men än så länge har dom försvunnit av sig själv. Har blivit opererad med titthål två gånger, men ingen av gångerna har dom gjort något åt de cystor som då fanns. Läkarna ansåg att det var större risk för sammanväxtningar om dom skar och donade därinne än om cystorna läkte ut av sig själv.
Förresten, "cystor" låter farligt, men i detta fallet är det inte det. Det är som blodfyllda blåsor kan man säga
Lycka till med bröllop och bebistillverkningen!  

Tack för ett mycket informativt svar! jag tror inte jag har endometrios, även om jag vissa månader har en fruktansvärd mensvärk. Det jag känner mest typ varje månad är att det "drar" eller sticker i höger äggstock (eller ja, det känns iaf som det är där). Däremot ska jag be min bästa kompis utreda sig för endometrios för hon har en fruktansvärd mensvärk o har svårt att bli gravid. 

Min bästa vän gick på P-plåster och har endometrios, hon slarvade säkert med vissa dagar men hon trode inte heller att hon kunde bli med barn. Och hon har en liten vacker flicka på 2 år nu. Stress är bara dåligt för kroppen så försök att bara låta det ske. Vill nu ha barn så försök att inte skaffa barn utan se det mer som en myskväll med sin älskade. Oftast är det då man blir med barn, när man inte försöker för mycket utan låter kroppen och sinnet få slappna av. 

Har nu hunnit komma ned i varv efter titthålsoperationen då jag fick beskedet och har hunnit landa lite, men är fortfarande orolig och vet faktiskt inte riktigt hur jag ska göra. Jag är mitt i en högskoleutbildning och det är väl egentligen det enda som "hindrar" en graviditet. Skulle det inte fungera om två och ett halvt år när jag är klar och förhoppningsvis har jobbat sex månader (mammapeng) så vet jag att jag alltid kommer fundera på ifall det skulle funkat om jag börjat nu...

Jag har alltid haft ganska rejäl mensvärk. Kramper, smärtor vid toabesök och liknande, men jag har tagit mina ipren en max två dagar i månaden och sen har det varit bra, nåja, tillräckligt för att fungera i alla fall. Visst har jag haft tillfällen då jag inte tagit mig ur sängen på grund av smärtan, eller krupit till köket för en ipren för att sedan krypa in i duschen och spola varmvatten på magen, men det har inte hänt alltför ofta. Mina problem har egentligen handlat om blödningar.

Det började när jag var 17, då jag upptäckte den blodig flytning efter sex, och sen har det fortsatt. Blödningar efter sex, ganska rikliga sådana, smärta vid sex, flera bakteriella inflammationer, gynekologer som sagt att "jag är sådan" och att det bara är "att vänja sig", då min livmoderslemhinna växer ut på hela livmodertappen och alltså är lättblödande. Jag har bytt p-piller oräkneliga gånger eftersom jag oftast "blött igenom" dem efter några månader, och alltså haft mens vid både ägglossning och vid den vanliga tidpunkten. Ändå har ingen reagerat, bara gett mig ytterligare en ny sort i raden av piller.

I våras tröttnade jag, då blödde jag konstant och var väldigt trött (antagligen järnbrist). Vid en undersökning var min nya gynekolog chockad över hur mycket jag blödde och det togs alla möjliga prover, man hittade också en tvillingcysta på ena äggstocken. I höstas hade cystan börjat växa och man bestämde sig för att ha den under observation, man penslade också livmodertappen med ett medel så att blodkärlen skulle dra ihop sig. Och så fick jag nya p-piller.

Senare på hösten började jag blöda igen och fick besöka sjukhuset en gång i veckan under en månads tid för pensling med tidigare nämnda medel, vilket bara gjorde saker och ting värre. Jag fick remiss till operation och opererades, gjorde en konisering, i januari. De tog bort strimlor av livmodertappen och "brände" partierna emellan. Jag har idag inga blödningsproblem och är mycket nöjd med operationen. Dock hade cystan växt och jag fick remiss till ytterligare operation.

I början av juni nu gjorde jag en titthålsoperation för att ta bort min tvillingcysta, och de talade om att jag skulle förvänta mig att det blev snitt eftersom cystan var så pass stor. När jag vaknade hade jag bara fyra hål, och blev väldigt förvånad, tills en sköterska kom in och gav mig en bunt papper om endometrios från 1177, med mitt namn skrivet på. Sedan gick hon. Jag har endometrios i familjen och min släkting har inga biologiska barn. Det var alltså en rejäl chock. Min tvillingcysta hade visat sig vara en chokladcysta.

Sedan dess har jag talat med min läkare, vilket skedde först en vecka efter operationen. Hon talade om att jag hade endometrios som satt på bukhinnan, men att inget satt på äggledare eller äggstockar som hon kunde se (lättnad), men eftersom endometrios är en väldigt oundersökt och individuell sjukdom kunde hon inte garantera mina chanser att bli gravid. Gynjouren som jag träffade direkt efter operationen sa åt mig att bli gravid så fort som möjligt eftersom sjukdomen blir värre med åldern. Jag är 24 år och hoppas att jag ännu är så pass ung att jag har goda chanser!

Jag har fått neovletta som behandling, åt det som ung och minns rätt rejäla biverkningar och humörsvängningar, hoppas att det fungerar bättre den här gången :)

Tack för tipset, jag har gått med i endometriosföreningen!

TS - välkommen till föreningen. Hoppas att du får stöd och råd  på några av våra möte. Var bor du? Som medlem får du även tillgång till forumsidor där man kan få svar på i princip vilka frågor man än har. Det enda du måste komma ihåg är ingen av oss är utbildad, vi är "bara" drabbade i olika grad och har våra egna erfarenheter.Vad det gäller behandling så har någon redan skrivit det - du måste vara helt mensfri. Det första man brukar börja med är att ta p-piller utan uppehåll under mycket lång tid. Fungerar inte det så får man börja på andra hormonbehandlingar. De behandlingarna fungerar olika på oss alla, vissa fungerar - andra inte. Eftersom du har endometrios i familjen så vet du nog redan en hel del redan. Bor du i närheten av Malmö, Stockholm eller Uppsala så finns där speciella endometriosteam du kan söka dig till, där är de verkligen intresserade och kunninga vad det gäller endometrios. I Malmö är det tyvärr i mycket liten skala för tillfället då det som så mycket annat handlar om ekonomi. Jag vet inte om Malmö tar nya patienter för tillfället men man kan alltid göra ett försök.Du är fortfarande ung men endomtrios har tyvärr ingen åldersgräns. Det är inte mängden endometrios som spelar så stor roll, det är var den sitter. Jag var 18 när jag fick min diagnos och fick tillsammans med diagnosen reda på att jag nog inte kunde bli med barn. Jag hade endometrios på varenda slemhinna i hela bukhålan. Eftersom jag aldrig hade provat att bli gravid, kunde ingen veta om jag hade lätt eller svårt för att bli gravid. Jag ställde in mig på att inte kunna bli gravid och funderade på andra alternativ så jag var beredd när den dagen och den rätte kom. När dagen väl var där så tog det ca nio månader innan mitt äldsta barn var på väg. Det du behöver nu är en gynekolog som du känner stort förtroende för och som då gärna även har kunskap om endometrios så att du kan komma i gång med en för dig rätt behandling. Ju fortare dessto bättre. Läs gärna på Endometriosföreningens hemsida så att du kan skriva ner frågor till din läkare och hänvisa gärna din läkare till hemsidan. Lycka till i din kamp och var stark.             

Jag hade långa avstånd mellan styckena, men de försvann. Förlåt. Hoppas du orkar läsa.

Det var inga problem alls! Tack för svaret. Jag pratade med gynmottagningen på KSS i Skövde idag, jag bor däromkring, och fick beskedet att jag skulle ha min mens precis som vanligt, visserligen sa hon att det inte stod något om att inte göra uppehåll i min journal, så jag tror inte att hon var så kunnig själv.

Jag frågade också ifall det skulle "göra något" om jag väntade ett år till med att skaffa barn, eftersom jag då förhoppningsvis hinner bli klar med min utbildning. Hon trodde att det skulle vara enklare att bli gravid nu eftersom de varit inne och "rensat upp", men tyckte att jag skulle leva mitt liv efter mina planer och inte efter sjukdomen. Samtidigt kände jag inget större förtroende för henne så jag vet inte.

Det känns skönt att höra att du lyckades trots att det såg illa ut! Det är naturligtvis ingen garanti, men till mig sa de att de ännu inte satt sig på äggledare och äggstockar, så det ser jag som positivt. P-pillren skall väl bromsa också?

Jag ska se om jag kan kontakta föreningen och se ifall de kan rekommendera någon duktig läkare. Jag har tidigare varit i Lidköping och varit väldigt nöjd, men samtidigt misstänkte de aldrig något, trots tidigare operation, och KSS verkar inte heller veta speciellt mycket. Känns inte som att någon egentligen har koll?  Behöver dessutom någon att prata med då sambon inte vill lyssna, mina kompisar sågar mig och säger att jag är dum som vill skaffa barn innan jag gått klart min utbildning och jobbat sex månader.

Hej!Förtroende är A och O. P-piller bromsar, i bästa fall, om du inte   har mens. Så länge du har mens så länge "föder" du endometriosen. Detta är tyvärr en sjukdom där man själv måste kämpa stenhårt. Prata med din läkare om hon/han inte kan kontakta Endometrioscentrum för konsultation, allt för att hjälpa dig. Känslan av att läkare inte har någon koll kommer du att stöta på många gånger, tyvärr. Om du inte vill byta läkare, be h*n läsa på Endometriosföreningens hemsida. Att vara med på endometriosföreningens träffar gör underverk för dig, du kommer att prata med folk som förstår vad du pratar om och kan därmed avlasta din sambo och vänner. Tro mig, de får sin beskärda del av vår sjukdom ändå. Gå även själv in på hemsidan och läs artiklar och i forumet. Det finns även information för anhöriga och vänner.Styrkekramar till dig.