Fria efter förlovning??

Vi förlovade oss på vår treårsdag (eller var det 4 år... minns inte riktigt )  
Men det var "bara" en för-lovning eller trolovning som det hette förr.
Vi bytte ringar och lovade trohet osv och liksom tog förhållandet till nästa nivå.
Giftemål var inte slutmålet, men det var inte heller något som vi valde bort, det skulle få bli nästa steg när vi kände oss redo för det.
Vi ville liksom visa för omvärden (och varandra) att vi hörde ihop. Men vi hade inget behov av den där juridiska biten som ett äktenskap ger. För oss räckte trolovningen egentligen.

Sen föll det sig naturligt ett antal år senare att följa upp det med ett bröllop. Men hade vi inte kommit till den slutsatsen att vi skulle ingå äktenskap så hade vi varit nöjda med trolovningen.

Och fria... nja. Vi var väl överens när det väl skedde. Om någon av oss "friade" så var det väl jag när jag konstaterade att vi skulle ta det där tidigare datumet som vi pratat lite löst om och maken sa då "ok"...  

http://sv.wikipedia.org/wiki/Trolovning

Tycker det är en kul detalj där dom lyckats få ner förlovningstiden till 3 veckor genom att bara oskulder fick bära brudkronan...
Känns lite panikartat dock.  

Jag kan lägga till förresten att jag håller fullkomligt med om att ett frieri alltid betyder att man förlovar sig då (om man inte gjort det tidigare) man är liksom förlovade från den tidpunkt frieriet har skett oavsett om man byter ringar eller inte.
Och jag tycker att en förlovning ska ha en högre betydelse än att bara byta ringar. Man bör i alla fall vara medveten om vad en förlovning är tänkt att innebära.

Därför är jag rätt anti dom här kampanjerna hos smyckesföretag (speciellt inför Alla Hjärtans Dag och Jul / Nyår) där dom har superrea på förlovningsringar. Har sett "köp hans för 299:- och få hennes på köpet".
I och för sig är det väl en så tunn ring att den går sönder om man råkar nysa typ  
Men det här gör ju att vilken tonåring som helst kan kila in och köpa två ringar för månadspengen och ändå ha pengar över till bio liksom.
Det om något tar väl bort det speciella i att förlova sig (eller trolova även om det nu egentligen är en förlegad sed)?
När förlovning är något man kan göra på en impuls, utan att det är juridiskt bindande så försvinner det speciella i det hela.
Nu har jag i och för sig varit förlovad 2 ggr innan jag träffade min make. Men båda gångerna var efter fleråriga förhållanden där vi verkligen ville gå vidare med förhållandet även utåt. Ingen av gångerna har vi sagt att vi aldrig ska gifta oss. Men det har inte varit det primära just då... 

Det skulle vara intressant att veta varifrån det där med "inom ett år" kommer ifrån. Vad jag vet (som är lite historieintresserad) så har det inte funnits någon sådan sed särskilt långt tillbaka i Sverige i alla fall.
Däremot har det varit en Amerikansk sed sedan länge att bröllop ska stå inom 1 år från frieriet. Om dom inte gifter sig inom ett år så anses förlovningen uppslagen och kvinnan får behålla ringen som ett sorts skadestånd.
(något som också den så kallade "etikettdoktorn" Mats Danielsson säger) 
Det backas också upp på vissa andra vett och etikett-sidor som exempelvis: http://www.vettochetikett.se/foerlovningar (står inget om den amerikanska traditionen, men inte heller något om att det är svensk sed att gifta sig inom ett år).

Letar man på gamla sedvänjor så står det också att läsa att det var vanligt förr att vänta minst ett år eftersom det sågs som en sorts prövotid. Och i vissa fall (speciellt på landsbygden) så ingick det i denna prövotiden också att se om man kunde få barn ihop 
http://www.ne.se/rep/vigselsedernas-svenska-historia-n%C3%A4r-br%C3%B6llopsklockor-ringa

 

Synd bara att det framhålls som en Svensk tradition av många då.
Det  förvirrar ju bara begreppen ännu mer. 
Den här paniken med att man måste hinna inom ett år bidrar ju på sitt sätt lika mycket till att "förstöra innebörden av en förlovning" som att förlova sig utan att just då ha en tanke på äktenskap.
Följer man gammal Svensk sed så är ju förlovningen alltså tänkt som en prövotid, som inte är tidsbestämd. Men som bör vara minst ett år och som kan brytas om det visar sig att man inte var kompatibla.
Det är alltså inte ett tidsbestämt kontrakt 

Man bör veta vad begreppet förlovning innebär - även om man väljer att skjuta bröllopet på en avlägsen framtid. 
Och jag säger fortfarande att det jag tror är värst för konceptet förlovning - är alla tonåringar som förlovar sig till höger och vänster bara för att det är "gulligt" och dom fick två ringar för under en månadspeng  

Men... det var inte meningen att sätta dit en arg gubbe 
Jag måste råkat komma åt den iconen.

Nej det är väl så, man ser saker på film och läser i tidningar och tror att det är så det ska vara...

Att lära sig mer om historia, traditioner, vett och etikett osv borde ju vara något för skolan ja.
Ordning och uppförande kanske vore ett bra ämne att återinföra också  

Går man bara något hundratal år eller två tillbaka i tiden så var det ju inte så stor kringflyttning och därför var det ju inga större problem att tillfråga kyrkoböckerna om man behövde få några svar därifrån.
Även om någon från Skåne skulle gifta sig med någon från Norrland så kunde dom få svar på kanske två månader eller kortare tid till och med beroende på hur kuriren färdades.
Om man tar Dalkarlsvandringen exempelvis (dom går från Mora i Dalarna till Gamla stan i Stockholm) så tar det 11 dagar för dom att gå den sträckan. 
Jag har hört gamla kullor prata om att det tog 4-6 dagar när dom var unga. Men då gick dom nog mer än 8-11 mil om dagen också  det var nog rask takt från tidig morgon till sen kväll och att försöka lifta med en hästskjuts så ofta dom kunde...
Att rida eller köra den sträckan brukar ta 3 dagar och då pressar dom inte hästarna så hårt.
En kurir som bytte häst flera gånger under vägsträckan kunde kanske avverka den på 2 dagar (eller mindre om dom lämnade över budkaveln / posten till en annan kurir på vägen så att man inte förlorar tid på att någon måste sova...
Men oftast kände ju föräldrarna varandra eller fästfolket var uppväxta mer eller mindre granngårds så det var nog inga större problem. Prästerna hade ju koll på församlingen på ett helt annat sätt än vad dom har i dag. Så dom visste nog rätt säkert om det fanns några hinder för vigseln.

Jag tror aldrig att det har funnits en tid då man behövt 1 år för att hinna få svar från myndigheter eller register. 2-3 månader på sin höjd om något krånglar...

De flesta tjejer hade ju det mesta till bröllopet klart redan också. Dom började ju väva, sy och brodera på innehållet i brudkistan så fort dom kunde hantera en vävstol. Och man var förberedd på ett annat sätt då när det gällde att rusta till kalas.
Uppfinningsrikedomen var stor, men man hade ju matförråd av en helt annan kaliber då. Så att "slänga ihop en fest" kunde man ju göra på några dagar. Att man sen uttömde hela förrådet var en helt annan sak som man ju inte pratade högt om 
Hann man inte slakta innan festen så fick man ju göra det efteråt. Men det var ju rätt vanligt att dom offrade en ung tjur, ett lamm eller en spädgris till festen och det mättar ju rätt många... 

Det skulle möjligtvis vara stadsfolket då som inte hade några sådana resurser. Men å andra sidan så hade väl dom lite bättre ställt och kunde betala för en fest någonstans om det behövdes (nu räknar jag inte fattighjonen och dom. Dom var nog inte så noga med att verkligen gifta sig heller)...

Det är lite pga det här som jag har undrat varför det där året är så viktigt nu. Jag har aldrig sett någon koppling till att en förlovning ska vara tidsbestämd, mer än på film eller i böcker...