Jag hörde en som var förlovad med en bekant prata om att hon ville gifta sig så fort han friade. Om de är förlovade har han väl redan friat? Jag förstår ingenting men när jag börjar fundera har jag hört det några gånger förut.
När man friar blir man förlovade och efter det gifter man sig i min värld. Men vissa säger att man är förlovade, sedan friar någon och efter det gifter man sig. Vad betyder förlovningen då om det inte är ett löfte om äktenskap?
Ja en del gör så. Själv tycker jag det är märkligt. Att man är förlovad innebär ju att man "lovar att gifta sig" Detta blir man efter att den ena friat eller att man tillsammans bestämt sig för det. Men en del är ju också förlovade utan tanke på giftemål, vissa frågar "vill du förlova dig med mig?" istället för att fria o.sv. Alla gör lite hursom nu för tiden, verkar bli vanligare och vanligare. Lite krångligt blir det, folk blev förvånade och frågade "va, ska ni gifta er?" när vi skrev vigseldatumet på facebook t.ex. Eh, ja, vi är ju förlovade liksom? Det är inte en självklar fljd längre tydligen...
Självklart gör man som man vill, en del tar förlovning som ett steg i förhållandet liksom. Men jag tycker att är man förlovad ska man inte fria, frågan är redan besvarad ju...
Eller så kan man göra som en nära släkting till mig. Bestämma datum och plats för när han ska fria (och betälla ringar till detta) och sen låta honom utföra det... Jeez.
Jag och min man förlovade oss för 5 år sedan när vi åkte till Los angeles på semester. Detta gjorde vi upp tillsammans som en fin grej. tanken har ju alltid funnits att vi nångång ska gifta oss.
Jag hade frågat honom vid flera tillfällen om vi ska gifta oss men aldrig fått något svar utan han har börjat prata om annat. Tillslut fick jag nog på att han aldrig kan ta ett beslut så jag friade till honom när vi skulle iväg på en weekend förra året i februari då va han tvungen att säga Ja eller Nej.
Han grät av glädje (och chock) och sa Ja.
Nu på vår 8 årsdag och 5 åriga förlovningsdagen gifte vi oss, 18 juni 2013 :)
Vi förlovade oss på vår treårsdag (eller var det 4 år... minns inte riktigt 
)
Men det var "bara" en för-lovning eller trolovning som det hette förr.
Vi bytte ringar och lovade trohet osv och liksom tog förhållandet till nästa nivå.
Giftemål var inte slutmålet, men det var inte heller något som vi valde bort, det skulle få bli nästa steg när vi kände oss redo för det.
Vi ville liksom visa för omvärden (och varandra) att vi hörde ihop. Men vi hade inget behov av den där juridiska biten som ett äktenskap ger. För oss räckte trolovningen egentligen.
Sen föll det sig naturligt ett antal år senare att följa upp det med ett bröllop. Men hade vi inte kommit till den slutsatsen att vi skulle ingå äktenskap så hade vi varit nöjda med trolovningen.
Och fria... nja. Vi var väl överens när det väl skedde. Om någon av oss "friade" så var det väl jag när jag konstaterade att vi skulle ta det där tidigare datumet som vi pratat lite löst om och maken sa då "ok"...
ja alla gör ju olika med det där. och vissa gör så som du beskriver. att dom förlovar sig först och sen friar.
I min värld så är det helt fel och en förlovning ska egentligen innebära att man förlovar sig och börjar planera bröllop på en gång, helst gifta sig nästkommande år.
Jag tycker att alla som går runt och förlovar sig och är förlovade i flera år förstör själva innebörden av vad förlovningen egentligen är. Det tar liksom bort den egentliga meningen med det. och helt plötsligt är alla förlovade men ska inte gifta sig än så då är det inte speciellt längre.
Men det är bara så jag tycker. Alla gör ju som dom vill men jag skulle aldrig i mitt liv göra så.
Vi förlovade oss för att visa att vi hörde ihop. Bröllop var absolut inte aktuellt, vi var tjugotvå år och hade inte ens tänkt tanken. När vi började fundera på saken friade jag och vi gifte oss nästan fem år senare.
