så ledsen och tom
Jag är inte inne här så ofta, det kan kännas rätt tungt och onödigt när man är singel... men ibland surfar jag runt lite och söker lite hopp. Folk här bevisar ju i alla fall att kärlek kan funka - åtminstone för andra.
Har nu varit singel i två år efter ett längre förhållande som jag trivdes allt sämre i. Har mest dejtat på ett ganska oseriöst sätt sen dess, o bara varit förälskad en gång egentligen. Nu är jag bara så trött på allt. Trött på att känna mig ensam, orolig för framtiden och trött på att aldrig träffa någon där både attraktionen och ömsesidigt intresse o vänskapspotential finns. Någon jag kan få vara mig själv med och trivas med. Det kommer helt enkelt inte att funka för mig, och det får mig att känna mig helt tom. Tror trots allt att kärlek är något av det finaste man kan uppleva. Kan man komma vidare efter att ha känt så här? Jag orkar inte försöka mer. :(
Jag förstår precis hur du känner dig, jag var i samma sits för 6 år sedan.
Då hade jag varit singel i nästan 3 år, efter att ett längre förhållande hade tagit slut där killen i fråga hade varit otrogen mot mig i månader.
Efter det ville jag inte ha någon rellation på ett tag. Men efter en tid började ju längtan efter ett seriöst förhållande att göra sig till känna. Men åren gick och jag träffade aldrig någon som kändes helt rätt, utan dejtade bara lite sporadiskt men det blev aldrig något.
Sedan så en dag ringde min pappa till mig och frågade om jag ville följa med ut och äta på min favorit resturang med han och mamma. Jag tackade då ja, sedan så när de hämtade upp mig i min lgh så sa de att "ja, just de föresten våra vänner från Sundsvall ska med ut och deras son som de hjälp att flytta kommer också att vara med."
Jag blev så där måttligt glad över det, då jag hade haft en dålig dag på jobbet och var inte så där jätte munter den dagen och hade ingen lust att träffa "nya" människor (jag hade träffat dem alla en gång tidigare 5 år tidigare). Men det var inget att göra åt saken.
Innan vi skulle till resturangen så hade de bestämt att vi skulle möta upp dem hos deras vänners son (min blivande man) nya lgh och sedan gemensamt gå ner till resturangen.
När vi kom upp till hans lgh och jag såg honom så hoppade mitt hjärta över ett slag. Han var ju så snygg (inte alls som jag mindes honom från då jag träffade honom för 5 år sedan). Men var han trevlig? Och ja det var han. Han såg till att vi hamnade mitt emot varandra när vi kom till resturangen, och vi pratade hela kvällen, och det klickade på en gång mellan oss.
Och på den vägen är det, och nu nästan 6 år senare gifter vi oss.
Så det kan hända när du minst anar det. Jag trode att jag bara skulle ut och äta middag med min mamma och pappa men det slutade med att jag träffade min framtid.
Jag vet att det kan kännas tungt ibland. Men någon dag kommer du att träffa den rätta. Men man vet aldrig när den dagen kommer, men jag tror nog att den kommer att komma för eller senare. ^_^