Missfall, vill försöka igen men vågar inte

Hej. Beklagar verkligen missfallet. Men, var tredje graviditet slutar i missfall. Jag har själv haft 2 och har 2 barn. Vet att det är jättejobbigt. Men jag tycker absolut att du ska försöka igen. Men testa inte så tidigt och försök att inte fundera punktligt på när mensen ska komma. Det blir mycket lättare då.

Jag vet inte om jag har så mycket att komma med till dig, men vill ge dig lite cyberkramar!

Av vad jag hört från anadra låter det likt ett missfall. Tycker det är så sjukt sorgligt när man klarat att skapa ett liv, men så klarar det sig av någon anledning inte. Jag vill bara gråta varje gång jag hör om det!

Hoppas du hittar ett sätt känns bra gällande frågan om att försöka igen före bröllopet eller inte. Två månader är ju inte så länge att vänta om man setter det in i livstidsperspektiv, men när man verkligen längtar kan ju en vecka kännas som en evighet.  

Jag fick många missfall förra året, jag fick rådet att sluta försöka helt och låta kroppen läka, nu har vi väntat i ett år och försöker igen har inte blivit gravid än och jag hoppas att jag inte får mer missfall. Hoppas allt går bra för er framöver styrke kramar!

Usch, jag förstår precis din känsla och sorg, exakt samma hände mig för ca ett år sen, och sen dess har vi försökt utan resultat.. det är så hemskt... ;.( kram på dig, ta det lugnt nu innan bröllopet och fokusera på det!
Lycka till med allt.

Lider med dig, jag fick ett på juldagen 2011 när jag var i v13 och den känslan av sorg kommer jag nog aldrig glömma!!
 Jag fick rådet av min läkare att vänta 3 mån innan vi försökte igen för att livmodern skulle återhämta sig.
Och vet du, på första försöket blev jag gravid igen och har nu en underbar liten dotter på 6mån.

Jag skulle nog vänta tills efter bröllopet så du slipper ha de hängandes över dig samtidigt och sedan försöka igen efter de.

Lycka till!!
 

Tack för era styrkekramar!

Jag och sambon resonerar så, att det hade nog känts värre om vi med säkerhet hade vetat att jag var gravid, och börjat glädjas åt det. Men eftersom alla test visade negativt så trodde vi att mensen var sen på grund av att jag var (är) otroligt stressad. Det var flytt, utlandsresa och bröllopsplanering på samma gång. Nu är det "bara" bröllopet kvar som tur är.

Jag ska i alla fall ringa BM imorgon och kolla med dem om jag ska komma in för undersökning eller inte. Eftersom jag inte vet alls vilken vecka jag var i, enligt mina egna uträkningar kunde jag lika gärna vara i vecka 7 som i vecka 12 (eftersom vi försökte aktivt under ägglossning i både maj och i juni, enligt P trackers ägglossningsberäkning).

Men idag har inte varit rolig. Många tårar har fällts idag, och tyvärr är sambon bortrest (planerat sedan länge) och det fanns ingen anledning för honom att stanna hemma, det finns inget man kan göra ändå. Men hade ändå velat ha honom här bara för att få vara nära honom. Och vi försöker se det lite positivt, vi lyckades bli gravida på första eller andra riktigt försöket! Sen gick det inte hela vägen, men våra kroppar kanske fungerar bättre ihop nästa gång :)

Och ni som håller på att försöka igen efter missfall, jag håller tummarna!

Det låter som ett missfall (har haft ett själv).
På ett sätt är det ju bättre att inte få reda på att man är gravid för att senare få missfall men självklart
är det en sorg ni måste komma över.

Vi försökte igen redan efter nästa mens, men det kan ha varit för tidigt.
Mitt råd till dig är att umgås med nån vän eller nån i familjen som kan vara ett stöd nu när din karl inte är hemma,
fokusera sedan på bröllopet och försök sedan när ni är redo.

Lycka till och styrkekramar!

Ojdå, vilken upplevelse!
Jag hade tagit vitaminer och kosttillskott och föreberett kroppen för en graviditet. Din kropp kanske behöver en boost och ifall du stressar inför ett bröllop gör det inte kroppen mer mottaglig för en graviditet. 

Så boosta kroppen, rensa kropp och själ och testa i lugn och ro efter bröllopet.

Sen om du får missfall igen (håller tummarna på att du slipper), så kanske det var fostret som inte var livsdugligt. 

Vill skicka med dig massor med styrkekramar och en enda uppmaning: ge inte upp!!

Jag hade fyra missfall innan vi fick vårt första barn. Det är inte ovanligt med missfall, men det är ovanligt att ha flera stycken utan att det blir några barn därmellan. Så vi blev utredda på längden och tvären med alla möjliga undersökningar. När vi bestämde oss för att sluta försöka skaffa barn (på ett tag) och istället tingade en hundvalp, då blev jag gravid och hade en fantastisk graviditet och vi fick ett välskapt barn! Efter det fick vi ytterligare ett barn, men det är en helt annan historia....

Mina råd när det gäller missfall som jag ger utifrån helt egen upplevd erfarenhet och utan vetenskaplig bevisning:
- Sörj barnet ni inte fick! Det var måhända "bara" en blodklump och ett tidigt missfall, naturens sätt att avsluta något som inte skulle bli bra, men i era huvuden och era hjärtan, var det redan ett barn. Sörj det för att kunna gå vidare.
- Försök igen när du inte är så stressad. Jag vet att det inte finns några vetenskapliga bevis för att stress framkallar missfall, men i mitt fall var det så och när jag la planerna på hyllan, gick allt bra.
- Prata om det! Min erfarenhet är att det är de flesta andra som blir illa till mods när man berättar och det blir nästan så att du får trösta dem istället. Men det är bra att prata om att det har hänt så att folk inte slänger ur sig obetänksamma kommentarer och att de vet varför dukanske ibland verkar ledsen eller så.
- Försök (ja, jag vet hur svårt det är!) att inte fastna i barntankarna, utan lev ditt liv som vanligt och fokusera på det som är viktigt och bra just nu: din man, relationen, boendet, jobbet eller vad det nu är... 

Jag önskar dig och din man allt lycka till som finns!!

 

Kram!

Tack igen!

Jag äter Mitt Val Kvinna + extra folsyra tabletter, det började jag med lite innan vi började försöka.

Jag och sambon pratade lite i telefonen idag, och vi kom båda överens om att vi ska vänta tills min kropp hamnar i balans igen (mensen har kommit igång igen) innan vi fortsätter att försöka. Blir det innan eller efter bröllopet vet vi ju inte än, men det kommer att märkas.

Idag känns det liiite bättre psykiskt, jag försöker sysselsätta mig, och bo in mig i den nya lägenheten. På torsdag ska jag ut och äta med bästa kompisen, och då tänkte jag berätta för henne också.

Ja, sörj, gråt och prata om det, det är mitt råd också!

Jättebra att du ringer BM, för mig låg fostret kvar när jag var blev undersökt och det tog iaf två veckor innan jag slutade blöda helt och allt var ute (för mycket info kanske - förlåt i så fall)

Lycka till igen!!

Jag behövde inte komma in på någon undersökning eftersom jag mår bra fysiskt sett, men BM rekommenderade att vänta en menscykel innan vi började försöka igen.

Ingen fara för mycket info, jag skriver ju lika mycket (om inte mer). Det konstiga är att idag har jag nästan inte blödit något, det är i princip helt rent på/i bindan (förlåt för mycket info). Men vem vet, det kanske kommer igång att blöda mer imorgon.

Tack!

Sörjer fortfarande graviditeten som inte blev ett barn. Missfall är förjävligt, fruktansvärt rent själsligt.
Men samtidigt så vet man ju iaf att det går.. typ?! Ångesten är stor. 
Hoppas det går bra för er, grattis till bröllopet

Vad jobbigt att behöva sörja ensam! Hoppas bästa kompisen är tillräckligt bekväm med problemet för att kunna vara ett bra stöd. Att vänta med att försöka igen handlar mer om det är bra att ha sörjt färdigt/vara i självslig balans än vad livmodern klarar av.

När ni sedan försöker igen så kan det hjälpa att tänka på att missfall enligt rätt ny forskning visar att det inte är så att man "inte kan behålla barnet" (stress, makarna inkompatibla osv) utan beror på att man är överfertil så att kroppen tar till sig t.o.m. embryon som egentligen inte är livskraftiga.

Låt det gå ett par månader, ta det lungt och njut av bröllopet och börja sedan med nya försök.
Att äta kosttillskott och vitaminer som är bra vid fertil åler och för de som vill bli gravida är ju en bra tanke.

Ett tidigt missfall är nte alls ovanligt och bara en sund reaktion av kroppen att inte hålla kvar något som blivit något fel med redan vid starten, alltså långt innan det alls kan kallas för bäbis eller foster.
Flera som får tidiga missfall blir gravida snart igen och då kan det gå hur bra som helst.

Ett missfall är inget som säger att det måste bli fler missfall.

Ja, nu verkar det som att hormonerna har lämnat kroppen, för jag testade negativt imorse och jag har i princip slutat blöda. Det gick fortare än vad jag räknat med, men eftersom jag blödde så länge innan själva stora blödningen och klumpen, så kanske det berodde på det. Nu ska vi bara vänta på att min kropp kommer i balans igen, och troligtvis väntar vi till efter bröllopet innan vi försöker igen.

Tack för alla uppmuntrande ord!

Jag är gravid i vecka 13 och har varit så fruktansvärt orolig och pratat med min barnmorska flera gånger. Det hon sagt alla gånger är

"Du kan inte göra något för att motverka ett missfall, missfall sker för att barnet inte var välskapt. Det är naturens sätt att avsluta en dålig graviditet. Ett missfall betyder inte att du aldrig kan få välskapt barn. Men just det fostret var inte menat. Det är en vidrig känsla att gå igenom ett missfall, men sorgen släpper och man går vidare."

Det har jag tänkt på flera gånger. Just det att om man får missfall var det inte meningen, men mitt barn kommer. Precis som Amerika skrev tycker jag att ni ska sörja men inte haka upp er på det. Vänta till efter bröllopet med att försöka igen. Jag var gravid på vårt bröllop i vecka 9 och jag är super glad att den lilla besparade mig symtom den dagen, för dagen innan sprang jag mellan bordsdekorationer och toaletten och kaskadspydde ;)

Gift er i lugn och ro och sen är det bara tillbringa era honeymoon med att pippa gärnet ;)

 

Ett litet tillägg... du vet ju att ni kan bli gravida tillsammans vilket är super!

Ja, det ser vi som ett stort plus i kanten, vi verkar fungera ihop :) Och trots att det inte gick vägen så kunde jag (vi) bli gravida, trots att alla test (förutom det efter klumpen kommit ut) visat negativt. Och eftersom mina hormoner var så låga så att testen visade negativt, så var det troligtvis något fel på fostret. Nästa gång går det förhoppningsvis hela vägen :)