Är det bara jag som längtar tills det är över?

Sista dagarna kändes som att jag inte kunde tänka på något annat. Började typ grina över allt som gick det minsta fel. Jag och min man skulle tex. lämna in hindersprövningen dagen innan och vi lämnade bilen på ett ställe och gick dit. När vi nästan var framme kom vi på att den låg kvar i bilen. Jag började grina. :S Min man är så underbar så han for och hämtade den och tog samtidigt bilen närmare. :) Sedan var det ju så många smådetaljer som man inte ville missa och så...men sen på själva bröllopsdagen flöt allt på. Kunde inte ha gått bättre förutom några små grejer som jag typ glömt att meddela personalen och toastmastern men det var aldrig någon panik så utan allt gick jättebra! Jag tycker det är skönt att all planering coh organisering är över, inget jag saknar direkt även om jag älskar att pyssla och så men vi gjorde inte så jättemycket pyssel ändå. Men det var ju ändå en del jobb med programmen, dukningen, ja, allt möjligt. Nu njuter jag av att kolla på alla bilder...:)