Bryta med sina föräldrar

Jag blir alltid lite ledsen när jag hör om att bryta med sina föräldrar eftersom jag gjorde det när jag var 19-20 ungefär. Det berodde på min dåvarande pojkvän som fick mig att ha så dåligt samvete över att han behandlade mig illa att jag slutade ta kontakt med min familj och mina vänner. Då kunde jag inte minnas hur bra jag mått förut och hur fri jag kände mig med dem. 
När jag väl gjorde slut med honom åkte jag raka spåret hem till mina föräldrar och stannade hemma i en, två veckor. Nu har det gått några år, jag har en fantastisk sambo som uppmuntrar mig att umgås med vänner och familj istället.

De relationer med era föräldrar som ni beskriver låter inte hälsosamma. Just nu är min mamma sjukskriven och det har blivit en del "det är så synd om mig"-samtal, men om det blir för mycket tar jag en paus och bara smsar istället för att ringa varje dag. 
En relation med en förälder borde ju vara som alla andra relationer, om de är dåliga ska man inte stanna i dem. Det tog mig lång tid att komma fram till det när det gällde min förra pojkvän, och en relation med en förälder är ju ännu seriösare, långvarigare och det finns mer historia i förhållandet som gör det svårt att släppa.