Missnöjd med vikt...

Jag bestämde mig för ett år sen att jag skulle gå ner mina extrakilon jag dragit på mig senaste åren. 
Jag insåg att om jag skulle slippa bara äta soppar fram till bröllopet måste man börja i tid.

Steg 1 för mig var att ändra kosten. Jag tog bort allt "vitt" - dvs pasta, vitt bröd osv.
Jag har alltid matlåda till jobbet så jag började göra mindre matlådor, och på kvällen tog jag mindre portioner av middag. Jag hade tidigare ätit lika mycket som min kille som är nästan 2 meter lång och hade ett aktivt jobb. Jag började sakta men säkert gå ner i vikt. I samma veva gick jag med i Extravaganza, det kändes som att jag då hade något att leva upp till, förväntningar från personalen där gjorde mig mer peppad.

Så började jag träna lite smått, på gym. Efter ett tag började jag göra plankan, och tappade 6 procent fett på ganska kort tid. Men jag har inte tränat som "en idiot" under den här tiden, utan jag tror verkligen att kosten är den största förändringen man måste göra. Det är ok att vara lite hungrig ibland, och dessutom så måste man äta lite men ofta, vilket gör att ämnesomsättningen håller igång. Jag var tvungen att ändra min kost för att inse att jag åt som en skoghuggare 
Nu brukar jag unna mig mer på helgerna, för jag bli tokig av att bara vara duktig, men veckodagarna är lättare då man jobbar och har sin matlåda.

Jag satte ett mål för ett år sen, och nu gifter jag mig om en vecka. Jag har 1 kilo kvar till mitt mål, men det skiter jag i, jag mår så mycket bättre att 1 kilo inte kunde spelar mindre roll.

Du klarar det! När det gäller rökningen så har du redan gjort ett toppenjobb, och löpningen kommer komma. 
Jag trodde inte heller att jag kunde springa för jag fick andnöd och håll efter bara några meter när jag skulle springa med min kille. Men så bestämde jag mig för att jag skulle försöka springa så långsamt jag kunde, på egen hand, och då gick det mycket bättre. Försök annars att spring i 1 minut i lågt tempo och gåraskt 1 minut, och börja om!
Heja Heja!

 

Jag känner igen mig! - men till skillnad från dig så har jag aldrig varit särskilt vältränad eller för den delen aktiv. Snarare tvärtom så har jag alltid haft några extra kilon. Jag är som du, 23 år gammal och har inte vägt mig sedan jag var 15 år! Vi har nog uppskattningsvis ungefär lika många extrakilon. För ett halvår sedan skaffade jag mig gymkort och började träna styrka, och jag tyckte det var kul och ganska lätt att komma igång- jag minskade mina portioner, men inte kosten och såg snabba resultat! Trots chips och pizza pinsamt ofta (; Tio cm i minskat midjemått har fått mig att lita på att jag faktiskt också kan! Min sambo har istället gått upp drygt 10kg sedan vi blev sambos, och nu efter att ha släppt allt med träning och kost under semestern ska vi ta tag i det igen. Inte bara för att komma i form till bröllopet utan för lååång tid framöver! Blir en anmälan till göteborgsvarvet för att komma igång med löpning- från ruta ett! Jag har hittills bara sprungit några gånger och redan märkt att det blir lättare för varje gång trots övervikt och ansträngningsastma. Vi överväger att även testa femtvådieten, mot vårt mål! Kom igen, du kan så mycket mer än du tror! Om jag kan, så kan utan tvekan du! Nu kööör vi!

Du vill bli sundare och det är en jättebra början! Däremot känns det som att du försöker göra allt på en gång och det kanske kan bli för mycket? Om du delar upp områdena du vill ändra på i tex.

Rökning
Mat
Motion

och försöker sätta upp små delmål på de olika områdena. Tex. kan du säga att
vecka 1 ska jag:
röka max 5 cigaretter
äta som vanligt
promenera 3 gånger i en timme.

Vecka två ska jag:
röka max 5 cigg
Äta sallad till varje måltid
Promenera 4x30 min.

Eller nån kombination som passar dig. Jag tycker faktiskt att du ska unna dig en liten godsak som glass, chips eller vad du nu gillar en gång i veckan. Om man går ut för hårt är det lätt att man tröttnar. Viktnedgång är en kombination av kost och motion. Ju mer muskler man har ju mer fett bränner man också. Att äta rätt är lurigt, även om det i grunden handlar om att äta färre kalorier än vad mn gör av med.

Du ska absolut inte oroa dig över att du bara orkar springa 100 meter! Att sluta röka gör en hel del för konditionen. Och bästa sättet att få upp flåset är faktiskt intervallträning, dvs. springa i 2 minuter, gå i 2 minuter osv. Det finns massor av färdiga träningsscheman på internet på tex Funbeat som är ett träningsforum. Där kan du säkert få massor med inspiration.

Lycka till!

Ja det känns lite som att allt kommer på en gång och att jag har dåligt självförtroende gör det inte lätt att sluta röka för jag har ALLTID tagit ett cigg när jag varit på dåligt humör. Så när man tittar sig i spegels eller känner magen puta ur jeansen så kommer röksuget och röker jag inte då så kommer ilskan... Tycker lite synd om min sambo som får stå i skottlinjen!

Vissa kvällar på vardagar när jag är i stallet så har jag "tjuvrökt" känns lite löjligt att göra det när man är 23 år men min sambo blir så besviken när jag röker på vardagarna så jag vill inte berätta det för honom. Han röker också bara på helgen men han har aldrig varit en "riktig" rökare utan bara rökt under vissa perioder (sommaren) och på fester så jag tycker inte det är lika jobbigt för honom.

Jag har börjat räkna kalorier och har förändrat min kost, tycker att det bästa jag gjort var att börja räkna kalorier för då märker man vad onödigt det är att äta vissa saker som innehåller många kalorier. Man får som en bättre förståelse varför det är onyttigt! I två veckor var jag ganska strikt med att räkna kalorier och höll mig för det mesta på 1700 kalorier per dag, men då tränade jag inte så det skedde ingen viktnedgång då. Nu räknar jag inte kalorier men tränar istället för jag vet ungefär hur mycket/lite jag får äta samt vilka livsmedel som är kaloribomber!

Vad har ni för tips på nyttiga mellanmål på eftermiddagen? Frukt?

Vad bra att jag inte är ensam! 5-2 dieten - är det att man ska fasta två dagar i veckan? Jag är lite emot alla dieter, har gått en kurs om kost och hälsa och bland annat LCHF kan vara direkt livsfarligt! Jag tror faktiskt på hederliga tallriksmodellen!

Då känns det som att du redan är på god väg, det gäller bara att inte tappa stinget. 
Du kanske kan leva med att inet vara "perfekt" från dag 1, minska rökningen men ha inte krav på dig att klara allt utan snedsteg, då kommer du bara anklaga dig själv.

Jag tror inte heller på LCHF, jag försöker äta bra kolhydrater och inte frossa i fet mat.
Jag har kört 5-2 konceptet nu i sommar. I början på veckan har jag dragit ner rejält på kalorier, för att senare i veckan äta som vanligt igen. Men jag har fortfarande ätit 3 mål mat om dagen.
Att jag sen fuskat rejält fredag till söndag har gjort att jag inte gått ned mer i vikt men heller inte upp så det får jag väl se som +-0. Och då menar jag verkligen fuskat, glass, godis och typ pommes/pizza både fredag, lördag och söndag. Haha skärpning på mig!

Mellanmål för mig är yoghurt med hallon, kvarg, äpple, en näve med nötter (inte mer) eller finncrisp med ost.

 

Jag känner igen mig! Jag är också 23 år (snart) Första året jag och min sambo var tillsammans gick jag upp från 53 till typ 75kg! Hade precis tagit studenten, blev mycket mys och hämtmat. Jag var så smal att dom första kilona inte gjorde något och det gick så fort att jag hann inte reagera förens det var för mycket!Jag mådde ju skit när jag insåg att jag var så stor, när människor runt om kring en pratade om min vikt bakom ryggen på mig. Och det gjorde ju att jag inte ville gå ner i vikt bara för att andra tyckte det.Jag har lyckats gå ner från 75 till ca 62-63 kg.     Jag drack också väldigt mycket coca cola, när jag bytte ut den mot zero cola och minskade mängden så gick jag ner 5 kg utan vidare. Har även pendlat och gått upp massa kilon igen flera gånger.Promenerar mycket, sen tror jag även att bra rutiner kan påverka också. Regelbundna måltider. Har kört lite GI variant, passade bra för mig. Och man får äta i princip det mesta ( i måttliga mängder) Och det är ju så det ska vara tycker jag. Man måste ju få unna sig ibland för att orka med att gå ner i vikt.Ät också mycket grönsaker!      

Det här med vilken kost man ska äta är svårt och jag tror att man själv måste hitta det som funkar för just mig. jag gick ner 12 kg med Viktväktarna och det som jag tyckte väldigt bra om med deras upplägg är att du har ett antal points som du får äta varje dag PLUS att du har en veckobonus (som är ganska stor tycker jag) som du antingen kan sprida ut varje dag eller göra av med på ett tillfälle. På det sättet kändes det inte som att allt blev förstört om jag åt en bulle en dag utan den togs från min veckobonus och jag kunde fortsätta känna mig duktig och jag gick ner i vikt. Oftast spred jag bonusen så att jag kunde äta lite extra mat varje dag för då blev jag inte så sötsugen. Men andra gånger ville jag verkligen ha en bulle eller lite godis eller en glass och då var det helt ok.

Det var inte lätt att gå ner i vikt men jag försökte vara snäll mot mig själv och lät det ta tid. Annars är jag en person med fruktansvärt dåligt tålamod, allt ska hända NU och inte en sekund senare. Men jag övade på tålamodet och peppade mig själv. Om jag verkligen inte orkade sköta kosten så gjorde jag en paus på kanske en eller några veckor för att sedan ta nya tag. Jag släppte aldrig tanken helt men var heller inte stenhård.

Du fixar det här! Var envis och peppa dig själv massor! Något som hjälpte mig var att aktivt börja tänka positiva saker om mig själv och mitt liv. Ändra fokus helt enkelt. Visst ville jag desperat gå ner i vikt men vikten är inte allt. Jag har massor av bra egenskaper som inte alls har försämrats för att jag har lagt på mig några kilon extra.

Heja dig!

Kanske låter konstigt, men försök att se det fina i ditt utseende, tänk på bra saker med dig själv. Beröm och belöna dig ofta (inte med mat eller cigaretter) när du gör något bra. Om man fyller sig själv med självhat och förakt blir man bara ledsen och tröstar sig med onyttigheter.... Lättare sagt än gjort, jag vet, men ofta är det de negativa tankarna som håller en tillbaka så mycket att inget händer. Någonstans inombords måste man få bilden av sig själv som en som lyckas. Låt inte vikten hindra dig från att njuta av vad livet har att erbjuda (utöver mat och cigaretter). Glöm inte sömnen (utöver kosten och motionen).

Jag vägde väldigt länge 55 kg och vikten smög sig fram och PANG så vägde man 78 kg... Jag hade länge anat att jag vägde lite för mycket då bristningarna kom men jag vägde mig första gången på 3 år i början på sommaren och det blev som en kalldusch. Det värsta jag tycker med att vara lite överviktig är att i och med att mina innerlår skaver mot varandra så går min jeans sönder efter bara ett litet tag... Sen låter det lite när man går med jeans, man "schvishar" som fram.

Sen när man ser sin syster gå ned i vikt efter ANDRA barnet så tänker man att "va fan är det för fel på mig, rör på arslet din feta ko!"

Jag har försökt vara nyttig och motionerat mer i sommar men det har som inte hänt något, men jag har iaf inte gått upp något mer så det är väl i och för sig positivt.

Förut drack jag också väldigt mycket cola, säkert 0,5 liter per dag, men nu dricker jag bara på helgen. Konstigt ändå vad ett beroende mest bara är vanan. VANAN att röka, VANAN att dricka cola, VANAN att följa varenda serie som finns istället för att vara ute.

Nu när jag röker på helgen bara (för det mesta) så kanske jag röker ett paket på hela helgen och då är det en helg där vi är ute på fest en kväll också. Förut kunde jag röka nästan 3 paket på helgerna... Och nu röker jag ändå så mycket jag vill på helgen, men man har tagit bort många onödiga ciggaretter.

Bjorkansbrud - Jag tycker inte alls det låter konstigt. Det är just det där som jag saknar, att man oftast bara tänker på det negativa. Visst ibland så kan man tänka att "jag kanske inte har så pjåkig bakdel ändå" men man tänker mycket oftare på alla fel man har.

Ibland känner man den där hopplösheten - det spelar ingen roll vad jag gör jag kommer alltid vara överviktig. Det är som när man var 13-14 år och man trodde att livet skulle gå under, fast då kanske för att man inte fick lika hög veckopeng som bästisen... Skämt å sido så är depression är något jag vill undvika.