Jag tycker det kan vara ganska bra, men det beror också lite på hur man skriver. Dels är det ju intressant att ta reda på vilka andra som sitter i närheten (om man inte törs fråga då...), men sen kan det också bli en startpunkt för konversationen. Jag skrev våra gästpresentationer, och försökte medvetet göra dem lite halvkryptiska och dramatiska så att bordsgrannarna skulle bli nyfikna och fråga mer om vad det egentligen betydde.
Man måste ju inte läsa allt! Var det 100 gäster skulle jag nog kolla upp de som satt närmast och sen ögna igenom lite hastigt.
Däremot kan det bli lite knepigt om man inte känner alla gäster så väl (och risken för det ökar förstås med antalet gäster). Det är inte så roligt om man har massor av anekdoter och egenheter att nämna för de flesta gästerna, och sen kommer "Pelle. Gift med brudgummens kusin. Öh.... heter Pelle." Jag hade lite problem med några gäster och fick ringa runt (eller be mamma ringa runt i ett par fall) och luska lite om intressanta egenheter. (Jag försökte i möjligaste mån undvika att definitera folk utifrån vad de jobbar med.) På köpet fick jag veta nya saker om, typ, släktingars respektive och makens vänner.
