Varför gifter ni er?

För att det är det absolut lättaste civiltillståndet juridiskt sett. Jag läser till jurist och många vet inte att sambor faktiskt inte ärver varandra. Jag vill att min älskade ska kalla mig sin fru. Jag vill att min älskade ska vara min äkta man. Jag vill ha fina ringar, en fin fest och en bröllopsdag att fira varje år. Jag tycker om att i alla register så är min make min närmaste anhörige. Jag känner att vi hör ihop ännu mer när vi har samma efternamn.

hm.. jag personligen vill det för att det känns så... rätt på något vis, nästa steg i förhållandet liksom. en stor kärleksförklaring till varandra. att visa för omvärlden att nu ÄR det vi två. jag är hans fru och han är min man och vi delar samma efternamn.  men även att vi har den juridiska tryggheten den dagen vi vill skaffa barn. 

Vi gör det för att det är ett steg som säger att "Vi kämpar för oss!" Och med det menar vi att, att skilja sig kräver ju mer eftertanke och pappersgöra när man är vigda än om man är sambo. Det är inte "lika lätt" att lämna varandra. Äh, ni förstår nog vad jag försöker förmedla, haha. Sedan visst är det juridiska praktiskt då vi både ar barn och hus, men för oss är inte det prion. Kärleken är, i mot- och medgång!

Såg nu hur kall jag lät,,,menar ju inte så hårt som det såg ut :) och inte att giftermålet handlar om skilsmässa, haha. Men jag hoppas ni förstår vad vi menar med ett statement som säger "Vi är oss och vi har valt att göra allt i vår makt/val för att detta ska fungera!"

Jag har varit gift förut och tänkte inte gifta mig igen. Jag och min sambo kommer inte att skaffa några gemensamma barn. För oss blir det pappersarbete åt andra hållet istället med både äktenskapsförord och testamente, för att det ska vara tydligt hur tillgångarna ska fördelas den dagen jag går bort eller om (Gud förbjude!) vi skiljer oss.

Vi gifter oss av främst två skäl:
1. Min blivande vill gifta sig. Han kommer från en annan kultur där det är självklart för honom att gifta sig med den man lever ihop med. Dessutom är han en obotlig romantiker som vill ha ett riktigt bröllop med en fest, ett minne att se tillbaka på, en bröllopsdag att fira varje år osv. Och jag håller med honom om det. 
2.  Vi vill "höra ihop". Eftersom vi inte kommer att få några gemensamma barn, så är äktenskapet det enda juridiskt bindande mellan oss och efternamnet det som visa utåt att vi hör ihop. Plus att det är så himla mysigt att få kalla någon sin "man" och kalla sig själv för "fru"!

Min man är totalt oromantisk och för honom handlar det uteslutande om det juridiska. Framförallt sen jag har barn sen tidigare och att vi väntar ett gemensamt nu. Vi kommer i och med bröllopet att styra upp alla papper så att det blir så bra som möjligt för alla parter. För mig är dock inte äktenskapet juridiskt viktigt, det går att åstadkomma mkt av det juridiska genom egna papper med inbördes testamenten mm. För mig är det viktigt att han faktsikt vill ta detta steg med mig och binda sig till mig på detta fasta sätt.

Den dagen man skaffat barn är det givetvis smidigt. Men jag vill gifta mig för att jag ser det som ett självklart steg i förhållandet. Jag vill att vi är en enhet. Jag vill kalla honom min man och att han kallar mig sin fru. Jag vill fira vår kärlek med en stor fest och jag vill leva mitt liv ihop med honom. Så enkelt. :)

Måste bara tillägga, det jag tycker är jobbigt, är att min familj, iaf min storasyster, är emot en stor fest. Det känns så himla tråkigt. När jag gifter mig vill jag ha en stor fest och fira med alla mina vänner, min familj, men m2bs famij och vänner. Är det konstigt? Vill även bjuda de i släkten jag känner att jag umgås med, men inte alla i släkten. Det får man tydligen inte för min syster. Inte heller borde man ha ett stort bröllop för det hade inte dem. Typ. Jag tycker ett stort bröllop är mysigt. Det är inte direkt så att jag känner press eller krav på att ha det. Men jag vill ha med alla vänner. Hon bara rynkar på näsan åt mig! :/