Aniara4 skrev 2013-09-02 17:12:50 följande:
Jag har en tanke om långvariga relationer. Jag tror att det finns något att vinna på att leva länge tillsammans med en och samma person, att hålla fast vid det även när det inte är så roligt, jobba för att lösa problem, ta sig igenom sämre perioder, och ha gått igenom saker tillsammans. Relationen får ett djup och en kvalitet som man enbart kan få genom stora mängder tid, tror jag. Visst kan man vara oerhört djupt förälskad efter en kvart (jag vägrar dock tro att man skulle kunna känna någon efter så kort tid!), och visst kan det hända att man kastas in i svårigheter nästan på en gång som gör att man svetsas samman snabbare än annars, men jag tror ändå att just tiden, och allt som händer med tiden, gör något särskilt med en relation.
Att gifta sig är för mig att slå fast att man vill ge sig på den resan tillsammans. Det betyder inte att alla sambos i smyg planerar att dra så fort de hittar något roligare. Men att slå fast offentligt att det här är vad vi tänker göra, gör det tydligare och fastare. Jag kan inte ge upp för att min man periodvis är en jäkla tråkmåns som bara jobbar eller sitter vid datorn. Han kan inte ge upp bara för att jag får en sjukdomsperiod och inte orkar göra så mycket hemma. Det spelar ingen roll om någon av oss råkar träffa på jordens snyggaste och charmigaste människa som vi blir övertygade om att vi skulle passa såååååååå mycket bättre ihop med. Nu är det det här som gäller, och känns det inte roligt får vi ta reda på vad som är fel och jobba på att rätta till det så att det blir roligt igen.
Och i och med att vi är gifta vet vi båda att den andre är med på samma tåg, att det är så det kommer att vara nu.
Jag håller verkligen med i mycket av det du skriver, Aniara4.
Jag tycker att det är intressant att läsa folks svar på en egentligen ganska märklig fråga. De flesta svarar nog att man gifter sig för kärlekens skull, för att man vill leva tillsammans osv. Jag tycker att det är tråkigt att man i dagens samhälle ska behöva förklara varför man gifter sig. Samtidigt är det som att en del inte riktigt vet varför de gifter sig heller, eller varför de borde gifta sig. Många är nöjda med att vara sambo, och det är inget fel med det. Men när någon (ej i denna tråd, utan bland mina bekanta) säger att skaffa barn går bra, men att gifta sig vill/törs de inte riktigt än, då känns det konstigt för mig.
Vi har gift oss för att, precis som Aniara4 skriver, vi vill göra livsresan tillsammans. Vi hade inte varit tillsammans i en massa år när vi valde varandra för evigt, och det kan nog en del ha reagerat över. Vi hade inte testat varandra fullt ut, men vi hade sett många sidor, både negativa och positiva, och vi visste att vi ville vara där för varandra i vått och torrt. Vi kände och känner såklart fortfarande, att vi vill stå vid den andres sida och stötta varandra genom livet. Vi vill se ljusa dagar och mörka dagar tillsammans, för att det känns rätt. Vi har samma mål och drömmar i livet, och vill utvecklas tillsammans. Att lova varandra detta känns som en av de finaste sakerna man kan lova varandra, och då ville vi fira det tillsammans med familj och vänner.
Sedan var det tradition i hans familj, men inte alls i min, att gifta sig - vilket lett till att ingen ifrågasatt vårt beslut från hans familj, medan vi alltid känt oss lite udda i min familj :) Så traditioner spelar nog en stor roll i hur folk väljer att göra också. Oavsett om man gillar det eller inte, så betyder ju omgivningens förväntningar mycket.
