De säger att vi borde göra slut...
Jag vet precis hur det känns. Innan jag och min m2b blev tillsammans var han en riktig festprisse, alltid fullast på festen, drack ofta och mycket. Det var mycket olika tjejer, krogkvällar och jag vill inte ens veta allt. Sedan kom jag in i bilden. Jag har en del problem med mig hemifrån och har från och till varit deprimerad, jag är också uppvuxen med tänket att "alkohol är ett gift", då vi saknar kontakt med halva min släkt på grund av alkohol- och drogproblem.
Det första jag gjorde när vi blev tillsammans var att sätta ner foten med alkoholen. Alkohol kan man dricka på helger, inte varje kväll. Partykvällarna blev färre och färre för min m2b, inte för att jag tvingade honom att vara hemma, utan för att han VILLE vara hemma med mig. Såklart var han inte så intresserad av andra tjejer längre heller. Genast började kompisarna kalla honom toffel, och börja reta mig med att försöka tvinga honom att dricka alkohol så fort vi sågs. Min m2b har seriösa problem med att säga nej, och flera gånger har han innan vi åkt hem till någon av kompisarna övertygat mig om att jag måste säga något så att han slipper dricka.
Gissa vem som är mest hatad i hans kompisgäng? Jo, hans kontrollerande, trista, stela, sura flickvän. En av hans bästa kompisar tycker det är otroligt roligt att reta mig eftersom jag inte gillar att dricka, gör en stor affär av att visa min m2b avklädda bilder av tjejer så fort han kommer åt när jag är i närheten, kommenterar hela tiden att vi måste ha världens sämsta sexliv, och har försökt para ihop min m2b med andra tjejer de gånger de faktiskt varit ute på krogen.