De säger att vi borde göra slut...

Vad otroligt tönting och barnsligt betende från bror och vän. Är ni väldigt unga? Så bror och vän tycker att det är för tidigt att ni gifter er?

Man behöver inte vara tråkig för att man inte dricker alkohol! Däremot om man mår dåligt är det lätt att man kanske tycker lite synd om sig själv eller så. Försök att aldrig visa för dom att du mår dåligt, ha ett leende på läpparna hela tiden. Dom har ingen anledning att veta att du mår dåligt.

väldigt tråkigt att höra. det är så jobbigt att höra sånt från någon man trodde tyckte om en. har/hade samma problem. 

har levt med min karl i snart 8 år. visst har vi haft ups and downs men vilket par har inte det? i alla fall. jag älskar honom otroligt mycket och vill såklart leva med honom. dock får jag väl skylla mig själv lite, men jag har gnällt en del på honom för mina syskon och en del kompisar, att han inte hjälper till hemma och så. och då i sommar så får jag höra att "skaffa de en ny! en bättre!" "skaffa dig en riktig karl!" och sådär, för att jag förtjänar bättre enligt dom själva..

men hallå.. JAG tycker han är det bästa. ok, han är rätt så lat, men jag känner mig trygg med honom, jag älskar honom, han bryr sig om mig, han får mig att skratta och stöttar mig. jag kan inte tänka mig ett liv utan honom. det är ju JAG som ska leva med honom. och förresten - vadå "riktig karl"? vad är en "riktig karl" egentligen??

ne så halva sommaren, och speciellt under en lokal dansgala så var det ständigt "skaffa dig en ny! han är inge å ha". och än värre blev dom då vi snacka sex och jag sa dumt nog såhär i efterhand) att jag nog aldrig kommit under sex. så var det riktigt "men skaffa de en ny! han är ju ingen riktig karl!".. ehm.. måste han ge mig en orgasm för att vara en karl? tänk om jag är en av de få % kvinnor som inte KAN få orgasm under sex då?

ne så både jag och min fästman blev väldigt upprörd av det.. ska bli intressant att höra vad dom säger när vi skickar inbjudningarna till vårt bröllop..  

Alkohol har inget med saken att göra. Ett omoget beteende när någon säger att man är tråkig om man inte dricker alkohol. Du är inte tråkig, du är hälsosam och smart. varför ens bjuda dessa personer??

håller med!

Vi är i 25-årsåldern, så inte superunga, men vi blir de första i vår närmaste bekantskapskrets som gifter oss. Bland mina vänner är det vanligare, men inte i min blivandes vänkrets. 
Jag är alltid glad och trevlig, oavsett om jag dricker eller inte. Skrattar, skämtar, pratar med alla. Inte den deppiga typen som sitter i ett hörn och inte pratar med någon. Tidigare har jag varit ganska tillbakadragen, men det har att göra med min psykiska hälsa. Jag mår inte så bra i stora folksamlingar, och konfrontationer går inte så bra. Därför tycker jag inte om fulla människor, där alla hämningar försvinner. Min blivande blev kritiserad av mina närmaste vänner i början eftersom de inte riktigt förstod honom, men nu har de släppt honom in på livet, och säger att han är fantastiskt bra för mig. Hade inte mina vänner varit stöttande vet jag inte vad jag gjort. 
Anledningen till varför de vill att vi ska göra slut är att min blivande förändrats sedan vi blev tillsammans. Men det har ju jag också gjort. Vi var ca 20 år när vi blev tillsammans, och nu är vi 25. Det är klart att man mognar under den perioden i livet! Min blivande har ingen lust att festa som när han var 18 och singel, men det är så hans bästa vän vill ha honom. Jag har inte tvingat honom att förlova sig med mig, eller tvingat honom att lugna ner sig. Han vill lugna ner sig! Det är han som brukar prata om hur gärna han vill ha barn, jag har inte hjärntvättat honom till det. 
Jag har blivit mycket mer utåtgående sedan vi blev tillsammans. Han var självsäker och tuff, men genomsnäll, därför blev jag kär i honom. Nu har han hjälpt mig att bli säker i mig själv, han uppmuntrar mig att hitta på saker själv istället för att klänga mig fast vid honom.
Det kan inte bli bättre än så här.Det är ju som sagt min blivandes bror och bästa vän. De har varit vänner sedan de föddes i stort sett. Båda två är en enormt stor del av hans liv, men de hade tydligen "pratat allvar" med honom igår också och sagt samma sak. Nu är han så besviken på dem båda två att han inte vet vad han ska göra. 
Egentligen handlar det här inte så mycket om själva bröllopet, utan det här är livslånga relationer som står på spel. Även om de inser att jag inte är satkärringen de utmålat mig att vara så kommer det här påverka oss i all framtid.  

ja självklart förändras man ju! och det bästa är ju om man i ett förhållande kan utvecklas på ett positivt sätt! vi var bara 14 och 23 när vi blev ihop. nu är vi 22 och 31. klart som tusan man förändras!

Jag vet precis hur det känns. Innan jag och min m2b blev tillsammans var han en riktig festprisse, alltid fullast på festen, drack ofta och mycket. Det var mycket olika tjejer, krogkvällar och jag vill inte ens veta allt. Sedan kom jag in i bilden. Jag har en del problem med mig hemifrån och har från och till varit deprimerad, jag är också uppvuxen med tänket att "alkohol är ett gift", då vi saknar kontakt med halva min släkt på grund av alkohol- och drogproblem.

Det första jag gjorde när vi blev tillsammans var att sätta ner foten med alkoholen. Alkohol kan man dricka på helger, inte varje kväll. Partykvällarna blev färre och färre för min m2b, inte för att jag tvingade honom att vara hemma, utan för att han VILLE vara hemma med mig. Såklart var han inte så intresserad av andra tjejer längre heller. Genast började kompisarna kalla honom toffel, och börja reta mig med att försöka tvinga honom att dricka alkohol så fort vi sågs. Min m2b har seriösa problem med att säga nej, och flera gånger har han innan vi åkt hem till någon av kompisarna övertygat mig om att jag måste säga något så att han slipper dricka.

Gissa vem som är mest hatad i hans kompisgäng? Jo, hans kontrollerande, trista, stela, sura flickvän. En av hans bästa kompisar tycker det är otroligt roligt att reta mig eftersom jag inte gillar att dricka, gör en stor affär av att visa min m2b avklädda bilder av tjejer så fort han kommer åt när jag är i närheten, kommenterar hela tiden att vi måste ha världens sämsta sexliv, och har försökt para ihop min m2b med andra tjejer de gånger de faktiskt varit ute på krogen.

men så förbannat! det är så OMOGET! och Själviskt av dom, är dom inte glad över att deras kompis är lycklig? idioter.. din m2b verkar vara en bra karl, som ändå står emot sina kompisar på ett eller annat sätt! håll fast vid honom!

Nej, tydligen kan de inte vara glada för hans skull. Vi har som tur är ett bra förhållande, min m2b och jag. Jag hade ibland tyckt att det kanske varit smidigt om han sagt åt sina vänner, men det är tydligen svårt... Det har till och med hänt att just den här speciella kompisen försökt tafsa på mig etc. Så antagligen är han avundsjuk, men det är ändå irriterande att han ska försöka förstöra mellan oss :(

ja jag förstår det! usch usch... 

Det måste ju vara något med grabbar och att bara vilja ändra saker på sina egna villkor. I vårt fall har både bästa kompisen och brodern flickvän, och en av dem har pratat om giftermål. Men när vi ett kort tag senare börjar prata om samma sak är det dags att bryta isär oss. Vad handlar det om? De får bli äldre, skaffa flickvän och ha seriösa förhållanden, men min blivande får inte det?! 
Han var helt otröstlig igår, ville inte prata med mig eller någon annan. Hans bror skickade ett sms till mig och bad om ursäkt, men det gör ju inte att det känns bättre. Nu vet vi ju båda två att de inte vill att vi ska vara tillsammans.

Jag måste ju erkänna att det har tagit bort en del av lusten att gifta oss. Vi ville göra det för att fira vår kärlek med dem vi älskar. Nu känns det bara falskt. 

För mig är det likadant, min släkt är antingen alkoholister eller nykterister, så det är en laddad fråga. Därför föredrar jag att hitta på saker på helgerna utan alkohol och festande. Min blivande har vuxit upp med föräldrar som haft en liberal inställning till alkohol, så det var två olika världar som möttes när vi blev tillsammans. Han har inte slutat, men vi kan ha vita helger och bara sitta hemma och mysa med en film, äta gott och bara vara. 
Min blivande brukar alltid säga att han ska kolla om det är okej med mig så fort hans kompisar frågar om han vill hitta på något. Han vet redan från början vad jag kommer säga. Jag har aldrig hindrat honom från att göra något, men han brukar säga att han inte vill med på saker för att han ska vara med mig. Det tolkar de förmodligen som att jag säger att han inte får.

Från början trodde jag det var något som min blivandes bror sa till mig bara för att han var full, att det inte låg något bakom det. Men när det sjönk in att de faktiskt tyckte att vi skulle göra slut blev jag chockad. Jag kan inte ens föreställa mig hur det känns för min blivande, för mina syskon älskar honom. Och jag vet inte vad jag ska göra för att trösta honom. Han vill bara bli lämnad i fred, säger han.  

Så du upplevs som "tråkig" och "dålig för din sambo". Det första är ju synnerligen subjektivt, vad som är trist för en är ett toppenliv för en annan så just den biten tycker jag du ska släppa helt och hållet. Det är faktiskt okej att hela världen inte gillar en.

Den andra delen är lite svårare och där tycker jag att det är läge att ta en funderare. Vad betyder det att "vara dålig för någon"? Det kan ju vara precis vad som helst från fjantigt skitprat till att de tycker att din sambo påverkas negativt av att vara tillsammans med dig. Om min lillebror eller bästa vän hade hängt ihop med någon jag tyckt varit dålig för honom/henne hade jag givetvis sagt det också. Jag hade utan problem tagit hans besvikelse, ilska eller vilka känslor som än dök upp för jag hade också kunnat berätta på vilket sätt jag tyckte att relationen inte var lyckad. Att inte säga något alls hade varit uteslutet. Kan man inte tala om vad det är som gnager utan bangar lite i efterhand och ber om ursäkt (för vad liksom? För att man bryr sig om eller för att man vet att man klampat på? Helt obegripligt)) så känns det mest som lite barnsligt skitprat och det är väl mest....genant...att vuxna alls ägnar sig åt.

Det kan väl vara bra att reda ut saker men det ska du nog lämna till din sambo och hans bror/bästa vän att göra utan din inblandning, annars riskerar det bara blir än mer infekterat.

Som jag skrev tidigare så kan jag leva med att jag är tråkig. Jag har aldrig blivit anklagad för det förut, men om de tycker att jag är tråkig så får de väl göra det. 

Vi har varit tillsammans i fem år, och ingen har hittills sagt något om att jag är dålig för min blivande. Jag har en ganska nära relation till min hans föräldrar, och de säger att jag är bra för honom, så jag vet inte vad bästa vännen och brodern baserar det på... 

Jag har varit i en relation tidigare där min dåvarande pojkvän verkligen var dålig för mig, han kontrollerade mig och var våldsam. Mina vänner och min familj försökte tala om det för mig, men jag ville inte lyssna. Nu i efterhand förstår jag vad de menade, och jag vet varför jag reagerade som jag gjorde. Men jag har aldrig gjort något som ens är i närheten av att vara dåligt för min blivande. 

När jag tidigare mådde väldigt dåligt påverkade det min blivande, och jag har fått panik någon gång när han gått ut med grabbarna och jag stannat hemma. Men det har blivit mer och mer sällan, och nu vet han att det är bra om han skickar ett sms ibland och bara visar att han tänker på mig. Då håller jag mig lugn. Men jag har aldrig sagt att han inte fått träffa grabbarna, eller ens försökt kontrollera honom. Han är vuxen, han får göra vad han vill. Men jag tror att de skyller hans mognad på mig. Att jag tagit över honom, stulit honom från dem. 

Jag ska låta honom lösa det själv. Under tiden håller jag mig undan och har minimal kontakt med dem. Min blivande har blivit mest sårad av det här, men det är klart att jag också blir ledsen om jag får höra att de inte tycker om mig när vi umgåtts väldigt mycket och väldigt nära under fem års tid.  

Det är en sak att säga "Jag ser att du inte mår bra i det förhållande du befinner dig i, jag finns här som stöd om du vill göra slut". Att säga "Ni borde göra slut" är en helt annan sak när man är vuxen. De har tagit ifrån honom att själv känna efter hur han har det i förhållandet. Och att de dessutom förklarar det för mig, det vet jag inte vad det ska göra för skillnad. Ska jag få dåligt samvete och göra slut? 

Jag kan inte bestämma mig för om jag är ledsen eller arg, men mest av allt är jag orolig för min blivande och hur han mår. Han pratade inte med mig på hela dagen igår eftersom han bara satt och grubblade och var ledsen över vad de sagt.

Många förhållanden i vår umgängeskrets är röriga just nu, vi är ett av få par som har ett lugnt förhållande och är trygga med varandra. Resten anklagar varandra för otrohet och gud vet vad. Min blivande brukar vara den som ställer upp för alla och fixar allt. Han bär alla andras bekymmer på sina axlar, och jag älskar honom för att han bryr sig. Jag önskar bara att någon kunde bära hans bekymmer, för han tycker att han beskyddar mig genom att inte prata om allt jobbigt med mig. 

Det här är nog ett mycket större problem än att någon sagt något korkat på fyllan, men jag behöver skriva av mig lite. 

Det kanske inte heller är så att ni är överens om vad som är "dåligt". Ta det med sms-andet som exempel. Du har tidigare fått panik någon gång när han gått ut. Med all största sannolikhet har din sambo åtminstone nämnt det för sin allra bästa vän, kanske pratat mer om det, kanske tom beklagat sig utan att för den skull mena att livet med dig är skit. Man ventilerar saker med sina vänner och ibland, tja, kanske de drar sina egna slutsatser på lite väl höga växlar.

Om jag säger till min bästa vän "jösses vad jag är less på min man/mitt barn/min mamma" är det förstås inte samma sak som att jag inte vill ha dem i mitt liv. Ibland behöver man bara pysa lite och det tror jag är allmänmänskligt, men kanske kan inte alla riktigt se skillnaden mellan att pysa och att faktiskt mena det på riktigt.

Och visst, det skulle kunna vara så att brodern och bästa vännen av någon, ännu inte rikitgt tydlig anledning faktiskt tycker att relationen är dålig för honom men tycker jag nog att de har ett visst ansvar att förklara på vilket sätt men som sagt var, det kan de diskutera med honom, inte med dig. Och det kan likaväl vara så att det egentligen bara handlar om lite hederlig gammal svartsjuka, dvs. de har inte lika mycket tid och uppmärksamhet från honom som tidigare. Jag kan t.ex. se på mitt växande barn hur hans prioriteringar förändras. Förut var det ju alltid jag som gällde, numer är kompisarna bra mycket roligare att hänga med och ju äldre han blir desto mer kommer han att frigöra sig från mig. Det är en process som jag skulle tro att varenda förälder skulle beskriva som behäftad med visst mått av svartsjuka :) även om man såklart fattar att det är en del av livet.

Låt honom fundera lite för sig själv, kanske han behöver det, och förhoppningsvis löser de sina fnurror med tiden. Jag sätter mycket på att det mest troliga är att ni allihop är i lite olika faser i livet och att det handlar om att man inte riktigt förstår varandras val och prioriteringar. Kram!

Ja, jag vet att han sagt något till dem om att han önskar att jag kunde lämna honom i fred så han bara får vara ute. Men samtidigt känner han ju mig, vet hur jag mår och hur jag reagerar. Allt det har vi löst, och på fredag ska han ut med jobbet - och sedan tar vi det lugnt ett tag framöver. Min blivande tyckte vi skulle umgås med den mognare delen av vår umgängeskrets, och jag håller med. 

Jag har gått till mina vänner och gnällt på min blivande ibland. Allt jag stör mig på kan jag inte säga till honom, vissa saker handlar bara om att jag måste kompromissa och lära mig leva med det. Men när jag bara gnällt om honom så måste jag inflika att han faktiskt är bra och omtänksam också. Jag tror inte han tänker på att göra det inför sina kompisar.

Eftersom jag har en tendens att överreagera (inte bara när min blivande drar ut en fredag ensam) så vet jag att jag kanske drar det här på lite större växlar än vad jag borde. Och om min blivande förlåter dem så kan jag också göra det. Jag tänker inte vara bitter på dem i all framtid, bara ett litet tag.