Äktenskapsförord? vad skriver man? Hur avancerat?

För det första. Prata med en bra jurist om utformningen av äktenskapsförordet så att det rent juridiskt blir som ni tänkt er och prata igenom med varandra om hur ni vill ha det innan ni går dit. Välj en jurist som är van att arbeta med dessa frågor, särkullsbarn mm. Skriv gärna ett testamente samtdigt medans ni ändå håller på.

För det andra.... Det ekonomisk kan endast ni bestämma. Hur lever ni nu... delar ni, delar ni inte. Rent krasst kan jag känna att om det är väldigt stora ekonomiska skillnader inom ett förhållande och ni inte vill dela på inkomsterna medan ni bor ihop så måste den som tjänar minst få bestämma levnadsstandard just för att inte hamna i den sitsen att den ena parten alltid måste spendera varenda krona av sin lön för att kunna hänga med i en livsstil som man kanske inte har råd med egentligen. Att han någonstans behåller sina pengar sedan innan via ett äktenskapsförord innebär inte att man inte kan dela på saker och ting medan man är i förhållandet och gemensamt bidrar till ett gemensamt liv. Ett alternativ skulle kunna vara att båda parter får behålla lika mkt av lönen när allt är betalt, att han sparar mer till det gemensamma, att han ser till att kompensera dig i form av pensionssparande för FL och VAB. Tänk inte bara på nu utan även på framtiden och om ngt händer så att du inte står på bar backe. Se även till att det finns en försäkring på ev bostad som går in och täcker om han skulle gå bort om det är så att du inte skulle ha råda med huslån och liknande så att du inte måste flytta på en gång. Jag skulle nog även försöka se till att ev bostad går till dig och inte ärvs direkt till barnen eftersom det kan bli mkt dyrt att lösa ut dem.

det är mina barn sedan innan.

Ja, ingen annan kan ju svara på hur vi ska leva :), men hur avancerat kan man eg skriva ett äktenskapsförord? googlar jag kan jag inte hitta mer än att man kan skriva enskild egendom på olika saker alternativt pengar. Både enskilt på det man hade innan men även enskilt genom hela äktenskapet. 

Vi lever med helt gemensam ekonomi skulle jag vilja säga, använder samma kontokort och tja, det vi får in nu är våra pengar. Därav gillar jag inte ideen att vi ska spara tillsammans och även att jag ska göra avkall, nåja det kan bli honom någon gång i framtiden men just nu är det enbart jag, och så ska allt sparat kapital enbart tillfalla honom. 

Äktenskapsförordet handlar om hur ni fördelar tillgångarna i händelse av skilsmässa. Exakt hur mycket var och en sparar och på vilket sätt verkar direkt onödigt att ta med i avtalet eftersom ert sparande med all säkerhet kommer att förändras över tid, likaså tillgångar.

Vi har skrivit det mycket enkelt, det vi förde in i äktenskapet samt avkastning på detta är var och ens enskilda egendom. Nu har vi inget gemensamt konto - ännu - men det enklaste att göra är ju förstås att gemensamt sparande också delas lika, förutsatt att man pytsat in lika mycket.

En annan, mycket enkel sak man kan göra är att den som tjänar mest ser till att betala mer av räkningar, mer till den som tar större delen av FL i form av pensionssparande etc. Jag tjänar mer än min man och tankar oftare, handlar betydligt oftare och betalar räkningarna i lite större utsträckning. Inget vi håller milimeterkoll på, mest så att det känns ok.

Går man in och börjar pilla i procentsatser tycker jag att man missar helheten. Jag kommer från en familj som har mycket god ekonomi och har därför ärvt tillgångar som självklart ska ärvas av mitt barn (kommer också med särkullbarn) om det händer mig något men likväl vill jag ju att min man i det läget ska ha det så bra att han utan problem kan behålla vårt hus t.ex.

Det är en bra investering att boka tid hos en jurist.

Ja, det låter som en bra idé att boka tid hos en jurist. Men det är så som sagts tidigare, äktenskapsförord handlar främst om vad som händer vid en skilsmässa eller dödsfall, det reglerar inte ekonomin medan ni lever ihop om jag förstår det rätt.

Alla har ju olika definitioner av rättvisa, men jag kan konstatera att vår definition verkar skilja sig från er. Vi har mycket olika inkomster, eftersom jag också är halvtidssjukskriven men utförsäkrad och alltså bara har en halvtidslön så får min man ut dubbelt så mycket som jag efter skatt. Och det beror inte ens på att jag så att säga uppoffrar mig för familjen, utan bara på mina egna omständigheter. Ändå har vi sett till så att vi båda har samma levnadsstandard och samma villkor.

Så här gör vi: De sparade pengar som han hade med sig in i förhållandet är hans, som han gör vad han vill med och placerar på olika sätt. Våra löner som kommer in varje månad fördelar vi på fyra delar - gemensamt vardagskonto för alla räkningar, mat osv (även individuella räkningar som CSN, mobiler etc), gemensamt sparkonto, och så egna "fickpengar" som vi får göra vad vi vill med. Vi får alltså båda lika mycket "över" varje månad, som vi kan spara eller slösa efter eget behag.

För OSS känns det mest rättvist att vi får lika mycket att röra oss med, oavsett vem som har tjänat in pengarna. Vi är ett team, och det som kommer in varje månad är "våra" gemensamma inkomster. Jag menar, om jag skulle betala hälften av vardagskostnaderna skulle jag inte få någonting alls över till kläder eller sparande! I praktiken är det faktiskt han som försörjer oss, dvs betalar de löpande utgifterna, medan jag betalar in till vårt gemensamma sparkonto - ett konto som är för möbler, resor och andra större gemensamma utgifter som vi inte budgeterar för varje månad.

En annan variant man kan göra är förstås att betala in till det gemensamma i procent av inkomsten, eller i förhållande till hur mycket man tjänar. T.ex. om A hypotetiskt tjänar dubbelt så mycket som B, då ska A betala 2/3 av hushållskostnaderna och B 1/3, dvs A betalar dubbelt så mycket.

Men ärligt, är man gift och dessutom har barn ihop tycker jag personligen det är sjukt snålt att skilja på sina ekonomier och säga att mina pengar är mina att leva loppan för och om du inte har lika mycket pengar som jag är det inte mitt problem. Är man sambo kan jag se det på ett annat sätt (och vi hade också ett annat system innan vi gifte oss), men ett äktenskap är för mig en enhet där man delar livet, delar på tillgångarna, och delar bekymmer och glädjeämnen. Faktum är att det står i äktenskapsbalken att båda makarna ska leva under liknande omständigheter, det skulle alltså inte vara ok för den som tjänar mer att frossa i oxfilé varje dag medan den andre fick leva på potatis, eller åka på semester ensam för att den andre inte har råd att följa med, så som jag har uppfattat det.

Jurist ska vi såklart boka, men innan dess msåte vi ju ha en gemensam syn på det:).

vi lever alltså med gemensam ekonomi, därav tycker jag att vi kan dela 50/50 på sparkapital om vi mot förmodan någonsin separerar. Han vill vi ska fortsätta leva som vi gör idag men tycker inte 50/50 är en rättvis fördelning (så slutade hans förra äktenskap, han hade försörjt henne och han hade arbetat och sedan fick hon hälften av allt. Jag har en likvärdig utb och också ett bra jobb med en bra lön och såklart möjligheter att öka i framtiden)

Hans första förslag var som sagt, om jag tjänar tex 10" och sålänge våra gemensamma kostnader överstiger 20" så är allt sparat hans. Understiger det 20" så får vi dela på allt upp till 20". Förklarade hur orättvist detta är, speciellt som jag har en likvärdig utb och också kommer få göra avkall för hans karriärmöjligheter. Kommer mest troligt vara delvis FL under lång tid tex.

Andra är att om jag får 10" och han 30" så får jag 25% av sparkapitalet och han 75%. Fine, det är väl rättvist om man aldrig fått barn och aldrig gjort avkall.

Men tillbaka till frågan, hur avancerat får man eg skriva?  Och dessa summorna kommer mest troligt ändra sig många gånger om i livet.

Pratade med en juristbyrå idag och hon i receptionen sa att man vanligtvis skriver enskild egendom om allt eller gemensamt från dess man gifter sig. 

Vi har äktenskapsförord som inte direkt följer standardmallen Vi gick till en jurist som är inriktad på familje- och kvarlåtenskapsrätt. Vi listade hur vi ville ha det, och så fick juristen sköta formuleringen. Vår jurist sa att det är relativt vanligt att par där den ena äger ett företag och den andra arbetar i företaget skriver in kompensationsklausuler för att den som äger företagetppa sälja vid en skilsmässa. Samtidigt får den icke-ägande parten kompensation för sitt arbete. Jag tycker ni tänker lite märkligt angående sparande och procent. Jag förstår ungefär hur ni tänker, men jag vet inte om det är så vettigt på lång sikt. Vem vet vad som drabbar er i framtiden? Sjukdom, arbetslöshet o ch annat otrevligt kan komplicera era uträkningar. Jag tror det är bäst att ni bokar tid till en erfaren jurist och låter hen ta fram lite olika alternativ. Alternativt kan ni kanske få rådgivning genom er bank. (Ursäkta om allt blir en enda textmassa, skriver från mobilen).

Precis, det är ju "enkelt" Om jag alltid hade haft en inkomst som följde hans vad gällde en procentsats och att ingen av oss offrat sig för någon annan. Men detta skulle ju isf självklart vara en ganska avancerad uträkning då lönerna givetvis ändrar sig genom livet och som sagt så kommer jag mest troligt jobba många många år efter honom.

Försökt googla fram olika tips och så men det är väldigt svårt att hitta faktiskt.

 

Äsch, vore det så enkelt att det var allt eller inget som receptionisten sa hade ju alla kunnat skriva avtal själva. Vi har t.ex. huset vi bor i som gemensam egendom och i händelse av att jag dör tillfaller huset min man. Övriga tillgånger - som överskrider värdet på den här fastigheten - tillfaller min son.

Man får ju tänka lite praktiskt. Låt säga att jag får cancer och dör när sonen är tonåring. Ska han inte kunna bo kvar i sitt hem tillsammans med den han växt upp? Och ska min man i ett sådant läge tvingas flytta? Nä, det verkar ju helt omänskligt.

Det är bra att tänka igenom saker men man måste kunna leva ett bra liv också och att köar milimeterrättvisa blir inte alltid rättvist i långa loppet.

Hej,

Jag ville bara passa på att lämna min åsikt, så att ni har flera alternativ :)

Jag och min man tjänar också olika mycket. Vi gör som så att varje månad så att vi båda bidrar med 50 % av vår lön till ett gemensamt konto för räkningar, mat och så vidare. Detta innebär att en av oss "bidrar" med mer pengar än den andra, eftersom en av oss har högre lön. Men eftersom båda bidrar efter bästa förmåga (så att säga) är det bara rättvist att vi bidrar med lika många procent. Oftast blir det lite pengar kvar på detta konto i slutet av varje månad, då överför vi dessa till ett gemensamt sparkonto.

Sen så överför vi ytterligare ungefär 25 % av våra löner till ett gemensamt sparkonto (om något i huset går sönder, resor osv). Detta kontot tycker jag att man delar lika på vid en eventuell separation - oavsett vem som bidragit med mer pengar...

Då har vi ju lite pengar kvar på vardera lönekonton, som alltså är "våra egna" pengar. Detta innebär inte att den andra inte kan ta del av dessa pengar - hade vi behövt det så hade vi självklart delat även på dessa. Men vi båda tycker att det är skönt att ha lite "egna" pengar. Då blir det aldrig gnäll om "varför har du köpt nya skor när du har så många", "varför lägger du massa onödiga pengar på tv-spel" etc. som jag vet att flera av mina vänner har konflikter om. Tycker det är en bra uppdelning :) Detta innebär ju att den som tjänar mer även har mer pengar över till egna saker (dennes 25 %).

Jag tycker att man kan få spara "sin" del, sina 25 % som egen egendom om man nu vill det. Samt det man hade med sig in i förhållandet (pengar, företag etc.). Men i övrigt, enligt min åsikt så ska man ha samma levnadsstandard som sin partner och så vidare... samt det du är inne på, det ska inte påverka en negativt om man väljer att vara föräldraledig eller stå tillbaks för den andres karriär. "Hemmajobb" är lika mycket värt oavsett om man tjänar pengar eller ej.

Lycka till med vad ni än beslutar :)

I mina ögon är det bra att skriva ett äktenskapsförord om tillgångar man fått INNAN äktenskapet. Kanske en stor summa pengar, en släktgård som funnits i familjen i generationer, ett företag man jobbat för att bygga upp etc.

Men, pengarna man tjänar under äktenskapet tycker jag att man ska dela någorlunda lika på. Dels för att makar faktiskt ska ha samma levnadsstandard, men också för att om den ena i ett par stannar hemma med barn, gör mer hemarbete etc så MÖJLIGGÖR ju den personen den andres högre inkomst. Så uppfattar jag att det är i ert fall, TS. Varför ska man ha mycket mindre att röra sig med för att man jobbar hemma med att ta hand om ett gemensamt barn och hem?

Så när det gäller äktenskapsförord, gå till en jurist! Men det är väl fair att var och en, vid en eventuell skilsmässa, behåller det som man ägde innan äktenskapet.

Men om det är TS som genom deltidsarbete, föräldraledighet och VAB möjliggör för sin man att göra karriär är det i mina ögon mest rättvist att båda, under äktenskapet och vid eventuell skilsmässa, får del av dessa pengar.

Jag och min sambo (blivande man) har gjort upp vår ekonomi så att vi får in våra löner på varsitt, eget konto. På det egna lönekontot behåller vi lika mycket i kronor (dvs det som behövs för privata utgifter och eget sparande) och resten för vi över till ett gemensamt konto. Från det gemensamma kontot (som ska gå till hyra, mat, räkningar och andra gemensamma utgifter) för vi över en del till gemensamt sparande varje månad. Just nu är det försås bröllopet vi sparar till. Jag tycker att vårt upplägg är fair, särskilt om någon av oss i framtiden kommer att vara föräldraledig. Då känns det inte helt okej att den ena ska leva på kanske 10 000 kr medan den andra kanske kan leva på 20 000 kr.

Vårt upplägg påminner ju en del om Anonym (Min åsikt), fast de delar upp procentuellt. Det gör ju att den som tjänar mer får mer pengar över, men man delar ändå upp det så att man bidrar mer efter förmåga än att båda ska föra över säg 10 000 kr till ett gemensamt konto, och sen har person 1 10 000 kr kvar för privata utgifter och sparande, och den andra 100 kr...

Med "dessa pengar" (se ovan) menar jag förstås de pengar som man tjänar in under äktenskapet. Ursäkta för otydligheten!

nejdå, förstår precis.

nej givetvis finns andra saker till varför man ska skriva äktenskapsförord men sker det ens att man skriver annat om det sparande man fått udner äktenskap som annat än enkilt eller gemensamt(50/50)?  

Jag förstår inte riktigt vad du menar... :/

Man kan välja att skriva äktenskapsförord nästan hur man vill. En jurist hjälper med vad som är möjligt och vad som blir väldigt svårt att uppfylla i praktiken.

Man kan t.ex. skriva att allt sparande (både före och under äktenskapet) är enskilt. Tror dock inte det är så jättevanligt. Bland de vanligaste formuleringarna hör väl att egendom man haft innan äktenskapet + gåvor och testamenten man får under äktenskapen ej räknas som gemensam egendom.

Vad är det alltså ni vill göra? Rent konkret, med egna ord, vad vill ni att ska hända om ni (mot förmodan!) skiljer er? SAMT: ska äktenskapsförordet gälla även vid dödsfall?

Vårt äktenskapsförord gäller enbart vid skilsmässa, vid dödsfall ärver vi varandra helt och hållet. Vi har lite speciella formuleringar pga min man hör till en industrisläkt och dels har egendom som ska gå vidare i släkten och dels har egendom som han önskar att ska vara vår gemensamma.

Ni måste nog inte ha en gemensam syn på hur ni vill ha det innan ni går till en jurist, men ni ska se till att båda era intressen tas tillvara i förordet (dvs gå inte till den starkare partens företags- eller familjejurist, det riskerar bara kännas surt efter sen när den andra känner sig förfördelad). Men ett sätt att reglera skillander i inkomst och karriärmöjligheter under pågående äktenskap är ju att se till att det finns livförsäkringar och pensionssparanden för den dag det tar slut, oavsett om den ena parten dör eller ej. Ett testamente som komplement kan också behövas, särskilt om olika saker ska hända vid skilsmössa resp dödsfall (rätt vanligt).

Vi har ett förord som enbart reglerar framtida arv, så de kan skrivas lite olika. Hade vi inte fått ett gemensamt barn (inga särkullbarn) hade vi dessutom kompletterat det med ett testamente för att se till att visst arvegods återgick till "rätt" familj, till syskonbarn eller så. Nu tycker vi inte det behövs, nu ärver vi automatiskt varandra. 

Jag kan personligen också tycka att det är viktigare för barnen, om en förälder dör tidigt, t ex, att de kan fortsätta leva på hyfsat samma standard som innan, bo kvar i samma bostad t ex, än det är för dem att redan som minderåriga ärva pengar eller andra tillgångar.